Nyfiken är jag ...

På mindre än en månad har det snart passerat 100 besökare på min lilla tankeblogg, så nu är jag rätt nyfiken på vem som blir den hundrade. Jag hoppas du vågar lämna en kommentar, eftersom det är kul att veta vem som passerar här förbi.

Jag hatar virus ...

Min tanke igår var att slutföra några påbörjade målningsprojekt, så glad i hågen skrapade jag bort färg som kommit på glaset till ett tittskåp.

Nästa steg var att skriva ut ett foto, men då behövde jag ju hitta det först bland alla bilderna.
På datorn har jag en stor mapp med överförda bilder från det gamla minneskortet, men där fann jag det inte. Troligen har jag inte lagt över det i datorn ännu.

Jag har för få portar till min dator och måste alltid dra ur en kabel för att kunna koppla in kameran, så antingen får jag stänga internetanslutningen eller också skippa tangentbordet, men då kan jag ju inte markera många filer samtidigt, så detta är ett litet företag helt enkelt, för oftast är ju internet på.

Så helt plötsligt satte jag igång att rensa bland korten då jag vet att jag har dubletter av många, vilket stjäl onödigt med minne på min dator som ändå är segare än segast, så nu önskar jag mig en NY dator för jag börjar så smått få panik på denna vad gäller att kunna använda internet och publicera bilder.

Tyvärr så upptäcker jag återigen att min dator spökar. När jag markerar filer börjar den lägga till samma filer i den öppnade mappen härivillt, så när jag fick kopia 12 på en fil så jag gav upp igår. Sedan hängde sig datorn fullständigt, ja inte ens Ctrl Alt Delete fungerar ... så N får sätta igång virusprogrammet från AVG i helgen, så hoppas jag det löser sig, för en fungerande dator vill jag ha.

Istället fick jag pyssla med annat. Tja, jag fick i alla fall tvättat mina snäckor som jag plockade dagen efter annandag jul, men det var ju först nu jag kommit på till vad ... men bilder får som sagt vänta. Glädjande nog försvann inte inlägget i alla fall, även om det mest var gnäll.

En seg start

Imorse var jag rätt trött efter en snurrig natt, men planen för dagen fanns oavsett hur den skulle bli. Direkt efter frukost tog jag tag i en massa småprojekt och fick också riktigt mycket gjort som inte var planerat. Först veks en maskin tvätt ihop och kom på rätt plats tillsammans med en till. Sedan har jag också tömt en gammal tvättlåda och en påse som har stått ett tag på golvet i sovrummet.

Därefter var jag på väg att skjuta på disken, men har jag väl torkat väggarna och diskhoarna så känns projektet mer överkomligt. Egentligen har jag inte så ont av att diska, men jag tycker det är oerhört tråkigt att sätta igång projektet. Oftast är det ju N som diskar, men han har ju en benägenhet att ofta lämna kvar lite grann, vilket stör mig enormt. Jag vill ju ha det helt rent så jag kan få ro i kroppen, så det var riktigt skönt att få ordning i köket igen, tills det var dags att äta igen ...

Tyvärr eller tack och lov blev det en ledig dag idag, med tanke på att jag har varit rätt seg i kroppen hela veckan, så jag ville helst bara ligga i soffan. Å andra sidan fanns det mycket att ta tag i som jag inte kände för, vilket är lätt att få dåligt samvete för när tiden finns, åtminstone till några projekt. Tyvärr är man ju sällan nöjd med vad man gjort med tanke på att det alltid återstår en massa.

Efter maten tog jag i alla fall tag i att ringa förskolechefen som jag träffade på intervjun. Tyvärr fick jag inte jobbet eftersom de skulle få tillbaks tjänstledig personal i kombination med att jag inte har rätt utbildning och inte kunde börja arbeta omgående. Däremot fick jag positiv kritik på mitt framförande under intervjun. Hon tyckte att jag uttryckte mig väl genomtänkt och hade tagit med mig mycket från tidigare ställen samt hade reflekterat över vad jag vill förbättra samt har en målinriktning. Ja, det kanske inte säger er så mycket, men det kan vara bra att ha orden på pränt när det känns nervöst att gå på intervju nästa gång.

Efter detta både negativa och positiva besked traskade jag iväg och köpte 10 kilo kattmat. Fråga mig dock inte hur jag trodde att den skulle få plats i en 30 liters ryggsäck ... fast med envishet går det mesta. Efter att vänt på påsen så fick den plats på botten och med hjälp av midjeremmen sattes påsen fast så jag kunde bära den på ryggen. Tyvärr ringde N mitt i så jag fick packa om, men hem kom jag efter 2 km promenad ändå.

Nu ikväll har jag mest slappat i soffan och läst för nöjes skull. Inte blev det något pluggat idag heller ... I och för sig vet jag ju inte ens om jag kommer kunna skriva tentan i april med tanke på jobb, så motivationen är väl inte så hög, men det känns ändå som en bra dag.

Bara en dröm

Ja, det är ju inte varje dag jag kör på andra bilar. Nattens dröm handlade om att jag kör in på en parkeringsplats där det finns en smal ruta att parkera i, men jag hinner inte stanna innan jag kör emot bilen framför som är parkerad med sidan mot mig. Den bilen flyttar nog också på sig och kommer emot bilen framför som den kör in i häcken på. Min instinktiva reaktion är bara att jag vill backa till min ruta eller fly därifrån. Varför jag inte fick stopp på bilen i tid är oklart. men det kändes som en kombination av för hög fart och fel pedal eller att den inte svarade.

Tack och lov var det bara en dröm. Som tur är brukar jag inte drömma sanndrömmar utan de är nog mer en påminnelse om vad jag ska tänka på. Kanske är det en reaktion efter min bilfärd i torsdags då det var 17 grader kallt och jag hade svårt att få rent på insidan av framrutan och höll på att köra i diket när jag skulle putsa det sista. Som tur var gick det bra, men jag har nu insett hur viktigt det är att ha full sikt.

Annars handlar drömmarna mest om att komma för sent, ha glömt något eller att vara jagad.

I väntan på ett tåg

I måndags, när det varnades för ett nytt oväder med klass 1-varning åkte jag iväg med bussen för att gå på intervju i en annan kommun.

Först fick jag vänta på bussen en halvtimma när den var försenad, så jag började bli måttligt nervös, tack och lov hade jag en timma tillgodo. Väl på bussen ringde pappa och undrade hur det var på vägarna, eftersom mamma hade kört fast på väg till jobbet (tror jag det var). Eftersom pappa nyss höftledsopererades får han ju ta det lugnt så de fick begära lite bättre hjälp än deras egna traktor.

Intervjun kändes bra och de var nyfikna på mina erfarenheter från min Reggio Emiliainspirerade arbetspraktik. Det var kul att få gå på intervju bland 15 sökande. Totalt var vi tre som kallats, men den ena hade de inte fått tag på än, så de visste inte om det blev av.

Jag hoppas att jag får besked snarast, eftersom jag måste lämna besked till mitt nuvarande jobb. Så som jag fattade det blir det en fortsättning om jag stannar, men gör jag det inte brinner tjänsterna inne på grund besparingar i samband med ändrade barnkoefficienter, men å andra sidan tolkade min kollega det som att inget var säkert, så vi får se.

På väg till tåget inför hemresan hade jag gott om tid så jag stannade naturligtvis när jag passerade ett vackert träd.

När jag skulle passa på att kolla platsbanken på af möttes jag av följande meddelande:

Undra vad de har för läckage? Fel uppgifter kanske? :-)

Ja ja, som tur är hade jag en fin utsikt från stationen så jag kunde fånga några härliga vintermotiv. Sjöar och träd är ju något jag uppskattar, så håll tillgodo.

Ja, ett besök i väntrummet hann jag också avlägga, innan jag hittade roligare sysselsättningar.

Svängda former i form av broar och trappor är också häftigt.

Ja, du får vända på huvudet för att det ska bli helt bra.

Rensa i röran vecka 8

Till och från går det trögt med rensningarna, även om det sakta, men säkert går framåt. Tyvärr är det ju inte varje vecka det sker så synliga framsteg, för ibland kan det ju bara vara en hög böcker som hamnar på plats eller lite papper ur en hög som rensas ut.

Veckans "stora" projekt var att få ordning i skåpet bredvid diskbänken.

Under en tid har både det ena och andra hamnat här och vissa saker som saknar en särskild plats har vandrat runt, men nu förvaras snart alla ugns- och bakformar, durkslag, Trangiakök samt andra bakattiraljer som kryddor och kokos här.


Som vanligt när jag städar vill jag torka överallt, både hyllplan och väggar, så jag förstår inte hur de som planerat köket tänkt ... för inte ska man väl behöva skruva bort dörrknoppen bara för att kunna ta ut och torka av hyllplanen??? Eller hur städar andra människor?

Ja, här ser du skåpsdörren och väggen, så snälla påminn mig om detta om jag någon gång kommer planera för ett praktiskt kök.

Ge mig ostörd nattsömn

Ja, jag har nog ingen att skylla på mer än att det verkar vara mycket uppe i kontoret som spökar. Visserligen var det väl bra att jag vaknade vid fyra och hörde Rullan ulka så jag hann putta ner henne från sängen i tid. Sedan var det ju bara upp och torka och sedan visade klockan 4.17 pip. Ja, jag hann nog somna innan mobilen gick på 4.55. Normalt sett har jag ju två klockor som ringer, men den första hade jag visst missat att ställa om av trötthet på kvällen.

Ja, även mina drömmar är minst sagt snurriga. Jag var typ tillbaks i korridoren där jag bodde som student och brandlarmet gick, men jag skulle göra färdigt något först ... Tydligen brann det på flera ställen. Dessutom fick jag reda på att N hade bytt kön så jag tror att vi tydligen var syskon. I alla fall var jag fortfarande försatt i detta konstiga tillstånd när jag vaknade och var allmänt paranoid när jag kom ut på gatan. Just nu har de släckt vissa gatlampor så det är kolmörkt utanför porten vid kvart i sex så det var lite läskigt att möta en lång smal kille med nedragen mössa. Ja, de där knäppa tankarna började väl redan igår när jag var i klädkammaren och hörde en massa konstiga ljud så jag var tvungen att kolla att ingen var utanför i loftgången.

Ja, för en normal människa låter detta säkert sjukt, men jag har nog rätt rimliga förklaringar, eftersom jag var på intervju igår och gick förbi huset där jag bodde med min exsambo i 2 månader medan den gamla lägenheten renoverades efter att vi blev utsatta för en mordbrand 2000. Dessutom passerade jag den gamla älskade lägenheten som jag nog kommer sakna resten av livet. Det enda som saknas där är äkta balkonger istället för de franska. Lägenheten har trä- och parkettgolv, öppen spis och utsikt över Vättern mellan träden. Dessutom är det ett litet hus med få lägenheter, bra tvättstuga, en fin trädgård med krikon- och päronträd där vi får odla och en park utanför att rasta katterna i ... mitt i stan. Ja, det är över 4 år sedan jag bodde där, men många positiva minnen finns kvar och inte bara de sotiga och hemska när vi hämtade akuttvätten.

Dessutom hade jag inga skäl att påföra för att förlänga min skyddade adress, så den tidsfristen gick ut nu i februari, så helt plötsligt blir jag synlig igen efter 9 år med skyddad adress. Helt säker kan jag aldrig bli, men det är bara att hoppas på under och att han blivit psykiskt frisk eller åtminstone har övergett tankarna på mig. Tvångstankar hade han ju redan då i form av att OED tror jag det heter, men detta tog det ju ett tag för mig att upptäcka. Dessutom var jag upp över öronen kär ... Tyvärr mitt största misstag tror jag. Dessutom sökte han då upp gamla klasskamrater som mobbat honom på högstadiet samt att vi fick brev efteråt om att det kan komma att upprepas en dag när vi minst anar det ... om dagar, månader eller år...

Så risken är väl att jag lite har kastats tillbaks i samma känslor av rädsla för vad som kommer ske, som jag hade efter branden, så det är väl bara att hysa tålamod så mattats det av med tiden också. Första tiden efter branden ryggade jag ju för varje människa jag mötte när jag skulle till tåget i vintermörkret och en kväll i nya lägenheten lyckades en kompis skrämma upp mig rejält i samband med att steg hördes i trapphuset. Som tur är har jag igenskruvat brevinkast och annat namn på dörren numera, så en exakt upprepning blir svår. Dessutom påstods det att det inte var meningen att ha ihjäl mitt ex katter i ett av breven efteråt, nu har jag i alla fall en dekal utanför för mina katter vill jag inte mista, de är det käraste jag har i "prylväg".