Åter på banan

I onsdags gjorde jag näst sista dagen på jobbet som planeringspedagog. I fikarummet satt en kollega som jobbar i köket och berättade hur sjuk hon hade varit av magsjuka på måndagen så hon inte ens orkade lyfta armarna. Dessutom tyckte hon kollegorna kunde passa på att äta upp kakorna som var kvar innan sommaren.

Magsjuka är som sagt det värsta jag vet, så jag jag avstod glatt från kakorna och tänkte nog inte så mycket på det mer än att jag tyckte det var lite konstigt att hon pratade om hur bra Proviva var för magen med min närmsta kollega när hon gick och drack det. Som tur är brukar jag inte drabbas av magsjuka (inte sedan 91), men som regel gör bara vetskapen om att det går mig supernervös, men konstigt nog brydde jag mig inte mer om det.

På kvällen åt vi lax med ris och wokade grönsaker. Med tanke på att jag har lite svårt för stekt mat just nu så ville jag helst vila en stund efter maten, men det gjorde pojkvännen galen och han stampade rastlöst av och an i lägenheten, så det var bara att kliva upp ur soffan och sätta fart att packa. Just nu går ju flyttlasset så det är bara bra om vi får med så många kartonger som möjligt. Under tiden passade han på att vila i soffan ....

På kvällen/natten hade jag svårt att sova eftersom jag var upblåst i magen och försökte gå på toaletten för att bli av med uppblåstheten, men istället kom kväljningarna vällande över mig så det var bara att ta den delen först. Suck, det tog ett tag att acceptera att det var magsjuka jag fått och inget annat. Mamma har ju haft njurstenanfall, så det sätter alltid igång tankarna när jag får ont i magen och inte kan identifiera vad som är vad.

Ja, det var bara att acceptera att toaletten fick bli en oas med jämna mellanrum under resten av natten. Tack och lov att vi har en go röd matta på golvet för stengolvet är ju svinkallt annars upptäckte jag som även annars fryser om fötterna.

Någon sista dag på jobbet eller någon avslutningsfika med kören på kvällen blev det inte och det är verkligen första gången jag missar ett sådant tillfälle så det kändes lite snopet. Som tur är ska jag in som vikarie på måndag så jag kan hämta mina grejer och kören har sista uppsjungningen på söndag så jag missar ju inte allt förståss. Det vore ju annars lite surt att behöva åka tåg 70 minuter enkel resa bara för att hämta mina saker.

Framåt eftermiddag var det värsta över och det var underbart att bara kunna gå på toaletten och kissa. Däremot var jag helt slut i kroppen så mestadels slimrade jag bort dagen. Att äta var heller inget problem eftersom jag aldrig hunnit må illa, men jag tog allt i små portioner för säkerhets skull. Som tur är kunde pojkvännen ta en sväng ifrån jobbet så jag fick lite blåbärssoppa och cola att leva på, för jag visste ju inte om jag orkade gå dit och dessutom ville jag ju inte smitta ner någon i onödan. Att fråga närmsta grannen som klippte gräs om hjälp kändes ju lite väl pinsamt.


Igår var jag förvånansvärt pigg igen och hade mest tråkigt av att bara vara hemma. Visst blev det mycket vila och fortsatt diet på blåbärssoppa och cola utöver vitlöksbrödet jag blev sugen på. Kanske inte bästa starten precis ... Som ett brev på posten blev jag istället förstoppad, men nu 1,5 dygn senare är jag lycklig över att magen verkar ha kommit tillbaks till normala takter. I morse var jag till och med hungrig igen och jag fick världens ryck och har dammsugit överallt inför att N´s son skulle komma. Nu börjar jag bli trött på alla slappa ungkarlsfasoner och vill ha ordning tills jag flyttar in. För hur svårt är det att bära tillbaks disken och starta en diskmaskin???

Nu hoppas jag på bra väder så jag orkar göra lite i trädgården också.

HA EN TREVLIG HELG!