Med hopp om sommarjobb

Det bidde inget jobb idag heller och tankarna började så smått komma krypandes om jag inte stängde rätt på alla sätt och vis sist, fast å andra sidan som N sa, så hade de ju hört av sig i så fall. Sedan kanske alla håller sig friska och då behövs jag ju inte. :-( Det är väl bara det att det kändes lite konstigt att lämna nyckeln i brevinkastet, helst vill man ju ha bekräftelse på att den kommit i rätta händer, men jag har gjort vad jag kunnat i alla fall.

Däremot så fick jag ett trevligt telefonsamtal om sommarjobb på äldreboendet i samhället där N bor. Med tanke på att det är sagt att jag ska flytta dit innan augusti så skulle det ju innebära att jag får tid att sucessivt bo in mig. Å andra sidan ska jag väl inte ropa hej än, jag har ju inte ens varit på intervju än. Avdelningen det handlar om är ett gruppboende för människor med demens. N´s spontana kommentar var att: det hade han aldrig klarat. Jag har nog ingen åsikt om det, utan ser det mer som en spännande utmaning att ha fått arbeta med människor från 0 till livets slut. Vi får se hur det känns på måndag.

Annars har jag läst en del, samt varit runt i några affärer. Tja, så mycket spännande handlat blev det ju inte. Tapeterna fanns inte inne, så det blev bara tapetklister och en lampa på Myrorna. Denna har jag snott lampskärmarna i glas ifrån och monterat ihop och hängt upp i de gamla i köket. Det känns som att det börjar bli dags att ta ner de vita ljusbollarna jag köpte i julas för nu vill jag ju ha in våren och bort med alla "snöbollar", inne såväl som ute.

För att få extra mycket vårkänsla har jag sått en hel hög med fröer också. Vi får se om det händer något om några dagar.

Sedan kan man ju tycka att man ska ut i vårsolen också, men det har jag inte lyckats med mer än till och från bilen. Fråga mig inte varför det går så trögt att ta itu med saker ibland, även om jag gillar det när jag väl är där. Hmm, mina ställtider är lite väl långa. Kanske beror det helt enkelt på att det är tråkigt att gå ut själv när alla andra jobbar, ja N åkte ju hem till sig för att städa och då fanns det ju ingen att gnabbas med längre.

Nä, nu får jag hitta på något och inte bara fastna vid datorn ...

Änglarna sjunger i himlen, halleluuuuja,

glädjen är stor när vi söker leva som frälsaren lär,
halleluuja halleluuja ...

Ja, det kanske jag inte precis lyckades med idag, för imorse vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt. Jag vet inte vem som blir glad över att vakna klockan sex eller tidigare frivilligt. Ja, som tur är lyckades jag behärska mig till klockan sju. :-)

Visst det fick väl vara okej att gå upp då, men det är INTE okej att ha en köksbänk som ser ut som ett bombnedslag, så rätt snabbt förvandlades jag till en surkäring. Egentligen borde jag ju börjat plugga, men det hade jag inte ro till i ett stökigt kök och inte ställer jag mig och diskar när N sover, så jag får upp en surgubbe, så det fick vänta. Dessutom har vi ju bestämt att N diskar på helgerna, eftersom det inte finns så mycket hushållsarbete han kan göra här, som inte är enklare att jag gör själv, för nåde den som rör ihop mina högar eller inte dammsuger i hörnen.

Ja, efter en stunds surande så lyckades jag faktiskt få gjort lite saker. Ett smyckeskåp som hängde på trekvart i veckan spikades upp igen och smyckena återfick sina platser. Tidningshögen med PS med flera snyggades upp och noterades på en att läsa-lista (många har jag bara kommit halvvägs i trots att de är intressanta, för något annat har kommit emellan). En hög plastkassar sorterades för att ta mindre plats bakom dörren till köket. Tidningar och diverse förpackningar åkte ner i återvinningen. Berget på soffbordet sorterades upp i högar och jag började dammsuga, men det strandade när äggen som katterna skulle ha igår fortfarande låg på köksgolvet ... Suck, hur många gånger behöver man påtala saker för en man?

Ja, detsamma gällde ju datorn, som jag bett om hjälp med redan i fredags. Ja, N tyckte ju att jag kunde det eftersom han visat mig en gång. Dessutom hade jag ju pratat om 31 trojaner igår. Problemet är ju bara att han lyssnar på delar av meningar och pusslar ihop resten själv, så han förutsatte ju att det var gjort (det var en bloggares trojaner), medan jag var irriterad över att inget hände . Tja, med en del datorproblem emellan så lyckades jag äntligen få honom att få igång scanningen. Efter datorn hängde sig på DN´s hemsida vägrade den ju starta igen. Till slut fick vi igång allt och jag fick stränga order om att låta bli den, då jag lyckades få den att hänga sig igen när jag ville ut på nätet. Så småningom fick vi rensat bort uppåt 20 spyware. Så

YES, min dator verkar fungera både mycket bättre och snabbare, men tyvärr hann jag inte lyssna på skivan inför konserten.

YES, jag har dammsugit och svabbat större delen av lägenheten, efter att att ha läst bloggen Feng Shui i hemmet, som påtalade vikten av en ren hall slutförde jag resten.

YES, pojkvännen fixade maten utan tjat, även om jag fick handla det jag missade igår. Jag passade samtidigt på att panta lite, men det fattades ändå en 50-öringen till två bananer och lite färsk ingefära. Frågan är om jag gick förbi mellanskillnaden på vägen till Willys, men jag iddes ju inte ta upp burken på trottoaren.

YES, vi har haft en trevlig konsert med tre musiker på tuba, trumpet, dragspel och fiol. Ja, de spelade naturligtvis inte allt samtidigt. Det var lite häftigt att inte ha mer ackompanjemang än så, så nu har vi framför alla våra änglasånger, allt från Bach till Evert Taubes Änglamark till Eva Dahlgrens En ängel i mitt rum. Det är det som gör att det känns bra att sjunga i en kyrkoansluten kör även om jag inte är religiös precis. Någon form av tro har jag väl, men ingen självklar, däremot är jag uppvuxen med och trivs med kyrkans ritualer, men att verkligen genomgå konfirmationen igen vet jag inte om det vore 100 % ärligt.

YES, vi träffade vår förra körledare och hennes goa bebbe på tre månader. Jag kan ju bara säga att vi saknar henne såååå. Vi får se om hon tar vår köt till hösten igen. HOPPAS, HOPPAS, då blir det glädje i lägret igen. Vår vikarie ler nämligen inte med ögonen så hon känns rätt falsk. Dessutom så lyssnar hon inte när vi sopraner behöver öva något, utan kör sitt eget race.

YES, jag har tagit en promenad runt Munksjön och stannade för att mata änderna. Tyvärr ville de nog ha mer bröd. Dessutom träffade jag på årets första svan och vid nästa vattenhål fanns det två till. Det kändes härligt att det fortfarande är ljust vid sextiden och att delar av isen har smält bort. Sedan känner jag mig betydligt lättare när jag inte har 10-12 kilos packning med mig, så jag var nästan sugen på att springa. Ja, det var rätt smart att ta vandrarkängorna ändå, annars hade jag blivit rätt blöt om fötterna, eftersom bara 1/3 hade smält.

Yes, jag fick de två sista våfflorna av smeten från igår och avslutade med en halv Vienetta. Det är kanske inte så nyttigt, men gott. Så nu får jag nog lov att säga att jag hunnit med riktigt mycket och är på rätt gott humör. Enda tråkiga är väl att inte soffan är ledig ... och imorgon börjar ovissheten igen, jobba eller inte jobba? Som tur är gäller det ju bara 2 dagar per vecka.

HA EN HÄRLIG VECKA och PASSA PÅ ATT NJUTA AV VÅRSOLEN!

Nyfiken är jag ...

På mindre än en månad har det snart passerat 100 besökare på min lilla tankeblogg, så nu är jag rätt nyfiken på vem som blir den hundrade. Jag hoppas du vågar lämna en kommentar, eftersom det är kul att veta vem som passerar här förbi.

Jag hatar virus ...

Min tanke igår var att slutföra några påbörjade målningsprojekt, så glad i hågen skrapade jag bort färg som kommit på glaset till ett tittskåp.

Nästa steg var att skriva ut ett foto, men då behövde jag ju hitta det först bland alla bilderna.
På datorn har jag en stor mapp med överförda bilder från det gamla minneskortet, men där fann jag det inte. Troligen har jag inte lagt över det i datorn ännu.

Jag har för få portar till min dator och måste alltid dra ur en kabel för att kunna koppla in kameran, så antingen får jag stänga internetanslutningen eller också skippa tangentbordet, men då kan jag ju inte markera många filer samtidigt, så detta är ett litet företag helt enkelt, för oftast är ju internet på.

Så helt plötsligt satte jag igång att rensa bland korten då jag vet att jag har dubletter av många, vilket stjäl onödigt med minne på min dator som ändå är segare än segast, så nu önskar jag mig en NY dator för jag börjar så smått få panik på denna vad gäller att kunna använda internet och publicera bilder.

Tyvärr så upptäcker jag återigen att min dator spökar. När jag markerar filer börjar den lägga till samma filer i den öppnade mappen härivillt, så när jag fick kopia 12 på en fil så jag gav upp igår. Sedan hängde sig datorn fullständigt, ja inte ens Ctrl Alt Delete fungerar ... så N får sätta igång virusprogrammet från AVG i helgen, så hoppas jag det löser sig, för en fungerande dator vill jag ha.

Istället fick jag pyssla med annat. Tja, jag fick i alla fall tvättat mina snäckor som jag plockade dagen efter annandag jul, men det var ju först nu jag kommit på till vad ... men bilder får som sagt vänta. Glädjande nog försvann inte inlägget i alla fall, även om det mest var gnäll.

En seg start

Imorse var jag rätt trött efter en snurrig natt, men planen för dagen fanns oavsett hur den skulle bli. Direkt efter frukost tog jag tag i en massa småprojekt och fick också riktigt mycket gjort som inte var planerat. Först veks en maskin tvätt ihop och kom på rätt plats tillsammans med en till. Sedan har jag också tömt en gammal tvättlåda och en påse som har stått ett tag på golvet i sovrummet.

Därefter var jag på väg att skjuta på disken, men har jag väl torkat väggarna och diskhoarna så känns projektet mer överkomligt. Egentligen har jag inte så ont av att diska, men jag tycker det är oerhört tråkigt att sätta igång projektet. Oftast är det ju N som diskar, men han har ju en benägenhet att ofta lämna kvar lite grann, vilket stör mig enormt. Jag vill ju ha det helt rent så jag kan få ro i kroppen, så det var riktigt skönt att få ordning i köket igen, tills det var dags att äta igen ...

Tyvärr eller tack och lov blev det en ledig dag idag, med tanke på att jag har varit rätt seg i kroppen hela veckan, så jag ville helst bara ligga i soffan. Å andra sidan fanns det mycket att ta tag i som jag inte kände för, vilket är lätt att få dåligt samvete för när tiden finns, åtminstone till några projekt. Tyvärr är man ju sällan nöjd med vad man gjort med tanke på att det alltid återstår en massa.

Efter maten tog jag i alla fall tag i att ringa förskolechefen som jag träffade på intervjun. Tyvärr fick jag inte jobbet eftersom de skulle få tillbaks tjänstledig personal i kombination med att jag inte har rätt utbildning och inte kunde börja arbeta omgående. Däremot fick jag positiv kritik på mitt framförande under intervjun. Hon tyckte att jag uttryckte mig väl genomtänkt och hade tagit med mig mycket från tidigare ställen samt hade reflekterat över vad jag vill förbättra samt har en målinriktning. Ja, det kanske inte säger er så mycket, men det kan vara bra att ha orden på pränt när det känns nervöst att gå på intervju nästa gång.

Efter detta både negativa och positiva besked traskade jag iväg och köpte 10 kilo kattmat. Fråga mig dock inte hur jag trodde att den skulle få plats i en 30 liters ryggsäck ... fast med envishet går det mesta. Efter att vänt på påsen så fick den plats på botten och med hjälp av midjeremmen sattes påsen fast så jag kunde bära den på ryggen. Tyvärr ringde N mitt i så jag fick packa om, men hem kom jag efter 2 km promenad ändå.

Nu ikväll har jag mest slappat i soffan och läst för nöjes skull. Inte blev det något pluggat idag heller ... I och för sig vet jag ju inte ens om jag kommer kunna skriva tentan i april med tanke på jobb, så motivationen är väl inte så hög, men det känns ändå som en bra dag.

Bara en dröm

Ja, det är ju inte varje dag jag kör på andra bilar. Nattens dröm handlade om att jag kör in på en parkeringsplats där det finns en smal ruta att parkera i, men jag hinner inte stanna innan jag kör emot bilen framför som är parkerad med sidan mot mig. Den bilen flyttar nog också på sig och kommer emot bilen framför som den kör in i häcken på. Min instinktiva reaktion är bara att jag vill backa till min ruta eller fly därifrån. Varför jag inte fick stopp på bilen i tid är oklart. men det kändes som en kombination av för hög fart och fel pedal eller att den inte svarade.

Tack och lov var det bara en dröm. Som tur är brukar jag inte drömma sanndrömmar utan de är nog mer en påminnelse om vad jag ska tänka på. Kanske är det en reaktion efter min bilfärd i torsdags då det var 17 grader kallt och jag hade svårt att få rent på insidan av framrutan och höll på att köra i diket när jag skulle putsa det sista. Som tur var gick det bra, men jag har nu insett hur viktigt det är att ha full sikt.

Annars handlar drömmarna mest om att komma för sent, ha glömt något eller att vara jagad.

I väntan på ett tåg

I måndags, när det varnades för ett nytt oväder med klass 1-varning åkte jag iväg med bussen för att gå på intervju i en annan kommun.

Först fick jag vänta på bussen en halvtimma när den var försenad, så jag började bli måttligt nervös, tack och lov hade jag en timma tillgodo. Väl på bussen ringde pappa och undrade hur det var på vägarna, eftersom mamma hade kört fast på väg till jobbet (tror jag det var). Eftersom pappa nyss höftledsopererades får han ju ta det lugnt så de fick begära lite bättre hjälp än deras egna traktor.

Intervjun kändes bra och de var nyfikna på mina erfarenheter från min Reggio Emiliainspirerade arbetspraktik. Det var kul att få gå på intervju bland 15 sökande. Totalt var vi tre som kallats, men den ena hade de inte fått tag på än, så de visste inte om det blev av.

Jag hoppas att jag får besked snarast, eftersom jag måste lämna besked till mitt nuvarande jobb. Så som jag fattade det blir det en fortsättning om jag stannar, men gör jag det inte brinner tjänsterna inne på grund besparingar i samband med ändrade barnkoefficienter, men å andra sidan tolkade min kollega det som att inget var säkert, så vi får se.

På väg till tåget inför hemresan hade jag gott om tid så jag stannade naturligtvis när jag passerade ett vackert träd.

När jag skulle passa på att kolla platsbanken på af möttes jag av följande meddelande:

Undra vad de har för läckage? Fel uppgifter kanske? :-)

Ja ja, som tur är hade jag en fin utsikt från stationen så jag kunde fånga några härliga vintermotiv. Sjöar och träd är ju något jag uppskattar, så håll tillgodo.

Ja, ett besök i väntrummet hann jag också avlägga, innan jag hittade roligare sysselsättningar.

Svängda former i form av broar och trappor är också häftigt.

Ja, du får vända på huvudet för att det ska bli helt bra.