Tiden går så fort

Idag har månaden med banarbete börjat, så numera får vi byta färdmedel till buss halvvägs. Visst det har fungerat med viss förvirring både bland resenärer och busschaufförer. Väntan blir ju lite nervös när enda kommentaren som finns skriftligt är att bussarna avgår söder om stationen. Hur sjuttan vet jag vad som är söderut? Numera har jag ingen kompass i fickan ...

Länge hade jag faktiskt det eftersom jag köpte en minikompass på orienterings-VM i Skövde 1987, tror jag det var. Annars är enda minnet därifrån att vi la ut madrasser som skulle ligga rakt med millimeterprecision. Det kanske mest berodde på att vi hade en man med militärbakgrund som boss.

Så något senare var vi ju hemma i stan. Direkt blev det en tur till banken innan 18 för att fixa ett nytt uttagskort. Som väntat så låg det där och hade tydligen gjort så i en månad, men inte har jag koll på när det kortet går ut ... och kvinnan i kassan undrade genast om jag slått fel kod tre gånger ... Så var ju inte fallet utan helt enkelt en följd av att ha skyddad adress ...

Sedan var det snabbt hem och vända för att hämta bibliotektsböckerna och sedan cykla iväg och lämna dem på biblioteket innan det stängde sju. Ja, självklart slank det ju med några nya trädgårdsböcker hem ...

Och har man nya böcker så måste man ju få börja läsa dem ... fast jag egentligen borde både plugga och laga mat, men med en kvarts pizza i kylen kändes inte det så lockande. Men efter några telefonsamtal utan större lycka, fick jag tag på en vän som skulle skriva en födelsedagssång tills imorgon, så jag blev väl så illa tvungen att göra något annat, så nu är maten fixad tills imorgon. Det luktar ljuvligt från köket av soja från det marinerade köttet med banan och annanas.

Plugget har jag däremot lyckats skjuta upp, fråga mig inte hur man lyckas med det så lätt? Och nu börjar det bli läggdags. Det var ju inte alls med glädje jag klev upp 4.53 imorse och inte kan man sova på samma sätt på tåget heller. Så det får bli läggdags snarast! :-(