I väntan på ett tåg

I måndags, när det varnades för ett nytt oväder med klass 1-varning åkte jag iväg med bussen för att gå på intervju i en annan kommun.

Först fick jag vänta på bussen en halvtimma när den var försenad, så jag började bli måttligt nervös, tack och lov hade jag en timma tillgodo. Väl på bussen ringde pappa och undrade hur det var på vägarna, eftersom mamma hade kört fast på väg till jobbet (tror jag det var). Eftersom pappa nyss höftledsopererades får han ju ta det lugnt så de fick begära lite bättre hjälp än deras egna traktor.

Intervjun kändes bra och de var nyfikna på mina erfarenheter från min Reggio Emiliainspirerade arbetspraktik. Det var kul att få gå på intervju bland 15 sökande. Totalt var vi tre som kallats, men den ena hade de inte fått tag på än, så de visste inte om det blev av.

Jag hoppas att jag får besked snarast, eftersom jag måste lämna besked till mitt nuvarande jobb. Så som jag fattade det blir det en fortsättning om jag stannar, men gör jag det inte brinner tjänsterna inne på grund besparingar i samband med ändrade barnkoefficienter, men å andra sidan tolkade min kollega det som att inget var säkert, så vi får se.

På väg till tåget inför hemresan hade jag gott om tid så jag stannade naturligtvis när jag passerade ett vackert träd.

När jag skulle passa på att kolla platsbanken på af möttes jag av följande meddelande:

Undra vad de har för läckage? Fel uppgifter kanske? :-)

Ja ja, som tur är hade jag en fin utsikt från stationen så jag kunde fånga några härliga vintermotiv. Sjöar och träd är ju något jag uppskattar, så håll tillgodo.

Ja, ett besök i väntrummet hann jag också avlägga, innan jag hittade roligare sysselsättningar.

Svängda former i form av broar och trappor är också häftigt.

Ja, du får vända på huvudet för att det ska bli helt bra.