Åter på banan

I onsdags gjorde jag näst sista dagen på jobbet som planeringspedagog. I fikarummet satt en kollega som jobbar i köket och berättade hur sjuk hon hade varit av magsjuka på måndagen så hon inte ens orkade lyfta armarna. Dessutom tyckte hon kollegorna kunde passa på att äta upp kakorna som var kvar innan sommaren.

Magsjuka är som sagt det värsta jag vet, så jag jag avstod glatt från kakorna och tänkte nog inte så mycket på det mer än att jag tyckte det var lite konstigt att hon pratade om hur bra Proviva var för magen med min närmsta kollega när hon gick och drack det. Som tur är brukar jag inte drabbas av magsjuka (inte sedan 91), men som regel gör bara vetskapen om att det går mig supernervös, men konstigt nog brydde jag mig inte mer om det.

På kvällen åt vi lax med ris och wokade grönsaker. Med tanke på att jag har lite svårt för stekt mat just nu så ville jag helst vila en stund efter maten, men det gjorde pojkvännen galen och han stampade rastlöst av och an i lägenheten, så det var bara att kliva upp ur soffan och sätta fart att packa. Just nu går ju flyttlasset så det är bara bra om vi får med så många kartonger som möjligt. Under tiden passade han på att vila i soffan ....

På kvällen/natten hade jag svårt att sova eftersom jag var upblåst i magen och försökte gå på toaletten för att bli av med uppblåstheten, men istället kom kväljningarna vällande över mig så det var bara att ta den delen först. Suck, det tog ett tag att acceptera att det var magsjuka jag fått och inget annat. Mamma har ju haft njurstenanfall, så det sätter alltid igång tankarna när jag får ont i magen och inte kan identifiera vad som är vad.

Ja, det var bara att acceptera att toaletten fick bli en oas med jämna mellanrum under resten av natten. Tack och lov att vi har en go röd matta på golvet för stengolvet är ju svinkallt annars upptäckte jag som även annars fryser om fötterna.

Någon sista dag på jobbet eller någon avslutningsfika med kören på kvällen blev det inte och det är verkligen första gången jag missar ett sådant tillfälle så det kändes lite snopet. Som tur är ska jag in som vikarie på måndag så jag kan hämta mina grejer och kören har sista uppsjungningen på söndag så jag missar ju inte allt förståss. Det vore ju annars lite surt att behöva åka tåg 70 minuter enkel resa bara för att hämta mina saker.

Framåt eftermiddag var det värsta över och det var underbart att bara kunna gå på toaletten och kissa. Däremot var jag helt slut i kroppen så mestadels slimrade jag bort dagen. Att äta var heller inget problem eftersom jag aldrig hunnit må illa, men jag tog allt i små portioner för säkerhets skull. Som tur är kunde pojkvännen ta en sväng ifrån jobbet så jag fick lite blåbärssoppa och cola att leva på, för jag visste ju inte om jag orkade gå dit och dessutom ville jag ju inte smitta ner någon i onödan. Att fråga närmsta grannen som klippte gräs om hjälp kändes ju lite väl pinsamt.


Igår var jag förvånansvärt pigg igen och hade mest tråkigt av att bara vara hemma. Visst blev det mycket vila och fortsatt diet på blåbärssoppa och cola utöver vitlöksbrödet jag blev sugen på. Kanske inte bästa starten precis ... Som ett brev på posten blev jag istället förstoppad, men nu 1,5 dygn senare är jag lycklig över att magen verkar ha kommit tillbaks till normala takter. I morse var jag till och med hungrig igen och jag fick världens ryck och har dammsugit överallt inför att N´s son skulle komma. Nu börjar jag bli trött på alla slappa ungkarlsfasoner och vill ha ordning tills jag flyttar in. För hur svårt är det att bära tillbaks disken och starta en diskmaskin???

Nu hoppas jag på bra väder så jag orkar göra lite i trädgården också.

HA EN TREVLIG HELG!

Skilda på låtsas

Ja, nu tror ni väl att jag är riktigt knäpp som hittar en bok på biblioteket med titeln Skilda på låtsas - i stället för skilsmässa av Kristina Haggård, som jag lånar hem och läser, innan jag ens har hunnit flyttat ihop med pojkvännen.

Egentligen är det nog inte så dumt som det låter då jag vet hur svårt det kan vara att skapa bra rutiner i en ny relation då båda är rätt slarviga. Jag har mestadels papper som dräller omkring, gärna i högar på borden som ibland förpassas ner på golvet (dessutom dålig på att handdiska och dammsuga) medan pojkvännen sprider ut det mesta som kan spridas ut, både på golv och bord. Detta retar såklart mig till vansinne då jag inte förstår varför han inte kan få disken att hamna i diskmaskinen, skräpet i skräppåsen och tvätten i smutskorgen åtminstone, det tar ju inte många minuter varje dag. Ibland slutar det med att jag gör en räd och ibland slutar det mest i sura miner ...

Hjälp, säger ni säkert nu, det är ju som bäddat för att misslyckas och ja, det är jag väl medveten om. I sådana stunder när jag varken är nöjd med mitt eget handlande eller andras så är det rätt skönt att läsa böcker med stor igenkänningsfaktor och förhoppningsvis inspireras av andras lösningar och få ny energi att ta tag i saker.

Skilda på låtsas handlar om en kvinnas längtan efter skilsmässa då hon totalt tröttnat på att ha totalansvar för både barn och hem medan mannen flyr in i mer och mer arbete. Hennes lösning är att skiljas då hon åtminstone får egentid varannan vecka, medan hennes man inte vill skiljas. Med hjälp av familjerådgivning, många diskussioner och gemensam läsning av böcker om barn och familjeliv med efterföljande diskussioner skapar de en metod i taget för att komma fram till ett sätt att leva som ger dem båda glädje att fortsätta relationen.

Väldigt öppenhjärtigt delar de med sig av sina metoder, dess lyckanden och misslyckanden fram till metoden "skilda på låtsas" där de har totalansvar för barn och hushåll en vecka i taget medan den andre parten får möjlighet till egentid för umgänge med vänner, träning, egen utveckling samt bonusstunder med barnen för gos och roliga aktiviteter.

Två gånger i veckan (tisdagar och fredagar) har den "ansvarsfria" parten i uppdrag att ordna gemensam vuxentid med vacker dukning och lagad middag med efterföljande aktivitet som film, spel, massage, bad eller liknande för att skämma bort den andre.

På lördagen läggs en gemensam tid för att umgås och hitta på något med hela familjen medan kvällen är fri för den andre om man inte har något gemensamt uppbokat.

Nivån på hemarbete och uppfostran läggs av den som har ansvaret. Denna part tar även och lämnar barnen måndag morgon till fritids/skola medan den andre börjar sin vecka med att hämta. På söndagen läggs tid för avstämning och överlämning av tider och planerade aktiviter. Det är även på söndagen som den övertagande parten har tid att handla och förbereda den nya veckan pigg och utvilad.

Nu säger inte jag att vi kommer följa det här, men det kan ju vara rätt tänkvärt att det i förväg är bestämt vem som gör vad. Om båda är lika trötta efter jobbet kan det ju vara rätt skönt att ha hand om matlagningen en vecka i taget eller två dar i stöten eller liknande då det även inbegriper att se till att allt finns hemma och dessutom städa upp efter sig! Det som stört mig en del på sistone är att jag kan bli utkörd från köket, men jag kan minsann bli ombedd att duka eller gå handla något som fattas ... för att inte tala om att saker länas kvar efteråt som grönsaksrester i vasken och disk och matvaror lite här och var. Sedan har jag inget emot att gemensamt laga middag eller städa tillsammans, men det har nog pojkvännen betydligt svårare för. Ja, det kan bli en spännande utmaning ...

Jag hänger inte med

Just nu har livet gått in i ett skede då jag inte vill något mer på kvällarna än att bara ligga i soffan och slappa. Visst det kan väl vara okej ett tag, men inte varje vardagkväll då det även finns hushållsarbete att sköta.

Jag vet inte riktigt vad som hände när jag lämnade blod för 3,5 vecka sedan, för sedan dess har jag konstant legat på infektionstemperatur 37,3 och nu oftare 37,5. Normalt ska jag nog ner mot 36,5.

Visst detta går ett tag om man har en förkylning i kroppen, men när man börjar bli tveksam till att ens det är fallet blir åtminstone jag lite fundersam. Kanske finns det en naturlig förklaring, men det hjälper ju inte med tröttheten som kommer i temperaturhöjningens fotspår. Så efter mycket kämpande då jag på sistone varje dag håller på att somna på stationen efter jobbet och slumrar större delen av timmen hem vill jag ändå bara ta det lugnt i soffan.

Imorse var jag fortfarande jättetrött så nu var det dags för time-out. Troligen blir jag hemma imorgon också. För det fungerar ju inte att inte ha ork att sköta hushållet då disken hopas och dammråttorna frodas. Tyvärr jagas de inte ens av katten. Dessutom räcker ju inte maten i frysen till hur länge som helst.

De senaste två dagarna har nödlösningen hetat smörgås och Keldas soppa samtidigt som kroppen egentligen skriker efter något mer näringsnyttigt, men jag kommer inte på något jag vill ha när orken att laga dessutom tryter. Som tur är har jag jobbat och på jobbet måste jag äta något ordentligt så det fungerar i alla fall. Imorse kokade jag spaghetti till frysens köttfärssås att ta med, men nä idag fick det vara nog, seg i kroppen och urtrött. Det positiva är att det gav vettig lunch i alla fall, men först landade jag i sängen, låg en stund och inte somnade och undrade om jag verkligen hade skäl nog att stanna hemma, så upp igen, på med kläderna, men insåg återigen hur seg i kroppen jag är. Att sova resten av förmiddagen talar kanske sitt tydliga språk ...

Nu vill jag bara bli pigg och alert igen så jag orkar packa och ta itu med alla projekt i livet, men medicinen heter väl vila och åter vila för att komma igång igen.