Beskedet

I torsdags kväll när jag satt och gav tösen gröt kom sambon ut i köket och satte sig vid bordet och bara meddelade att han tänkt klart. Vad svaret skulle bli insåg jag nog redan för några dagar sedan, så jag minns inte längre hur han formulerade sig. Det enda jag vet är att han inte vill leva i en familj med mamma, pappa och barn längre. Han påstod sig vara ledsen, men att det inte gick längre och att han hade försökt allt han kunnat.

Det komiska i det hela är att dem han diskuterat med under de senaste veckorna för att komma fram till ett beslut är med sina vänner på facebook och inte med mig. Däremot så har han nämnt att han mått väldigt dåligt den senaste veckan och att han har funderat mycket. När det först kom upp för cirka en vecka sedan, så ställde jag honom frågan om han då tänkte lämna oss. Då hade han inte bestämt sig, men tänkte på vad som skulle vara bäst för oss alla tre. Nu hade han tänkt färdigt efter en natt hos en kompis, så när han var hemma denna morgon så¨var han ovanligt lugn och skulle sova för att börja jobbet senare.

Den kvällen var jag totalt knäckt och bara grät och grät. Livet kändes så orättvist då han senast på julafton hade kommit in på syskon när vi dukade bordet med en löpare och han ville ha en stor vit duk under som vi brukade, men jag påtalade att det får vänta till nästa år då tösen blivit större och inte drar i allt. Då menade han på att nästa år kanske vi har en ny liten. Tösen blev ju till i mars, (läs april), så han menade på att vi hade god tid på oss och att vi kunde ha sex när vi var lediga vid nyår. Jag menade väl på att jag inte skulle ha äl då, så det skulle väl inte vara till så stor nytta ... Däremot tändes ju hoppet att han äntligen också ville ha syskon.

Sedan köpte vi en större bil för 1,5 vecka sedan för att jag skulle ha en mer pålitlig bil som är säkrare att köra till jobbet med tanke på att den har ESP och bättre krockskydd än den gamla. Då jag frågade om den kunde stå på oss båda menade han på att så inte var fallet. Om det stämmer eller inte, vet jag inte. Så nu sitter jag i en rätt knepig sits där jag behöver flytta och fortsätta ha bil till jobbet medan han kan cykla eller gå till sitt ...

Att han mått dåligt på sistone har jag väl mest börjat märka på att han isolerar sig vid datorn och teven och inte tar tösens behov på allvar utan han ska ha rätt att skriva klart under 20 minuter även om hon är vrålhungrig och skriker. När han gått ifrån datorn har han varit väldigt noga med att loga ut från facebook, vilket han aldrig varit tidigare.

Dessutom har han under sina två veckor som pappaledig efter nyår fullständigt struntat i att göra något i hemmet, mer än att möjligen starta diskmaskinen och kanske laga mat, men oftast har han velat ta till enklare lösningar som varma mackor för att snabbt få återgå till datorn igen.

Nu har hans brist på engagemang till och med gått så långt att pannan stannat flera gånger och varit nere på 33 grader då han inte längre fyller på pellets som legat på hans ansvar. Visst jag kan också göra det, men det vore ju skönt om inte allt ansvar vilade på mina axlar. Inte ens kattlådan rensas regelbundet längre och katterna är ändå hans ädelstenar. Så på sätt och vis har jag redan nu levt som ensamstående, men i en relation med en så kallad vuxen som varit som ett barn jag fått ta hand om i perioder.

100 dagar och en bebis

Ja, en sak är säker, när man har en bebis i familjen så går dagarna oerhört fort. Jag började fundera på detta inlägg redan innan hundra dagar hade passerat, men tiden har bara runnit iväg sedan dess och det är sällan jag har tid att sitta ensam och bara tänka mina egna ickestressade tankar. 100 dagar hade ju passerat den sjätte april, men bättre sent än aldrig sägs det.

Den största förändringen är nog just tiden, att den bara försvinner och jag har inte gjort något överhuvudtaget mer än ammat och ammat förstås. Vår dotter har nu skapat sig ett mönster att hon vill äta ofta, gärna varannan, var tredje timma om vi inte är ute på något speciellt. Så då är det väl inte konstigt att mycket tid går åt till all denna mat, då hon dessutom gärna äter länge. Å andra sidan är det ju bra att hon växer och frodas och börjar närma sig 5,5 eller kanske till och med 6 kilo.

Att bli mamma har varit väldigt omvälvande och det har nog varit oerhört mer tidskrävande än vad jag hade förväntat mig. Av någon anledning har jag nog levt i förvissningen att bebisar äter och sedan sover de i flera timmar. Tyvärr har inte vår bebis riktigt förstått det fantastiskt sköna med att sova länge, utan tycker att 20-30 minuter kan vara länge och ibland räcker det med en powernap på 5-10 minuter så är hon klarvaken. Likaså är det sällan det fungerar att lägga ner henne när hon somnat i famnen. Bästa ställena att sova är i vagnen, i bilen och nära mamma.

I början var det till och med en kamp att hinna äta utan att hon skrek. Numera har jag väl vant mig mer vid barnskrik, även om jag föredrar att duscha när hon är lugn och ligger i gymet och är glad och nöjd. I första hand prioriterar jag ju att äta och duscha under hennes lekstunder och sedan blir det inte mycket tid kvar då hon inte vill vara i famnen eller somna i en vagn i rörelse. Därmed har det inte blivit så mycket matlagning heller, utan denna syssla har lagts på sambon då hans hemkomst oftast samtajmas med att dottern vill ha mat. Däremot börjar hon bli så pass stor att hon oftast kan sitta med i sin egen matstol medan vi hinner äta färdigt om vi har tur.

Likaså får jag lov att säga att den där härligt bullbakande mamman med ett fint och välstädat hem verkar vara en myt. Jag hade ju önskat att jag hade tid att baka bullar och laga mat samt pyssla i allmänhet, men det utgör ytterst få undantag att jag hinner med något sådant. Dessutom är det väl inte så långa stunder som Ronja är glad och nöjd hos pappa. När hon börjar pipa är det oftast jag som får ta över igen och därmed är det knappt att vi håller oss över vattenytan med städning och så. :-( Tyvärr tycker ju inte sambon att ett välstädat hem är ett måste, så då blir det därefter och jag tycker inte att det känns kul att bjuda hem någon.

För mig börjar det bli rätt påfrestande och tära på psyket, då sambon får lov att lägga en massa timmar på att göra en massa saker och kan skryta över hur duktig han är ... medan jag inte gör ett smack känns det som. Så det börjar kännas rätt tungt att inte få uträtta något vettigt. Visst är det härligt att få lägga så mycket tid på dottern när hon är glad och nöjd, men jag vill väl åstadkomma något mer. Samtidigt har jag ju all tid i världen att se nya projekt, men just nu ligger alla projekt som drömmar i tankarna. Jag önskar att jag kunde få vara lite pysslig och sy lite påslakan och enkla klänningar till henne i alla fall, men drömma går ju.

Jag tror nästan att det börjar bli dags att bokföra vad jag gör och inte bara dotterns mat- och sovtider ... Jag börjar verkligen längta efter att få tid att pyssla med vårarbetet och få en chans att röja upp efter flytten som avstannade redan i somras när det var så varmt. Så det där med att bara njuta av att vara mammaledig är inte så lätt alla gånger, så därför går jag ofta hemifrån på öppna förskolan och babyrytmik bara för att slippa se alla tillkortakommande i hemmet. Frågan är om det hinner bli bättre innan jag börjar jobba några veckor i sommar när hon är ett halvår ... Om inte annat har jag väl i alla fall lagt grunden till en del rutiner när pappan tar över.

Ja, nu är det nog bäst att skynda till sängen för den där lyxiga sjutimmarsnatten häromdagen tillhör ju undantaget. Risken är att det blir en natt med mat var tredje timme igen.

Vad vill vi ha?

Nu var det länge sedan jag tog mig tid att läsa de bloggar jag länkar till på min sida här, men idag dök jag in hos Harmoni i hemmet - en enklare & skönare vardag ... då ett inlägg om Överflöd i köket gjorde mig nyfiken. Där fann jag ett intressant inlägg som heter Vems stil har du? Där Irene diskuterar huruvida varje människa har sin egen stil eller om vi bara gör reklam för ett antal företag genom att köpa deras produkter. Javisst låter det provokativt, men samtidigt är det ganska sant för om man läser inredningstidningar så finns det inte ett reportage som inte hänvisar till var sakerna är köpta, eftersom det är något konsumenterna efterfrågar. Ja, det var en kort summering av Irenes inlägg se
http://fengshuiblogg.blogspot.com/2011/03/vems-stil-har-du.html

Ja, nu tänker inte jag fördjupa mig i vilka företag jag har handlat ifrån, utan istället fastnade jag för hennes ifrågasättande kommentar "vi missar att ta reda på vad vi själva behöver och vill ha!"

Tyvärr är det väl sällan vi verkligen tänker igenom våra behov först, innan vi inreder ett helt rum, utan snarare att man kommer på ett behov och genast går och köper något nytt för att kunna förvara just den eller de prylarna. Därmed är det ganska intressant att fundera över vilka behov just vi har när vi nu ska riva taket och byta ut de gamla takstolarna för att bygga en ny våning av den gamla oinredda vinden med pyramidtak, där det knappt finns ståhöjd idag.

Det ska bli jätteskönt att verkligen kunna nyttja denna del av huset och inte bara bokstavligen elda för kråkorna då denna vind är oisolerad med synliga springor. Förhoppningen är att vi kommer att kunna få en boyta på ytterligare 60 kvm utan att behöva höja vår värmekostnad märkbart. Istället kanske vi till och med kan sänka den, då vi lägger en normaltjock isolering.

Anledningen till att vi höjer taket är att vi bor på en 80 kvm inredd bostadsyta som är fördelad på 2,5 rum med oinredd källare och vind. Tyvärr är huset inte särdeles välplanerat, så det känns ganska trångt för en barnfamilj med ett barn på heltid plus ett på besök då och då, så nu planerar vi att få 3-4 sovrum med bättre takhöjd på en ny ovanvåning.

Därmed är det ju väldigt viktigt att tänka igenom vilka behov vi behöver prioritera. I dagsläget har vi en liten trång hall utan garderober, ett halvt rum med plats för dator och skötbord. Ett mindre kök, ett badrum med platskrävande hörnbadkar där man får ligga böjd på golvet om man får magsjuka.
För ett år sedan flyttade vi en vägg och gjorde sovrummet mindre till förmån för vardagsrummet så idag är vardagsrummet drygt en meter större och 1/3 upptas av arbetsrum/gästsäng. I sovrummet finns det precis plats för en spjälsäng i min gång och fyra garderober, så förvaring är en stor bristvara i hela huset.

Tja, med tanke på hur huset tillgodoser våra behov är det väl konstigt att vi inte flyttar, MEN vi bor i ett väldigt billigt hus som det inte ens är säkert att vi skulle få sålt, då huset är så litet och det dessutom finns så mycket att göra för att skapa ett fint beboligt hus. Dessutom är det mycket troligt att ett annat hus skulle kunna bli betydligt dyrare även om det kostar att bygga en ny våning. Vår tanke är att kunna nöja oss med att låna till elektrikern, vvs-aren och snickaren för utvändigt arbete samt takläggning. Sedan ska sambon klä huset med panel och göra det klart invändigt med pengar vi sparat/sparar ihop.

Så istället väljer vi nu att bo kvar då jag tycker det är kul att få fortsätta förändra trädgården som jag röjt från grunden och nu håller på och drömmer om dess framtid. I och med ombyggnationen flyttas sovrummet för oss och vår dotter upp, så ett rum frigörs så arbetsrummet samt gästsängen kan flyttas och vi får plats med en matsalsdel i vardagsrummet.
Sedan finns tankar att förändra bottenvåningen genom att ta bort väggen till det halva rummet för att göra hallen en meter större och bygga ut badrummet med plats för tvättmaskin och torktumlare, istället för att springa ner i källaren.

Så nu börjar det bli dags att tänka igenom våra behov och rensa i röran i resten av huset för jag är bra på att samla på saker och sambon har inte ens röjt färdigt det som föregående ägare lämnade även om han gillar att slänga saker. Så det finns en del att ta tag i ...

Rutiner och kaos

På söndag blir Ronja redan 3 månader och hon växer så det knakar och utvecklas hela tiden med nya ljud och miner med mera. Det är kul att följa alla hennes framsteg, samtidigt som det fortfarande är väldigt intensivt då hon sällan sover själv utan vill bli buren i bärsjalen eller sova i vagnen. När jag lägger ner henne sovandes i sängen eller söver henne där, vaknar hon oftast inom några minuter efter jag gått, så hushållsarbetet och önskan att få ordning i röran efter flytten är fortfarande stressande.
Under graviditeten fanns inte orken och nu när jag vill finns inte tiden. :-( Ja, sambon tjatar hela tiden om att det får man acceptera under småbarnsåren. Javisst, jag förstår att barn tar tid och ger henne självklart högsta prioritet, men ibland vore det skönt om även jag fick några timmar att fixa saker på och inte bara sambon. Dessutom så hjälper det ju inte så mycket att han storstädar köket i flera timmar för att sedan vid nästa matlagning låta det bli nästan lika stökigt igen och jag har knappast tiden att gå och småplocka hela tiden efter honom, samtidigt som det bara gör mig på dåligt humör. Visst är jag en stökmaja också med svajande pappershögar, men gör jag ordentligt fint så vill jag ju att det ska få vara några dagar så jag kan få njuta av det.

För att få komma hemifrån och slippa ifrån vardagsstressen så går vi oftast på någon aktivitet mellan 10 och 12, måndag till torsdag. Ja, vi har ju inget vi måste gå på, utan vi kan gå om vi vill, men det är rätt skönt att komma iväg och träffa folk och se andra bebisar. För Ronjas del är det väl inte så givande ännu, utan det är mest för att tillfredsställa mitt sociala behov, men jag märker samtidigt att hon tycker det är kul att studera andra människor och oftast är både mor och dotter gladare i sociala sammanhang.

I och med att vi är iväg på förmiddagarna så gäller det att tajma in både Ronjas och min mat samt att jag gärna vill duscha innan vi beger oss, så då går oftast 1,5 timma på morgonen och en timma vid lunch.

På eftermiddagen behöver Ronja oftast få hjälp att komma till ro och sova, (då hon är vaken mycket på morgonen och förmiddagen) så det är en inre kamp om jag ska prioritera att ta en promenad, sova eller ha henne i bärsjalen och samtidigt kunna fixa lite grann. Sedan kommer sambon hem vid halv sex och det är dags att fixa mat och äta för oss båda. Ronja äter rätt ofta på kvällarna så tyvärr blir det inte mycket tid för henne med pappa, eftersom han lägger sig framåt åtta. Så för min del blir det varken mycket egentid eller samvaro heller, då det är enda stunden att kunna fixa saker utan dottern. Ja, det är inte så mycket jag kräver på vardagarna, men disken behöver hållas efter och att Ronja är en liten kräkis gör ju att tvättmaskin går rätt ofta och måste tömmas och vikas ihop. Visst det tar inte många minuter att starta och tömma, men det känns lite stressande då jag inte vill att hon ska skrika mer än nödvändigt om jag är själv hemma.

Sedan är det bara på med pyjamasen och amning i sängen vid åtta-nio och därefter försöker vi båda sova då hon äter igen efter 3-4 timmar. Sedan kan det vara matdags igen med 2 timmas mellanrum resten av natten om vi har otur, så då blir det inte så mycket mer sammanhängande sömn fram till åtta. De senaste dagarna har hon oftast vaknat senast halv åtta med undantag av i torsdags då vi sov till klockan ringde vid halv nio när vi skulle iväg ... Typiskt att bli väckt då ...

På dagarna försöker jag sjunga en del för henne och göra ramsor samt att vi lyssnar mycket på barnmusik. Att läsa enkla böcker har vi bara gjort någon enstaka gång. Annars är det göra miner, prata och busa som gäller utöver att hon leker i babygymmet och sitter i babysittern medan jag äter eller duschar och liknande. De senaste två torsdagarna har hon fått sitta en stund i babyskyddet så länge hon är nöjd på kören. Då har hon börjat gripa tag i den kattskallra som jag lagt i hennes knä utöver att göra miner och studera de andra sångarna.

Livet med bebis är härligt, men betydligt mer krävande än vad jag hade räknat med, då jag trodde att bebisar sov någon timma i taget ... men inte Ronja inte ... Det är tur att hon är så söt och att man får så många fina leenden när hon är vaken ...

Välbehövda dagar

Jag läste precis ett av Fröken Fräkens blogginlägg om de försvunna helgdagarna. Som vanligt har hon både en härlig ton och kreativa idéer. Den här gången förespråkar hon en ledig helg med de nya helgdagarna: Rivautallt-afton, Sortera-dagen och Annan dag släng. För egen del kan jag nog nöja mig med de två sista för att ro projektet i land. :-) De får gärna inkludera några timmars barnpassning också, för det hinner inte ske så mycket mellan amningarna här.

Läs hennes inlägg här: http://tusenideer.blogspot.com/2011/03/de-forsvunna-helgdagarna.html På köpet får ni en massa kreativa inredningsidéer i hennes blogg.

Nackdelen med att gå hemma hela dagarna är att man ser allt som borde göras och dessutom får en massa kreativa idéer som kräver åtminstone tid för att genomföras. Ja ja, man får försöka glädjas åt det lilla.

I lördags lyckades jag äntligen komma hem med en överdel till Billybokhyllan i ek för 90 kr. Jag har tidigare haft tag i denna överdel, men fått lämna den i kassan då pengarna inte fanns på kortet som jag trodde (jag hade handlat mer bebiskläder än jag tänkt, tror jag). Så därför blev jag extra glad när den nu var rabatterad med 210 kronor.

Igår fick jag tummen ur att sätta ihop den medan sambon tog dottern, så nu är den uppsatt och klar och redan fylld till hälften ... Ja, det blev ju tomt på ett annat hyllplan, men det lyckas jag nog fylla så fort jag får tid att packa upp ...

Nya mål för 2011

Ja, med tanke på hur mycket mitt liv har förändrats sedan den 27 december 2010, så är det betydligt svårare att sätta upp rimliga mål för 2011. Dessutom har jag nog ännu inte gett mig tiden att ordentligt fundera över vad jag vill, men jag gör ändå ett försök, så får jag revidera målen under resans gång då mycket kvarstår sedan 2010, så även i år kommer det vara många mål att sträva åt.

* Jag vill ha en meningsfull tid som föräldraledig då jag ger mig tid och energi att njuta av Ronjas framsteg, både i hemmet och i samvaro med andra på t ex föräldra-barnaktiviteter.

* När det är dags att avsluta föräldraledigheten vill jag åter ha ett meningsfullt jobb som ger mig bra arbetskamrater med möjligheter att fortsätta utvecklas som person. Förhoppningsvis kan vi fortsätta ha en god ekonomi, så vi ibland kan få unna oss saker och upplevelser utan att bara tänka ekonomiskt hela tiden.

* Jag vill att vi genomför ombyggnationen av huset så vi får mer bostadsyta att dela med våra nuvarande och eventuella framtida barn. Jag hoppas jag har tålamod att stå ut med vad det innebär av byggdamm och allmänt kaos samt en mer begränsad ekonomi och umgänge med sambon.

* Jag vill att alla i min omgivning ska få vara friska och leva meningsfyllda liv. Dessutom vill jag känna ro, balans och harmoni i kroppen.

* Jag vill ta mig tid att motionera för att känna mig stark och spänstig.

* Jag vill ha ett lättstädat hem så jag snabbt kan bjuda hem vänner utan att beklaga mig över att jag inte hunnit städa mer. Framför allt så vill jag umgås mer med mina vänner.

* Jag vill bygga färdigt de odlingslådor som är planerade och ha tid att använda de som redan finns. De nya kommer behövas för att ta tillvara de växter som måste rivas upp i samband med ombyggnationen av huset. Även i år vill jag fortsätta lära mig mer om odling.

* Jag vill eventuellt redan i år ge möjlighet till att Ronja får ett syskon innan hon fyller 2 år.

* Jag vill återuppta chansen att njuta av stadens utbud av fritidsaktiviteter samt komma iväg och träffa nya och gamla vänner.

* Jag vill ha tid att fortsätta blogga och uppleva glädje och samhörighet med dem jag kommunicerar och får kommentarer av.

* Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig nya saker. Jag vill också få mer inspiration till att laga mat, gärna genom att prova nya recept. Dessutom finns behovet kvar att utvecklas som person.

Ja, det här är nog Skoogstrollet i ett nötskal. :-) Kanske inte så konstigt att jag även i år får nöja mig med om jag lyckas genomföra hälften eller åtminstone ta små steg i taget. Vi får se hur länge jag orkar utvärdera mina framsteg i år. :-)

Uppföljning av målen 2010

I början av januari 2010 skrev jag ner årets "mål att sträva emot i första hand, eftersom det är väldigt mycket jag vill uppnå i mitt liv". Nu har det visserligen gått mer än ett år, men det är först nu jag har tid att följa upp hur det gick.

Jag får väl lov att erkänna att som med så många andra "nyårslöften" så föll de så småningom i glömska efter en god start, men samtidigt när jag ser tillbaks så har en hel del uppfyllts. För att lättare kunna utvärdera målen har jag markerat dem med en annan färg.

Saker som är viktiga för mig är att:
* Jag vill bli gravid och få barn för att sedan kunna slå mig till ro som sambo på landet, annars vill jag fortsätta ha stadens utbud av fritidsaktiviteter och närhet till vänner.
Redan i maj lyckades vi få ett positivt graviditetstest och den 27 december föddes vår efterlängtade dotter. Under våren fattade vi beslutet att jag skulle flytta in i sambons hus i juni lagom till att jag började sommarjobba i byn. Detta skedde som planerat även om flytten blev väldigt tuff att genomföra på grund av en dunderförkylning i kombination med graviditeten som sög musten ur mig, så föräldrar och pojkvän fick hjälp mig att packa. Det tog enorm tid att ens börja komma iordning och acceptera ett liv långt utanför stadens utbud och närhet till vännerna. Den stora värmeböljan i somras gjorde väl inte saken bättre för gravidorken. Samtidigt gjorde väl graviditeten och ett heltidsjobb att kraven minskade då jag inte orkade något på kvällarna under hösten/vintern.

* Jag vill ha ett meningsfullt jobb som ger mig bra arbetskamrater med möjligheter att fortsätta utvecklas som person. Ett arbete som också ger mig lite pengar över så att jag som omväxling kan få unna mig saker och upplevelser utan att tänka ekonomiskt och sparsamt hela tiden.
Under våren hade jag ett jobb på 50% som planeringspedagog inom förskolan samt vikarierade på en privat förskola där jag haft en arbetspraktik tidigare. Större delen av juni var jag arbetslös, men samtidigt hade jag också världens förkylning så det var skönt att vara "ledig" och vila upp mig. Efter midsommar började jag jobba på ett äldreboende under 2 månader. Det blev ganska mycket jobb även om jag inte nådde upp till den önskade heltiden. Sedan var jag ledig ett antal dagar innan jag fick ett heltidsjobb på en förskola från 1 september fram till nyår. På alla jobben har jag trivts väldigt bra med både uppgifter och arbetskamrater. Det var väl bara sista delen av planeringspedagogsjobbet som var tungt då jag ensam fick komma med alla idéer då min kollega inte var pedagog i botten. Däremot har nog alla jobben på ett eller annat vis utvecklat mig som person.
Sedan jag blev sambo under sommaren har ekonomin blivit betydligt bättre och jag har utan problem kunnat både spara och handla det som behövts till både hem och kommande bebis. Samtidigt är jag mestadels en återhållsam person, men det känns skönt att ha fått ett fräscht kök med mestadels nya köksskåp eller luckor.

* Jag vill slutföra Företagsekonomi B.
Företagsekonomin slutfördes efter mycket kämpande. Just nu har jag glömt både när och med vilket betyg, men jag vill minnas att det gick riktigt bra till slut.

* Jag vill att alla i min omgivning ska få vara friska och leva meningsfyllda liv. Dessutom vill jag känna ro, balans och harmoni i kroppen.
Hmm, svårt att svara på, men graviditeten gjorde mig nog allmänt mer harmonisk som person och acceptansen mot livet i byn ökade under hösten, men jag kommer nog alltid sakna stadslivets utbud av aktiviteter och möjligheter.

* Jag vill ta mig tid att motionera för att känna mig stark och spänstig.
Ha ha, det känns skrattretande att läsa, men efter flytten lyste motionen helt med sin frånvaro, däremot gav halvtidsjobbet i våras gratismotion mellan förskolorna. Sedan är väl både jobben inom förskolan och äldreomsorgen allmänt aktiva jobb så jag har ju inte varit helt stillasittande heller. Min barnmorska tyckte ju att jag var väldigt smidig ända fram till förlossningen och hade jag inte varit det hade jag ju inte klarat av att jobba fram till den 21 december. Visserligen hade vi färre barn på slutet så jag slapp bylta på mig vinterkläderna samt att en kollega tog eftermiddagen på fritids en gång i veckan som krävde mer spring annars gjorde jag nog det mesta, även om intresset för jobbet trubbades av på slutet.

* Jag vill ha ett lättstädat hem så jag snabbt kan bjuda hem vänner utan att beklaga mig över att jag inte hunnit städa mer. Framför allt så vill jag umgås mer med mina vänner.
Året började väldigt bra, men sedan gick det sämre med både städningen och umgänget. I början av året deltog jag i rensa-i-röranutmaningen, men efter flytten bestämdes i slutet av mars var det väl ingen större idé. Sedan gick ju uppackandet väldigt trögt och när värmen kom orkade jag ingenting och under hösten skedde bara mycket små framsteg så det blev en del konflikter om detta. Mycket finns fortfarande kvar att göra.
Sällskapslivet var riktigt intensivt i början av året för att sakta mattas av. Efter flytten uteblev det nästan helt, men å andra sidan var det dåligt med ork och tid, fast jag saknade det enormt. Tyvärr har ju också en hel del vänner flyttat iväg från både stan och länet.

* Jag vill att vi bygger växthuset så det blir klart lagom till odlingssäsongen, så jag kan lära mig mer om odling. Dessutom vill jag skapa ett köksland med hembyggda odlingskragar.
Något riktigt växthus fick jag aldrig då sambon inte kom igång med att renovera fönstrena som han lovat. Däremot fick jag byggt totalt 4 odlingslådor under säsongens gång med lite hjälp av sambon vid ihopskruvning, men framför allt målningen då jag inte tål all färg. Jorden beställdes väldigt sent så det var bara 2 lådor som var klara innan det var för sent att så. De andra 2 lådorna har tagits i bruk under hösten.
Förodlingen sattes igång med stor entusiasm, men många växter stupade i samband med flytten eller att de inte kom i riktig jord i tid. För att ha plats till mina tomater inhandlades ett lite större växthus i plast som väl till viss del fyllde sin funktion även om det var trångt. Tyvärr lyste solen och värmen med sin frånvaro när den behövdes som bäst och jag hann aldrig ta in alla tomaterna innan första frosten kom tyvärr, så det blev inte många att äta. Men allt som allt har jag nog lärt en del till kommande säsonger.

* Jag vill ha tid att fortsätta blogga och uppleva glädje och samhörighet med dem jag kommunicerar och får kommentarer av.
Energin till att blogga sjönk under graviditetens gång för att upphöra helt de sista månaderna innan förlossningen. Däremot har jag saknat glädjen och samhörigheten i kommunikationen. Å andra sidan tog gravidforumen vid där bloggandet avtog.

* Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig nya saker. Just nu ligger fotograferandet som ett område där jag vill lära mig mer om att både ta bra kort och att använda kamerans finesser. Jag vill också få mer inspiration till att laga mat, gärna genom att prova nya recept. Sedan finns ju alltid behovet av att utvecklas som person.
Viljan att ständigt utvecklas kommer nog finnas kvar fram till dess att jag blir gammal och seniliteten tar över, däremot kommer nog områden att växla. Det begynnande fotointresset blev det inte så mycket av då tiden inte räckte till. Däremot har jag ju slutfört företagsekonomin och läst in mig så mycket jag bara kunnat på graviditeter och förlossningar. På slutet hann jag även med att läsa en del om det första årets utveckling.
Intresset för maten dog helt i samband med graviditeten då illamåendet i början omöjliggjorde den mesta matlagningen och sedan hamnade det helt på sambons lott.
Den personliga utvecklingen är svår att bedöma, men att bli mamma bidrar ju definitivt till förändring.

Ja, allt jag vill visar väl på vem fröken är i ett nötskal. :-) Kanske inte så konstigt att jag får nöja mig med om jag lyckas genomföra hälften eller åtminstone ta små steg i taget.
Ja, så såg jag på det nya året och nu när jag ser tillbaks på året som helhet har jag lyckats med en hel del, vilket känns väldigt bra. Egentligen är det väl bara umgänget med vännerna som jag verkligen har saknat, resten får det finnas tid till tids nog. Så det är med tillförsikt jag tänker sätta upp fortsatta mål för 2011.