Ge mig ostörd nattsömn

Ja, jag har nog ingen att skylla på mer än att det verkar vara mycket uppe i kontoret som spökar. Visserligen var det väl bra att jag vaknade vid fyra och hörde Rullan ulka så jag hann putta ner henne från sängen i tid. Sedan var det ju bara upp och torka och sedan visade klockan 4.17 pip. Ja, jag hann nog somna innan mobilen gick på 4.55. Normalt sett har jag ju två klockor som ringer, men den första hade jag visst missat att ställa om av trötthet på kvällen.

Ja, även mina drömmar är minst sagt snurriga. Jag var typ tillbaks i korridoren där jag bodde som student och brandlarmet gick, men jag skulle göra färdigt något först ... Tydligen brann det på flera ställen. Dessutom fick jag reda på att N hade bytt kön så jag tror att vi tydligen var syskon. I alla fall var jag fortfarande försatt i detta konstiga tillstånd när jag vaknade och var allmänt paranoid när jag kom ut på gatan. Just nu har de släckt vissa gatlampor så det är kolmörkt utanför porten vid kvart i sex så det var lite läskigt att möta en lång smal kille med nedragen mössa. Ja, de där knäppa tankarna började väl redan igår när jag var i klädkammaren och hörde en massa konstiga ljud så jag var tvungen att kolla att ingen var utanför i loftgången.

Ja, för en normal människa låter detta säkert sjukt, men jag har nog rätt rimliga förklaringar, eftersom jag var på intervju igår och gick förbi huset där jag bodde med min exsambo i 2 månader medan den gamla lägenheten renoverades efter att vi blev utsatta för en mordbrand 2000. Dessutom passerade jag den gamla älskade lägenheten som jag nog kommer sakna resten av livet. Det enda som saknas där är äkta balkonger istället för de franska. Lägenheten har trä- och parkettgolv, öppen spis och utsikt över Vättern mellan träden. Dessutom är det ett litet hus med få lägenheter, bra tvättstuga, en fin trädgård med krikon- och päronträd där vi får odla och en park utanför att rasta katterna i ... mitt i stan. Ja, det är över 4 år sedan jag bodde där, men många positiva minnen finns kvar och inte bara de sotiga och hemska när vi hämtade akuttvätten.

Dessutom hade jag inga skäl att påföra för att förlänga min skyddade adress, så den tidsfristen gick ut nu i februari, så helt plötsligt blir jag synlig igen efter 9 år med skyddad adress. Helt säker kan jag aldrig bli, men det är bara att hoppas på under och att han blivit psykiskt frisk eller åtminstone har övergett tankarna på mig. Tvångstankar hade han ju redan då i form av att OED tror jag det heter, men detta tog det ju ett tag för mig att upptäcka. Dessutom var jag upp över öronen kär ... Tyvärr mitt största misstag tror jag. Dessutom sökte han då upp gamla klasskamrater som mobbat honom på högstadiet samt att vi fick brev efteråt om att det kan komma att upprepas en dag när vi minst anar det ... om dagar, månader eller år...

Så risken är väl att jag lite har kastats tillbaks i samma känslor av rädsla för vad som kommer ske, som jag hade efter branden, så det är väl bara att hysa tålamod så mattats det av med tiden också. Första tiden efter branden ryggade jag ju för varje människa jag mötte när jag skulle till tåget i vintermörkret och en kväll i nya lägenheten lyckades en kompis skrämma upp mig rejält i samband med att steg hördes i trapphuset. Som tur är har jag igenskruvat brevinkast och annat namn på dörren numera, så en exakt upprepning blir svår. Dessutom påstods det att det inte var meningen att ha ihjäl mitt ex katter i ett av breven efteråt, nu har jag i alla fall en dekal utanför för mina katter vill jag inte mista, de är det käraste jag har i "prylväg".