Jag hänger inte med

Just nu har livet gått in i ett skede då jag inte vill något mer på kvällarna än att bara ligga i soffan och slappa. Visst det kan väl vara okej ett tag, men inte varje vardagkväll då det även finns hushållsarbete att sköta.

Jag vet inte riktigt vad som hände när jag lämnade blod för 3,5 vecka sedan, för sedan dess har jag konstant legat på infektionstemperatur 37,3 och nu oftare 37,5. Normalt ska jag nog ner mot 36,5.

Visst detta går ett tag om man har en förkylning i kroppen, men när man börjar bli tveksam till att ens det är fallet blir åtminstone jag lite fundersam. Kanske finns det en naturlig förklaring, men det hjälper ju inte med tröttheten som kommer i temperaturhöjningens fotspår. Så efter mycket kämpande då jag på sistone varje dag håller på att somna på stationen efter jobbet och slumrar större delen av timmen hem vill jag ändå bara ta det lugnt i soffan.

Imorse var jag fortfarande jättetrött så nu var det dags för time-out. Troligen blir jag hemma imorgon också. För det fungerar ju inte att inte ha ork att sköta hushållet då disken hopas och dammråttorna frodas. Tyvärr jagas de inte ens av katten. Dessutom räcker ju inte maten i frysen till hur länge som helst.

De senaste två dagarna har nödlösningen hetat smörgås och Keldas soppa samtidigt som kroppen egentligen skriker efter något mer näringsnyttigt, men jag kommer inte på något jag vill ha när orken att laga dessutom tryter. Som tur är har jag jobbat och på jobbet måste jag äta något ordentligt så det fungerar i alla fall. Imorse kokade jag spaghetti till frysens köttfärssås att ta med, men nä idag fick det vara nog, seg i kroppen och urtrött. Det positiva är att det gav vettig lunch i alla fall, men först landade jag i sängen, låg en stund och inte somnade och undrade om jag verkligen hade skäl nog att stanna hemma, så upp igen, på med kläderna, men insåg återigen hur seg i kroppen jag är. Att sova resten av förmiddagen talar kanske sitt tydliga språk ...

Nu vill jag bara bli pigg och alert igen så jag orkar packa och ta itu med alla projekt i livet, men medicinen heter väl vila och åter vila för att komma igång igen.