torsdag 15 juli 2010

Oro för misse

Ja, det är inte lätt för missarna att komma ut på landet och tampas med både katter och flygfän. Imorse vaknade jag av att det var ett fasligt fräsande på Gullan så jag fick ta på mig glasögonen för att se vad som står på. Tja, det var väl inte så konstigt, nedanför sängen stod grannens svartvita katt som ännu en gång kommit in, dock är han väl inte så välkommen.

För att få lite mer ro var det bara att se till att han kom ut, vilket visade sig lättare sagt än gjort. I hallen stod nämligen Rullan och vaktade och fräste lika mycket hon så inte var det lätt att komma ut genom källarvägen då. Medan misse sprang in igen öppnade jag ytterdörren och gjorde sen ett nytt bättre försök med att få ut inkräktaren. Jag tror misse var rätt lättad över att få komma ut i friheten igen. Men frågan kvarstår ju om han blivit injagad eller gått frivilligt av nyfikenhet?

På kvällen kollade sambon över Rullan som haft en förhårdnad på svansen. Denna gången lyckades han klämma ut både var och en massa blod. Jag kan ju säga att Rullan inte uppskattade behandlingen utan morrade högljutt, antagligen för att hon inte gillade att vara fasthållen och sedan vet vi ju inte hur ont hon har. För säkerhets skull ringde vi vetrinären ikväll eftersom vi båda jobbar imorgon. Hon trodde väl att Rullan varit i slagsmål och kanske fått en klo som sedan blivit en böld och nu tömts naturligt, så vi fick i uppdrag att hålla koll på henne och tvätta henne antingen med koksaltlösning eller ljummet vatten. Just nu får hon vila för vi var ju inte direkt populära, så vi får ta det senare.

För egen del funderar jag lite över en röd prick med en blå ring runt som jag upptäckte på ryggen igår. Det är ju inte ofta jag studerar ryggen, men med tanke på att jag hade en halterneckklänning lyckades jag se den. Kanske har jag haft den länge, men jag blev ju lite extra fundersam efter att ha läst Livet kan inte vänta samma dag. Inte för jag direkt tänker på cancer, men leverfläckar och dylikt ska man ju hålla koll på. För hoppningsvis kan jag fråga sjuksköterskan på boendet för det är svårt och se om det istället skulle kunna vara ett blåmärke, som sambon föreslog, men å andra sidan brukar de ju vara helfärgade. Jaja, det är inget superakut precis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar