Nya mål för 2011

Ja, med tanke på hur mycket mitt liv har förändrats sedan den 27 december 2010, så är det betydligt svårare att sätta upp rimliga mål för 2011. Dessutom har jag nog ännu inte gett mig tiden att ordentligt fundera över vad jag vill, men jag gör ändå ett försök, så får jag revidera målen under resans gång då mycket kvarstår sedan 2010, så även i år kommer det vara många mål att sträva åt.

* Jag vill ha en meningsfull tid som föräldraledig då jag ger mig tid och energi att njuta av Ronjas framsteg, både i hemmet och i samvaro med andra på t ex föräldra-barnaktiviteter.

* När det är dags att avsluta föräldraledigheten vill jag åter ha ett meningsfullt jobb som ger mig bra arbetskamrater med möjligheter att fortsätta utvecklas som person. Förhoppningsvis kan vi fortsätta ha en god ekonomi, så vi ibland kan få unna oss saker och upplevelser utan att bara tänka ekonomiskt hela tiden.

* Jag vill att vi genomför ombyggnationen av huset så vi får mer bostadsyta att dela med våra nuvarande och eventuella framtida barn. Jag hoppas jag har tålamod att stå ut med vad det innebär av byggdamm och allmänt kaos samt en mer begränsad ekonomi och umgänge med sambon.

* Jag vill att alla i min omgivning ska få vara friska och leva meningsfyllda liv. Dessutom vill jag känna ro, balans och harmoni i kroppen.

* Jag vill ta mig tid att motionera för att känna mig stark och spänstig.

* Jag vill ha ett lättstädat hem så jag snabbt kan bjuda hem vänner utan att beklaga mig över att jag inte hunnit städa mer. Framför allt så vill jag umgås mer med mina vänner.

* Jag vill bygga färdigt de odlingslådor som är planerade och ha tid att använda de som redan finns. De nya kommer behövas för att ta tillvara de växter som måste rivas upp i samband med ombyggnationen av huset. Även i år vill jag fortsätta lära mig mer om odling.

* Jag vill eventuellt redan i år ge möjlighet till att Ronja får ett syskon innan hon fyller 2 år.

* Jag vill återuppta chansen att njuta av stadens utbud av fritidsaktiviteter samt komma iväg och träffa nya och gamla vänner.

* Jag vill ha tid att fortsätta blogga och uppleva glädje och samhörighet med dem jag kommunicerar och får kommentarer av.

* Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig nya saker. Jag vill också få mer inspiration till att laga mat, gärna genom att prova nya recept. Dessutom finns behovet kvar att utvecklas som person.

Ja, det här är nog Skoogstrollet i ett nötskal. :-) Kanske inte så konstigt att jag även i år får nöja mig med om jag lyckas genomföra hälften eller åtminstone ta små steg i taget. Vi får se hur länge jag orkar utvärdera mina framsteg i år. :-)

Uppföljning av målen 2010

I början av januari 2010 skrev jag ner årets "mål att sträva emot i första hand, eftersom det är väldigt mycket jag vill uppnå i mitt liv". Nu har det visserligen gått mer än ett år, men det är först nu jag har tid att följa upp hur det gick.

Jag får väl lov att erkänna att som med så många andra "nyårslöften" så föll de så småningom i glömska efter en god start, men samtidigt när jag ser tillbaks så har en hel del uppfyllts. För att lättare kunna utvärdera målen har jag markerat dem med en annan färg.

Saker som är viktiga för mig är att:
* Jag vill bli gravid och få barn för att sedan kunna slå mig till ro som sambo på landet, annars vill jag fortsätta ha stadens utbud av fritidsaktiviteter och närhet till vänner.
Redan i maj lyckades vi få ett positivt graviditetstest och den 27 december föddes vår efterlängtade dotter. Under våren fattade vi beslutet att jag skulle flytta in i sambons hus i juni lagom till att jag började sommarjobba i byn. Detta skedde som planerat även om flytten blev väldigt tuff att genomföra på grund av en dunderförkylning i kombination med graviditeten som sög musten ur mig, så föräldrar och pojkvän fick hjälp mig att packa. Det tog enorm tid att ens börja komma iordning och acceptera ett liv långt utanför stadens utbud och närhet till vännerna. Den stora värmeböljan i somras gjorde väl inte saken bättre för gravidorken. Samtidigt gjorde väl graviditeten och ett heltidsjobb att kraven minskade då jag inte orkade något på kvällarna under hösten/vintern.

* Jag vill ha ett meningsfullt jobb som ger mig bra arbetskamrater med möjligheter att fortsätta utvecklas som person. Ett arbete som också ger mig lite pengar över så att jag som omväxling kan få unna mig saker och upplevelser utan att tänka ekonomiskt och sparsamt hela tiden.
Under våren hade jag ett jobb på 50% som planeringspedagog inom förskolan samt vikarierade på en privat förskola där jag haft en arbetspraktik tidigare. Större delen av juni var jag arbetslös, men samtidigt hade jag också världens förkylning så det var skönt att vara "ledig" och vila upp mig. Efter midsommar började jag jobba på ett äldreboende under 2 månader. Det blev ganska mycket jobb även om jag inte nådde upp till den önskade heltiden. Sedan var jag ledig ett antal dagar innan jag fick ett heltidsjobb på en förskola från 1 september fram till nyår. På alla jobben har jag trivts väldigt bra med både uppgifter och arbetskamrater. Det var väl bara sista delen av planeringspedagogsjobbet som var tungt då jag ensam fick komma med alla idéer då min kollega inte var pedagog i botten. Däremot har nog alla jobben på ett eller annat vis utvecklat mig som person.
Sedan jag blev sambo under sommaren har ekonomin blivit betydligt bättre och jag har utan problem kunnat både spara och handla det som behövts till både hem och kommande bebis. Samtidigt är jag mestadels en återhållsam person, men det känns skönt att ha fått ett fräscht kök med mestadels nya köksskåp eller luckor.

* Jag vill slutföra Företagsekonomi B.
Företagsekonomin slutfördes efter mycket kämpande. Just nu har jag glömt både när och med vilket betyg, men jag vill minnas att det gick riktigt bra till slut.

* Jag vill att alla i min omgivning ska få vara friska och leva meningsfyllda liv. Dessutom vill jag känna ro, balans och harmoni i kroppen.
Hmm, svårt att svara på, men graviditeten gjorde mig nog allmänt mer harmonisk som person och acceptansen mot livet i byn ökade under hösten, men jag kommer nog alltid sakna stadslivets utbud av aktiviteter och möjligheter.

* Jag vill ta mig tid att motionera för att känna mig stark och spänstig.
Ha ha, det känns skrattretande att läsa, men efter flytten lyste motionen helt med sin frånvaro, däremot gav halvtidsjobbet i våras gratismotion mellan förskolorna. Sedan är väl både jobben inom förskolan och äldreomsorgen allmänt aktiva jobb så jag har ju inte varit helt stillasittande heller. Min barnmorska tyckte ju att jag var väldigt smidig ända fram till förlossningen och hade jag inte varit det hade jag ju inte klarat av att jobba fram till den 21 december. Visserligen hade vi färre barn på slutet så jag slapp bylta på mig vinterkläderna samt att en kollega tog eftermiddagen på fritids en gång i veckan som krävde mer spring annars gjorde jag nog det mesta, även om intresset för jobbet trubbades av på slutet.

* Jag vill ha ett lättstädat hem så jag snabbt kan bjuda hem vänner utan att beklaga mig över att jag inte hunnit städa mer. Framför allt så vill jag umgås mer med mina vänner.
Året började väldigt bra, men sedan gick det sämre med både städningen och umgänget. I början av året deltog jag i rensa-i-röranutmaningen, men efter flytten bestämdes i slutet av mars var det väl ingen större idé. Sedan gick ju uppackandet väldigt trögt och när värmen kom orkade jag ingenting och under hösten skedde bara mycket små framsteg så det blev en del konflikter om detta. Mycket finns fortfarande kvar att göra.
Sällskapslivet var riktigt intensivt i början av året för att sakta mattas av. Efter flytten uteblev det nästan helt, men å andra sidan var det dåligt med ork och tid, fast jag saknade det enormt. Tyvärr har ju också en hel del vänner flyttat iväg från både stan och länet.

* Jag vill att vi bygger växthuset så det blir klart lagom till odlingssäsongen, så jag kan lära mig mer om odling. Dessutom vill jag skapa ett köksland med hembyggda odlingskragar.
Något riktigt växthus fick jag aldrig då sambon inte kom igång med att renovera fönstrena som han lovat. Däremot fick jag byggt totalt 4 odlingslådor under säsongens gång med lite hjälp av sambon vid ihopskruvning, men framför allt målningen då jag inte tål all färg. Jorden beställdes väldigt sent så det var bara 2 lådor som var klara innan det var för sent att så. De andra 2 lådorna har tagits i bruk under hösten.
Förodlingen sattes igång med stor entusiasm, men många växter stupade i samband med flytten eller att de inte kom i riktig jord i tid. För att ha plats till mina tomater inhandlades ett lite större växthus i plast som väl till viss del fyllde sin funktion även om det var trångt. Tyvärr lyste solen och värmen med sin frånvaro när den behövdes som bäst och jag hann aldrig ta in alla tomaterna innan första frosten kom tyvärr, så det blev inte många att äta. Men allt som allt har jag nog lärt en del till kommande säsonger.

* Jag vill ha tid att fortsätta blogga och uppleva glädje och samhörighet med dem jag kommunicerar och får kommentarer av.
Energin till att blogga sjönk under graviditetens gång för att upphöra helt de sista månaderna innan förlossningen. Däremot har jag saknat glädjen och samhörigheten i kommunikationen. Å andra sidan tog gravidforumen vid där bloggandet avtog.

* Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig nya saker. Just nu ligger fotograferandet som ett område där jag vill lära mig mer om att både ta bra kort och att använda kamerans finesser. Jag vill också få mer inspiration till att laga mat, gärna genom att prova nya recept. Sedan finns ju alltid behovet av att utvecklas som person.
Viljan att ständigt utvecklas kommer nog finnas kvar fram till dess att jag blir gammal och seniliteten tar över, däremot kommer nog områden att växla. Det begynnande fotointresset blev det inte så mycket av då tiden inte räckte till. Däremot har jag ju slutfört företagsekonomin och läst in mig så mycket jag bara kunnat på graviditeter och förlossningar. På slutet hann jag även med att läsa en del om det första årets utveckling.
Intresset för maten dog helt i samband med graviditeten då illamåendet i början omöjliggjorde den mesta matlagningen och sedan hamnade det helt på sambons lott.
Den personliga utvecklingen är svår att bedöma, men att bli mamma bidrar ju definitivt till förändring.

Ja, allt jag vill visar väl på vem fröken är i ett nötskal. :-) Kanske inte så konstigt att jag får nöja mig med om jag lyckas genomföra hälften eller åtminstone ta små steg i taget.
Ja, så såg jag på det nya året och nu när jag ser tillbaks på året som helhet har jag lyckats med en hel del, vilket känns väldigt bra. Egentligen är det väl bara umgänget med vännerna som jag verkligen har saknat, resten får det finnas tid till tids nog. Så det är med tillförsikt jag tänker sätta upp fortsatta mål för 2011.

En ny stjärna är född

Med ett illvrål á la Ronjas vårskrik kom vår dotter till världen den 27 december klockan 16.00 på Ryhov i Jönköping. Enligt ultraljudet var hon beräknad till nyårsafton, men med en kombination av mammas och pappas gener kunde hon väl inte vänta. :-) Pappa tyckte ju att bebbelito, som vi haft som arbetsnamn, kunde vänta till 2011, så nu har sambons son fått två halvsystrar födda samma år som lär få gå i samma klass om inget oförutsett inträffar.

Förlossningen gick rätt fort. Det första värkarbetet som jag märkte av kom vid ett på natten. Strax innan 5 tog jag två Alvedon för att se om det skulle gå över, men värkarna återkom med 20-45 minuters mellanrum. Med tanke på att det kan ta uppåt 24 timmar så tyckte jag inte det fanns någon anledning för sambon att stanna hemma från jobbet.

Vid halv tio ringde han hem och kollade läget. Jag var allmänt lugn och tyckte att hemma gjorde han väl ingen nytta, men han tyckte att "så fan heller att jag stannar på jobbet om du har värkar". Så här i efterhand var det väl ett bra beslut då han gick och handlade för att kunna laga lunch. Vid elva tog jag en dusch och fick 3-4 värkar på raken så sambon uppmanades att laga lunch bums för att jag skulle ha energi inför förlossningen. Även under maten kom värkarna flera gånger så vi beslöt att ringa in.

Först ringde vi till Eksjö, men där hade de stängt på grund av smitta och undrade om vi kunde vänta 1-2 timmar medan de fick hem patienten och hann städa, i så fall var vi välkomna att ringa igen. Då mamma haft rätt snabba förlossningar på cirka 4 timmar som jag fattat det så vågade jag inte vänta utan vi ringde till Ryhov istället och var välkomna in om vi inte ville vänta. Det ville vi INTE. I efterhand är jag tacksam att vi inte "hann" till Eksjö där de haft ett fall av vinterkräksjuka.

På vägen in ringde en kompis, men hon märkte inte av att jag hade två värkar bara under vårt korta samtal. Under resans gång på E4:an passerade vi skylten Jönköping 9, vilken för evigt kommer vara fastetsad i mitt minne, för därifrån och in till förlossningen hade jag 4 starka värkar att andas igenom. Sambon som märkte att jag plågades skruvade upp radion och riktade full uppmärksamhet på nyheterna för att kunna koncentrera sig på körningen då det var riktigt halt och 17 minusgrader ute.

Väl innanför dörrarna säger kvinnan som tar emot oss att det är fullt så vi får sätta oss i väntrummet. Ganska snart blir vi hämtade och visade till ett förlossningsrum och jag får lägga mig i sängen för undersökning. Det visar sig att jag är öppen 5 cm, så vi har inte direkt kommit in i onödan. Omgående får jag testa lustgasen och med den som hjälp överlever jag förlossningen som är över ganska exakt 3 timmar senare. Då är jag riktigt trött och bara glad att det är över.

Vid födseln vägde lilltösen 2890 gram och var 50 cm lång, så det är en liten nätt bebis med behov av prematurblöjor. Fördelen är också att kläderna som jag köpte i storlek 50 passar alldeles utmärkt. Så nu försöker vi finna oss till rätta med amning, blöjbyten och barnskrik. Så mitt fokus är koncentrerat på att ta hand om vår Ronja, Maria, kanske Therese och att äta och sova.

Tyvärr var jag rätt trött i slutet av graviditeten så mina två bloggar föll i träda. Vi får se om den här bloggen får liv igen. Det minsta jag kan göra är ju att summera året och utvärdera mina uppsatta mål ... Tyvärr gick det nog inte så lysande med dem är jag rädd, men nytt år ger ju nya möjligheter. Tanken med att gå ut en stund varje dag sprack ju redan igår då sambons son kom på besök när det fortfarande var ljust.

Ja, nu är amningsstunden över och Ronja sover gott så åter till sängen med hopp om fyra timmars sömn till ...

Till sist vill jag också passa på att önska er alla

En god fortsättning på det nya året!

Utan rena trosor

För att säkert få med trostvätten tillsammans med handdukarna brukar jag alltid ha dem liggandes i en separat tvättkorg på toaletten. Nu har den inte blivit skurad efter flytten utan jag har använt en påshållare istället i väntan på tvätten igår.

Idag kommer jag på att jag inte sett röken av några tvättade trosor och börjar fundera på vad som hänt. Dessutom upptäcker jag att jag knappt har några rena trosor och att ett par ligger utanför sambons tvättkorg. Mystiskt, där har inte jag tagit av några. Så det är fasike mig inte lätt att vara sambo när jag inte ens får ha mina smutsiga trosor ifred. Mitt medvetna val har medvetet sumpats och maskinen är redan igång och snart ska jag jobba så det får väl bli ett gammalt tragiskt undantagspar imorgon. Suck, så tydligen hjälper inte ens goda förestser längre.

Oro för misse

Ja, det är inte lätt för missarna att komma ut på landet och tampas med både katter och flygfän. Imorse vaknade jag av att det var ett fasligt fräsande på Gullan så jag fick ta på mig glasögonen för att se vad som står på. Tja, det var väl inte så konstigt, nedanför sängen stod grannens svartvita katt som ännu en gång kommit in, dock är han väl inte så välkommen.

För att få lite mer ro var det bara att se till att han kom ut, vilket visade sig lättare sagt än gjort. I hallen stod nämligen Rullan och vaktade och fräste lika mycket hon så inte var det lätt att komma ut genom källarvägen då. Medan misse sprang in igen öppnade jag ytterdörren och gjorde sen ett nytt bättre försök med att få ut inkräktaren. Jag tror misse var rätt lättad över att få komma ut i friheten igen. Men frågan kvarstår ju om han blivit injagad eller gått frivilligt av nyfikenhet?

På kvällen kollade sambon över Rullan som haft en förhårdnad på svansen. Denna gången lyckades han klämma ut både var och en massa blod. Jag kan ju säga att Rullan inte uppskattade behandlingen utan morrade högljutt, antagligen för att hon inte gillade att vara fasthållen och sedan vet vi ju inte hur ont hon har. För säkerhets skull ringde vi vetrinären ikväll eftersom vi båda jobbar imorgon. Hon trodde väl att Rullan varit i slagsmål och kanske fått en klo som sedan blivit en böld och nu tömts naturligt, så vi fick i uppdrag att hålla koll på henne och tvätta henne antingen med koksaltlösning eller ljummet vatten. Just nu får hon vila för vi var ju inte direkt populära, så vi får ta det senare.

För egen del funderar jag lite över en röd prick med en blå ring runt som jag upptäckte på ryggen igår. Det är ju inte ofta jag studerar ryggen, men med tanke på att jag hade en halterneckklänning lyckades jag se den. Kanske har jag haft den länge, men jag blev ju lite extra fundersam efter att ha läst Livet kan inte vänta samma dag. Inte för jag direkt tänker på cancer, men leverfläckar och dylikt ska man ju hålla koll på. För hoppningsvis kan jag fråga sjuksköterskan på boendet för det är svårt och se om det istället skulle kunna vara ett blåmärke, som sambon föreslog, men å andra sidan brukar de ju vara helfärgade. Jaja, det är inget superakut precis.

Nattliga äventyr

I natt kom äntligen det första efterlängtade regnet efter flera veckors torka. Tyvärr så hjälpte det inte så mycket mot temperaturen i sovrummet, så sambon fick panik och gick för att hämta min fläkt. Visst fläktade det skönt, men inte vågade jag ha på den hela natten för fler förkylningar vill jag inte ha. Dessutom har jag svårt att sova det när det surrar och låter.

Till slut somnade vi nog båda två för att mitt i skönhetssömnen väckas av en katt som bestämt jamar mjau, mjau, nu vill jag ha uppmärksamhet. Som tur var klappade jag inte upp henne i sängen utan insåg i tid att det var ett annat läte. Inte blev det bättre av att stunden senare höra ben som krasade. Usch, säger jag bara.

Det oljudet vill inte jag lyssna på, så det var bara att leta fram glasögonen och tända lampan med en mycket sur sambo som följd. Misse släppte bytet som var typ 10 cm långt, troligen en sork. Fåglar fixar jag med papper, men möss och annat otyg med lång svans är bland det äckligaste jag vet. Som tur var hittade jag två kattspadar så jag kunde bära ut f-nskapet. Då visade sig att misse hade kvar ytterligare en blodig del, så det var bara att ta en runda till. Nu var hon verkligen INTE välkommen upp i sängen, utan jag körde iväg henne ner i källaren.

Jag hoppas verkligen att det var sista gången för detta var andra gången sedan i fredags som vi väcks av att katterna fångat elände nattetid.

Någon timma senare när vi hunnit somna upp dök hon upp igen och ville upp i sängen, men en dränkt katt ville inte jag, så jag lyckades vinna duellen och få henne att gå tvätta sig istället.

Äntligen kunde lugnet sänka sig igen ....

... tills sambon ska iväg till jobbet och stampar omkring som ett ilsket bi med skorna på efter sin keps. Ja, det är ju inte första gången som denna spårlöst försvinner ... Förra gången var väl jag skyldig som blev förbannad över att det låg vid datorn så alla papper åkte i golvet och den fick hamna i tvättkorgen. Den här gången berodde det på honom själv.

Jag hoppas han har lärt sig nu att man kan lägga den på SAMMA ställe varje kväll för jag uppskattar inte att bli väckt halv sex, så imorse var det en rätt trött fröken som vaknade trots sovmorgon.

Varför kan inte män kommunicera?

Det är inte ofta som jag äter smörgåsar med smör, men jag ser det som en självklarhet att det ska kunna finnas ett paket hemma. Skulle även det ta slut skriver man upp det på listan på kylskålpet eller köper ett bums. Jag har till och med skrivit på locket "ska stanna hemma". Hur tydlig ska man behöva vara???????

Lik förbannat fanns det inget smör hemma när jag kom hem efter handlingen idag och skulle äta Hönökaka. Hur surt är det inte att behöva gå tillbaks till den jävla affären bara för att män inte kan kommunicera? Visst det är inte många kvarter, men det handlar om principen.

Har ni några tips på hur man får en man att förstå att kommunikation krävs för att inte göra sin sambo urförbannad varenda gång något saknas på grund av brist på kommunikation?

Nu har jag visserligen fått ätit mina smörgåsar, men det lär varken vara första eller sista gången han "inte tänkt på det" eller "glömde".