Nu har jag väntat länge nog ...

Jag vet numera inte hur länge sedan det var som makeovern av skrubben bredvid sovrummet började. Under resans gång har jag insett att mitt tålamod är ju inte det bästa.

Först skulle den målas tre gånger typ och sedan hade pojkvännen snott bordsskivan till sitt postlådeprojekt och jag fick nöja mig med en plywoodskiva istället som skulle målas och målas och slipas och målas och slipas och målas. Nu börjar den väl äntligen bli klar, men då jag frågar vad den ska vila på så oj det hade han inte tänkt på ...

Anledningen till att inte jag målar är att jag inte tål målarfärg som luktar. Många gånger ger det spränghuvudvärk med sänggående i mörker som följd. Dessutom är det bra att han får känna sig duktig när jag blir nöjd.

Idag fick jag dessutom nytt golv som blev över efter vardagsrummet, så nu börjar det likna något!

Det återstår bara att se när listerna och hållarna till bordsskivan är klara och sedan ska ju några hyllplan i lämplig bredd målas. Jag hoppas att det blir bitar över efter vardagsrummet, för det hade han väl inte tänkt på ...

Ja, ni ser ju vilket evighetsprojekt saker kan bli. Inte konstigt att mitt tålamod tryter ibland. Jag vill ha min skrubb NU! Visserligen har väl vardagsrummet kommit emellan, men detta projekt påbörjades ju betydligt tidigare och skulle enligt vår uppgjorda tidsplan varit färdigt för länge sedan, men det sägs ju att den som väntar på något gott ...

... alltid väntar för länge. :-)

Hur väljer man humör och energi?

Visst har jag lyssnat på Kay Pollak och hört honom säga att man kan välja glädje. Jag tror även att jag har läst böckerna, åtminstone den ena, men det var rätt länge sedan så jag minns inte så noga.

Visst så är det kanske, men jag har ändå svårt att tro det på morgonkvisten. För vissa dagar vaknar jag pigg och entusiastisk och skuttar lätt ur sängen, andra dagar är som idag då jag vaknar alldeles för tidigt och vill tillåta mig att sova längre när jag får. Samtidigt är jag trött och modlös, inte alls sugen på att plugga och så mycket annat är inte inplanerat. Ute är det mest grått till skillnad från dagens solsken.

Så frågan är, har jag sovit för länge så jag har blivit trött eller är det en biverkning av gårdagens blodgivning? Kanske har jag helt enkelt druckit för lite. Tja, det jobbiga är väl att det inte finns några tydliga svar. Visste jag det så vore det ju lättare att åtgärda. Jag somnade i alla fall runt tio och vaknade andra gången vid sju. Då blev det en lång stunds trädgårdsläsning innan jag slumrade till igen och nu är det mest en sådan dag då jag helst vill ligga i soffan och slöa, men inte är tillräckligt trött för att sova mer. Ja, jag får väl hoppas på att lite siffror väcker liv i mig. Går det åt fanders så vaknar irritationen till liv i alla fall.

Eller kommer energin med att man har något kul att se fram emot?

Just nu känns ju livet mest som en lång transportsträcka i väntan på att det är klart hos pojkvännen så jag kan börja ta tag i flyttandet. Igår fick jag i alla fall bekräftelse på min uppsägning tillsammans med en checklista för städningen. Jippie vad kul. Det går ju an om man har en ny och fräsch lägenhet som kan bli ren, men min är så pass sliten att man kan skrubba och skrubba. Dessutom så känns det lite vemodigt att lämna stans utbud, men men jag får väl roa mig i trädgården och bli bättre på att bjuda hem mina vänner samt göra biblioteksbesöken till små utflykter. I Jönköping går jag ju dit rätt ofta som sagt, så det lär märkas om inte närmsta biblioteket i byn är kvällsöppet.

Ha en energigivande helg!

Att vilja bli stucken och hänvisad att sticka

Ja, idag blev det äntligen av. Efter att jag ringt några samtal, dammsugit och svabbat hela lägenheten samt fått ordning på en låda som länge stått med diverse saker slängda i åkte jag iväg till sjukhuset. Lite nervös var jag nog, för jag är nog rädd att jag har kört i bussfilen när jag skulle hitta till parkeringen. I normala fall så cyklar jag ju alltid, så det ställde till problem i mitt huvud och gjorde mig övertygad om att parkeringen låg vänster om huvudingången, men där fanns ju bara personalparkeringar upptäckte jag. Det var nog tur att jag var nervös så jag slapp känna mig så dum som jag borde känna mig över att inte hitta rätt ... för hur många gånger har jag inte fått övningsköra dit med körskolan för bara drygt ett år sedan???

Sedan var det bara att traska in och anmäla sig. Konstigt att känna sig så nervös när det ändå var andra gången. Den här gången fick jag en ung man. Ja, det lät ju nästan som en raggningsreplik "att jag hade fina kärl" så han slätade snabbt över det i nästa mening med att han nog var miljöskadad och hade en förstående fru som var sjuksköterska. Nålen gjorde väl lite ont, men sedan flödade blodet på bra, så nu har jag lämnat min andra påse blod. Det känns bra att kunna göra en god gärning för andra människor utan att det krävs någon större ansträngning.

Tanken var ju att göra det betydligt tidigare, men jobbar man med uppåt hundra barn per vecka är det svårt att hålla och känna sig helt frisk.

Sedan fick jag min räkning från Radiotjänst idag och jag tyckte det var lika bra att passa på att avanmäla det direkt inför flytten. Första gången när jag äntligen kom fram hann jag precis uppge mitt kundnummer innan samtalet bröts och nästa gång fick jag den käcka upplysningen att jag ringde för tidigt och var välkommen åter först i maj, för så långt i förväg kunde man minsann inte säga upp abonnemanget (drygt 2,5 månad). Riktigt surt tyckte jag att det var, jag som annars aldrig brukar vara ute i såååå god tid. Dessutom påtalade jag surt till henne att det gott kunde stå på baksidan av räkningen!

Tiden går så fort

Idag har månaden med banarbete börjat, så numera får vi byta färdmedel till buss halvvägs. Visst det har fungerat med viss förvirring både bland resenärer och busschaufförer. Väntan blir ju lite nervös när enda kommentaren som finns skriftligt är att bussarna avgår söder om stationen. Hur sjuttan vet jag vad som är söderut? Numera har jag ingen kompass i fickan ...

Länge hade jag faktiskt det eftersom jag köpte en minikompass på orienterings-VM i Skövde 1987, tror jag det var. Annars är enda minnet därifrån att vi la ut madrasser som skulle ligga rakt med millimeterprecision. Det kanske mest berodde på att vi hade en man med militärbakgrund som boss.

Så något senare var vi ju hemma i stan. Direkt blev det en tur till banken innan 18 för att fixa ett nytt uttagskort. Som väntat så låg det där och hade tydligen gjort så i en månad, men inte har jag koll på när det kortet går ut ... och kvinnan i kassan undrade genast om jag slått fel kod tre gånger ... Så var ju inte fallet utan helt enkelt en följd av att ha skyddad adress ...

Sedan var det snabbt hem och vända för att hämta bibliotektsböckerna och sedan cykla iväg och lämna dem på biblioteket innan det stängde sju. Ja, självklart slank det ju med några nya trädgårdsböcker hem ...

Och har man nya böcker så måste man ju få börja läsa dem ... fast jag egentligen borde både plugga och laga mat, men med en kvarts pizza i kylen kändes inte det så lockande. Men efter några telefonsamtal utan större lycka, fick jag tag på en vän som skulle skriva en födelsedagssång tills imorgon, så jag blev väl så illa tvungen att göra något annat, så nu är maten fixad tills imorgon. Det luktar ljuvligt från köket av soja från det marinerade köttet med banan och annanas.

Plugget har jag däremot lyckats skjuta upp, fråga mig inte hur man lyckas med det så lätt? Och nu börjar det bli läggdags. Det var ju inte alls med glädje jag klev upp 4.53 imorse och inte kan man sova på samma sätt på tåget heller. Så det får bli läggdags snarast! :-(

Nu är jag trött

Under helgen har jag kämpat och kämpat med ekonomin. Ja, inte min privata, utan kursen jag läser i företagsekonomi.

Med tanke på att jag under hösten hade 100% sysselsättning så gick jag ner till att läsa på kvartsfart. Däremot har väl inte motivationen varit så hög, utan jag har gjort minsta möjliga och bara läst i boken och räknat uppgifterna som ingick i inlämningarna. DET straffar sig nu när det är hög tid att boka tid för slutprovet. Jag har ändå skjutit upp pluggandet ett tag eftersom fyra dagars sammanhängande studier kändes lovande.

Tyvärr är jag ju en tidsoptimist av STOOOORA mått, så min fina tidsplan uppgjord en månad innan sprack direkt, så nu sitter jag här och det går såååå långsamt framåt. Mina behövda åtta kapitel per dag har inte blivit mer än 2-3 om dagen, ändå känner jag att jag har varit duktig, men nu är jag trött.
Momssiffrorna som jag egentligen borde klara enkelt hoppar allt som oftast till fel sida så då är det väl dags att lägga ner även om jag på ett sätt orkar och är motiverad att göra mer, men hjärnan tar nog inte in mer är jag rädd.

Så det blir väl till att plugga på tåget. Klockan 6.15 är jag ju väldigt pigg i hjärnan, eller varför inte runt 7.45 när jag nyvaken klivit av tåget. Eller 15.50 när jag sitter och väntar på tåget efter avslutad arbetsdag och är trött eller sju på kvällen när jag kommit hem och ätit och bara vill slänga mig i soffan? Ja, det kommer nog krävas lite jäkla anamma om jag ska göra något på vardagarna innan jag eventuellt inte har jobb på fredag.

Ja ja, som man bäddar får man ligga. Dagen har i alla fall innehållit lite nöje i form av trädgårdsläsning på morgonen och uppsjungning med kören i kyrkan. Det var trevligt, men ändå roligare vore det om vår körledare vore ärligt glad och inte bara drog upp mungiporna för sakens skull. Av barnkörledaren fick vi beröm, men inte av vår tanta inte. Å, vad jag saknar vår gamla Maria som är hemma och gullar med sin bebis. Jag hoppas hon offrar sin arbetstid på oss i höst för då blir det roligt och livat i kören igen. Bara Marias soliga upenbarelse kan vända en trött dag till en positiv. Jag hoppas att jag i alla fall kan ge en gnutta av det till mina medmänniskor.

Pengaberoende ...

Idag har vi varit på IKEA och handlat golv till vårt ombyggda vardagsrum.

Naturligtvis hittade jag också lite roliga saker på vägen; bland annat pennor till whiteboarden som jag letat länge efter, en ny tavellist (fast i fel färg, min vita har utgått ...) och nytt tyg till min djurtavla, dock utan nya djur ... Jag saknar min älg, räv, uggla, ekorre, groda, kanin, fladdermus och så vidare som jag glömde på tåget.

När jag väl skulle betala fick jag beskedet att köpet inte medgavs. Suck, och jag som hittat två snygga tunnor på fyndavdelningen som jag ville ha. Resten kunde ju vänta till en annan gång.

Ja ja, efter ett snabbt beslut begav jag mig till minuten på A6 varvid apparaten käkar upp mitt kort!!!

Shit! När ska jag nu hinna till banken med tanke på mina arbetstider på annan ort??? Mitt kort lär ju ligga på banken som vanligt ...

Men jag ville ju ha mina tunnor och N hade ju till och med lånat en hundring av mig, så han gav ju ingen hjälp. Inte kunde jag lägga undan dem till imorgon heller och föra över pengar till N, men rätt snabbt kom jag på att det går ju ta ut pengar på ICA-kortet och med tanke på att det är ny månad så skulle ju i alla fall det funka. Sagt och gjort, N fick vänta och jag tog bilen till Maxi och fick så småningom betalt mina tunnor och resten.

Något positivt är i alla fall att jag vann tio kronor på tianlotten som jag löste in samtidigt som jag tog ut pengar. Dessutom hann jag i sista stund hämta ut mitt paket som jag redan fått en påminnelse om. Julklappar till påsk är väl bra? Ja, jag fick ju beställningskatalogen innan jul, men sen ska man ju bestämma sig också ...

Livets stora beslut

Igår tackade jag ja till sommarjobbet på orten där pojkvännen bor och därmed blir det nej till kortids och personlig assistent-jobbet i en annan kommun som jag "kunde räkna med". Äldreomsorgen och demens är ju ett nytt område för mig, så det kan ju bli en bra merit i fortsättningen, samtidigt som min utbildning är mer inriktad mot barn ... så det är lite blandade känslor, men det är ju först till kvarn jag får köra på.

Tydligen verkar jag kunna få åtta veckor på uppåt heltid. Det känns jättebra att äntligen ha jobb fixat, samtidigt kommer ju oron över hur man ska orka. Kommer jag vara ledig några veckor i juni eller kommer livet gå i ett? Ja ja, det löser sig i sinnom tid, än så länge har jag jobb maj ut.

Genast dök nästa stora fråga upp "och när ska jag säga upp lägenheten?". Tja, efter mycket funderande under dagen och diskuterande med pojkvännen på kvällen kom vi överens om att köra hårt och få in papperet redan den här månaden. Det är nog med blandade känslor jag lämnat in det i brevlådan, för nu är det ju oåterkalleligt. Så nu är det full fart med att få ordning på ytan till första visningen. Ja, som tur är, är det ju bara en hyreslägenhet, men man vill ju inte direkt framhäva sina vrår av mindre tjusiga röror.

Samtidigt är det lite vemodigt att lämna stan där jag snart bott i 15 år för en mindre byhåla utan normalöppet bibliotek och mataffär, långt till vänner och aktiviteter, så det får banne mig bli snyggt hemma för att jag ska trivas. Lite nya köksskåp får väl stå näst på tur. Solkiga invändigt, med fula uttag för lampor, avsaknad av vissa hyllplan och ostängbara dörrar vill jag inte ha.

Sedan har jag träffat min nya kollega som jag ska jobba med i vått och torrt 20 timmar i veckan ... Ja, tyvärr fick jag väl inte det mest positiva intrycket och samarbetet måste ju bara funka när man jobbar så tätt ihop. Visst hon verkar trevlig, men så mycket fart och fläkt och nya idéer ska jag nog inte hoppas på. Jag hoppas att det inte blir allt för tungrott så jag får ta alla samlingar på egen hand, så torsdagens planering får väl börja med att sätta en sångbok i händerna på henne så hon kan skriva av texterna till de mest kända barnvisorna.

Ja ja, allt löser sig i sinnom tid, men just nu känns det som det är lite föör många förändringar i mitt liv samtidigt. Jag får nog sätta mig ner och invänta själen ...