En ny stjärna är född

Med ett illvrål á la Ronjas vårskrik kom vår dotter till världen den 27 december klockan 16.00 på Ryhov i Jönköping. Enligt ultraljudet var hon beräknad till nyårsafton, men med en kombination av mammas och pappas gener kunde hon väl inte vänta. :-) Pappa tyckte ju att bebbelito, som vi haft som arbetsnamn, kunde vänta till 2011, så nu har sambons son fått två halvsystrar födda samma år som lär få gå i samma klass om inget oförutsett inträffar.

Förlossningen gick rätt fort. Det första värkarbetet som jag märkte av kom vid ett på natten. Strax innan 5 tog jag två Alvedon för att se om det skulle gå över, men värkarna återkom med 20-45 minuters mellanrum. Med tanke på att det kan ta uppåt 24 timmar så tyckte jag inte det fanns någon anledning för sambon att stanna hemma från jobbet.

Vid halv tio ringde han hem och kollade läget. Jag var allmänt lugn och tyckte att hemma gjorde han väl ingen nytta, men han tyckte att "så fan heller att jag stannar på jobbet om du har värkar". Så här i efterhand var det väl ett bra beslut då han gick och handlade för att kunna laga lunch. Vid elva tog jag en dusch och fick 3-4 värkar på raken så sambon uppmanades att laga lunch bums för att jag skulle ha energi inför förlossningen. Även under maten kom värkarna flera gånger så vi beslöt att ringa in.

Först ringde vi till Eksjö, men där hade de stängt på grund av smitta och undrade om vi kunde vänta 1-2 timmar medan de fick hem patienten och hann städa, i så fall var vi välkomna att ringa igen. Då mamma haft rätt snabba förlossningar på cirka 4 timmar som jag fattat det så vågade jag inte vänta utan vi ringde till Ryhov istället och var välkomna in om vi inte ville vänta. Det ville vi INTE. I efterhand är jag tacksam att vi inte "hann" till Eksjö där de haft ett fall av vinterkräksjuka.

På vägen in ringde en kompis, men hon märkte inte av att jag hade två värkar bara under vårt korta samtal. Under resans gång på E4:an passerade vi skylten Jönköping 9, vilken för evigt kommer vara fastetsad i mitt minne, för därifrån och in till förlossningen hade jag 4 starka värkar att andas igenom. Sambon som märkte att jag plågades skruvade upp radion och riktade full uppmärksamhet på nyheterna för att kunna koncentrera sig på körningen då det var riktigt halt och 17 minusgrader ute.

Väl innanför dörrarna säger kvinnan som tar emot oss att det är fullt så vi får sätta oss i väntrummet. Ganska snart blir vi hämtade och visade till ett förlossningsrum och jag får lägga mig i sängen för undersökning. Det visar sig att jag är öppen 5 cm, så vi har inte direkt kommit in i onödan. Omgående får jag testa lustgasen och med den som hjälp överlever jag förlossningen som är över ganska exakt 3 timmar senare. Då är jag riktigt trött och bara glad att det är över.

Vid födseln vägde lilltösen 2890 gram och var 50 cm lång, så det är en liten nätt bebis med behov av prematurblöjor. Fördelen är också att kläderna som jag köpte i storlek 50 passar alldeles utmärkt. Så nu försöker vi finna oss till rätta med amning, blöjbyten och barnskrik. Så mitt fokus är koncentrerat på att ta hand om vår Ronja, Maria, kanske Therese och att äta och sova.

Tyvärr var jag rätt trött i slutet av graviditeten så mina två bloggar föll i träda. Vi får se om den här bloggen får liv igen. Det minsta jag kan göra är ju att summera året och utvärdera mina uppsatta mål ... Tyvärr gick det nog inte så lysande med dem är jag rädd, men nytt år ger ju nya möjligheter. Tanken med att gå ut en stund varje dag sprack ju redan igår då sambons son kom på besök när det fortfarande var ljust.

Ja, nu är amningsstunden över och Ronja sover gott så åter till sängen med hopp om fyra timmars sömn till ...

Till sist vill jag också passa på att önska er alla

En god fortsättning på det nya året!

Utan rena trosor

För att säkert få med trostvätten tillsammans med handdukarna brukar jag alltid ha dem liggandes i en separat tvättkorg på toaletten. Nu har den inte blivit skurad efter flytten utan jag har använt en påshållare istället i väntan på tvätten igår.

Idag kommer jag på att jag inte sett röken av några tvättade trosor och börjar fundera på vad som hänt. Dessutom upptäcker jag att jag knappt har några rena trosor och att ett par ligger utanför sambons tvättkorg. Mystiskt, där har inte jag tagit av några. Så det är fasike mig inte lätt att vara sambo när jag inte ens får ha mina smutsiga trosor ifred. Mitt medvetna val har medvetet sumpats och maskinen är redan igång och snart ska jag jobba så det får väl bli ett gammalt tragiskt undantagspar imorgon. Suck, så tydligen hjälper inte ens goda förestser längre.

Oro för misse

Ja, det är inte lätt för missarna att komma ut på landet och tampas med både katter och flygfän. Imorse vaknade jag av att det var ett fasligt fräsande på Gullan så jag fick ta på mig glasögonen för att se vad som står på. Tja, det var väl inte så konstigt, nedanför sängen stod grannens svartvita katt som ännu en gång kommit in, dock är han väl inte så välkommen.

För att få lite mer ro var det bara att se till att han kom ut, vilket visade sig lättare sagt än gjort. I hallen stod nämligen Rullan och vaktade och fräste lika mycket hon så inte var det lätt att komma ut genom källarvägen då. Medan misse sprang in igen öppnade jag ytterdörren och gjorde sen ett nytt bättre försök med att få ut inkräktaren. Jag tror misse var rätt lättad över att få komma ut i friheten igen. Men frågan kvarstår ju om han blivit injagad eller gått frivilligt av nyfikenhet?

På kvällen kollade sambon över Rullan som haft en förhårdnad på svansen. Denna gången lyckades han klämma ut både var och en massa blod. Jag kan ju säga att Rullan inte uppskattade behandlingen utan morrade högljutt, antagligen för att hon inte gillade att vara fasthållen och sedan vet vi ju inte hur ont hon har. För säkerhets skull ringde vi vetrinären ikväll eftersom vi båda jobbar imorgon. Hon trodde väl att Rullan varit i slagsmål och kanske fått en klo som sedan blivit en böld och nu tömts naturligt, så vi fick i uppdrag att hålla koll på henne och tvätta henne antingen med koksaltlösning eller ljummet vatten. Just nu får hon vila för vi var ju inte direkt populära, så vi får ta det senare.

För egen del funderar jag lite över en röd prick med en blå ring runt som jag upptäckte på ryggen igår. Det är ju inte ofta jag studerar ryggen, men med tanke på att jag hade en halterneckklänning lyckades jag se den. Kanske har jag haft den länge, men jag blev ju lite extra fundersam efter att ha läst Livet kan inte vänta samma dag. Inte för jag direkt tänker på cancer, men leverfläckar och dylikt ska man ju hålla koll på. För hoppningsvis kan jag fråga sjuksköterskan på boendet för det är svårt och se om det istället skulle kunna vara ett blåmärke, som sambon föreslog, men å andra sidan brukar de ju vara helfärgade. Jaja, det är inget superakut precis.

Nattliga äventyr

I natt kom äntligen det första efterlängtade regnet efter flera veckors torka. Tyvärr så hjälpte det inte så mycket mot temperaturen i sovrummet, så sambon fick panik och gick för att hämta min fläkt. Visst fläktade det skönt, men inte vågade jag ha på den hela natten för fler förkylningar vill jag inte ha. Dessutom har jag svårt att sova det när det surrar och låter.

Till slut somnade vi nog båda två för att mitt i skönhetssömnen väckas av en katt som bestämt jamar mjau, mjau, nu vill jag ha uppmärksamhet. Som tur var klappade jag inte upp henne i sängen utan insåg i tid att det var ett annat läte. Inte blev det bättre av att stunden senare höra ben som krasade. Usch, säger jag bara.

Det oljudet vill inte jag lyssna på, så det var bara att leta fram glasögonen och tända lampan med en mycket sur sambo som följd. Misse släppte bytet som var typ 10 cm långt, troligen en sork. Fåglar fixar jag med papper, men möss och annat otyg med lång svans är bland det äckligaste jag vet. Som tur var hittade jag två kattspadar så jag kunde bära ut f-nskapet. Då visade sig att misse hade kvar ytterligare en blodig del, så det var bara att ta en runda till. Nu var hon verkligen INTE välkommen upp i sängen, utan jag körde iväg henne ner i källaren.

Jag hoppas verkligen att det var sista gången för detta var andra gången sedan i fredags som vi väcks av att katterna fångat elände nattetid.

Någon timma senare när vi hunnit somna upp dök hon upp igen och ville upp i sängen, men en dränkt katt ville inte jag, så jag lyckades vinna duellen och få henne att gå tvätta sig istället.

Äntligen kunde lugnet sänka sig igen ....

... tills sambon ska iväg till jobbet och stampar omkring som ett ilsket bi med skorna på efter sin keps. Ja, det är ju inte första gången som denna spårlöst försvinner ... Förra gången var väl jag skyldig som blev förbannad över att det låg vid datorn så alla papper åkte i golvet och den fick hamna i tvättkorgen. Den här gången berodde det på honom själv.

Jag hoppas han har lärt sig nu att man kan lägga den på SAMMA ställe varje kväll för jag uppskattar inte att bli väckt halv sex, så imorse var det en rätt trött fröken som vaknade trots sovmorgon.

Varför kan inte män kommunicera?

Det är inte ofta som jag äter smörgåsar med smör, men jag ser det som en självklarhet att det ska kunna finnas ett paket hemma. Skulle även det ta slut skriver man upp det på listan på kylskålpet eller köper ett bums. Jag har till och med skrivit på locket "ska stanna hemma". Hur tydlig ska man behöva vara???????

Lik förbannat fanns det inget smör hemma när jag kom hem efter handlingen idag och skulle äta Hönökaka. Hur surt är det inte att behöva gå tillbaks till den jävla affären bara för att män inte kan kommunicera? Visst det är inte många kvarter, men det handlar om principen.

Har ni några tips på hur man får en man att förstå att kommunikation krävs för att inte göra sin sambo urförbannad varenda gång något saknas på grund av brist på kommunikation?

Nu har jag visserligen fått ätit mina smörgåsar, men det lär varken vara första eller sista gången han "inte tänkt på det" eller "glömde".

Sovmorgon trodde jag

Å, vad jag såg fram emot att vara ledig när jag gick av passet igår vid åtta. Underbart med hela 3,5 ledig dag i sträck med tid att vila och komma ikapp lite med tvätt och uppackning samt trädgårdsarbete. Men mitt i skönhetssömnen väcks jag vid halv sju med frågan om jag kan jobba. Tack och lov räcker en snabb dusch för att jag ska vakna till och en halvtimma senare när passet började var jag på plats. Det är ju rätt okej när det bara handlar om fyra timmar och jag får en halv deltidsdag mindre att redovisa. De där 75 dagarna som regeringen bestämt rullar ju fort på ...

Så nu är det dags att stoppa lite mat i magen och sedan ta tag i jobbsökandet som måste redovisas senare idag. Usch, det är så tråkigt att söka jobb, men det är ju ett nödvändigt ont när man inte har arbete på heltid. Ja ja, dags att gå och handla lite så jag kommer någon vart. Ikväll vankas i alla fall grillfest på Vätterstranden så jag har något att se fram emot. Vädret verkar ju än så länge lovande.

En liten paus

Det känns som att livet varit rätt hektiskt på sista tiden. Efter flyttstädningen var klar började jag jobba och sedan är det ju dags att packa upp också samtidigt som jag vill hinna njuta av det fina vädret. Så mycket för bad och solande är jag inte, men lite frisk luft vill jag hinna få även om jag helst ligger i hängmattan i skuggan. Dessutom ligger jag fortfarande efter i trädgården med alla vårens projekt. Ja, en del får ju vänta, men vissa saker måste bli av snarast innan det dör eller är för sent.

Just att jobba kväll till 21 och sedan börja morgonen därpå vid sju, halv åtta känns rätt hektiskt. Jag har svårt att komma till ro och under natten försöker hjärnan snurra rätt på allt som gäller de boendes vanor och mediciner, så jag vaknar superseg. Som tur är piggar en dusch upp mig till mer vaken tillvaro. Så tack och lov var min kollega frisk idag så jag slapp hoppa upp tidigt imorse (blev två turer igår), men det gjorde ju ändå att jag sov lite oroligt. Så efter en tidig frukost och bloggläsande ska jag nog återvända en stund till sängen för lite läsning och vila. Jag jobbar kväll och sedan ska jag fira helg. För hoppningsvis hinner jag komma ikapp lite mer med tre dagars ledigt. Det kan ju vara trevligt att träffa en vaken sambo idag också ...