Igår tackade jag ja till sommarjobbet på orten där pojkvännen bor och därmed blir det nej till kortids och personlig assistent-jobbet i en annan kommun som jag "kunde räkna med". Äldreomsorgen och demens är ju ett nytt område för mig, så det kan ju bli en bra merit i fortsättningen, samtidigt som min utbildning är mer inriktad mot barn ... så det är lite blandade känslor, men det är ju först till kvarn jag får köra på.
Tydligen verkar jag kunna få åtta veckor på uppåt heltid. Det känns jättebra att äntligen ha jobb fixat, samtidigt kommer ju oron över hur man ska orka. Kommer jag vara ledig några veckor i juni eller kommer livet gå i ett? Ja ja, det löser sig i sinnom tid, än så länge har jag jobb maj ut.
Genast dök nästa stora fråga upp "och när ska jag säga upp lägenheten?". Tja, efter mycket funderande under dagen och diskuterande med pojkvännen på kvällen kom vi överens om att köra hårt och få in papperet redan den här månaden. Det är nog med blandade känslor jag lämnat in det i brevlådan, för nu är det ju oåterkalleligt. Så nu är det full fart med att få ordning på ytan till första visningen. Ja, som tur är, är det ju bara en hyreslägenhet, men man vill ju inte direkt framhäva sina vrår av mindre tjusiga röror.
Samtidigt är det lite vemodigt att lämna stan där jag snart bott i 15 år för en mindre byhåla utan normalöppet bibliotek och mataffär, långt till vänner och aktiviteter, så det får banne mig bli snyggt hemma för att jag ska trivas. Lite nya köksskåp får väl stå näst på tur. Solkiga invändigt, med fula uttag för lampor, avsaknad av vissa hyllplan och ostängbara dörrar vill jag inte ha.
Sedan har jag träffat min nya kollega som jag ska jobba med i vått och torrt 20 timmar i veckan ... Ja, tyvärr fick jag väl inte det mest positiva intrycket och samarbetet måste ju bara funka när man jobbar så tätt ihop. Visst hon verkar trevlig, men så mycket fart och fläkt och nya idéer ska jag nog inte hoppas på. Jag hoppas att det inte blir allt för tungrott så jag får ta alla samlingar på egen hand, så torsdagens planering får väl börja med att sätta en sångbok i händerna på henne så hon kan skriva av texterna till de mest kända barnvisorna.
Ja ja, allt löser sig i sinnom tid, men just nu känns det som det är lite föör många förändringar i mitt liv samtidigt. Jag får nog sätta mig ner och invänta själen ...
Amelia Jul 2024
13 timmar sedan
Ja, flytta är inte alltid helt rätt. Speciellt inte om man är så kär i sitt hem som jag är ;-) tror att det är viktigt att du får till dina hörn och rum, så att det inte blir en känsla av att du flyttar till din pojkväns hem, och på hans villkor.
SvaraRaderaOch inte heller kan man veta hur det blir med jobb och kollegor.. Första gången som jag träffade min favoritkollega var faktiskt på telefon och efter det samtalet var jag övertygad om att han var knäpp. Och det visade ju sig istället att han var hur trevlig som helst. Undrar om jag är usel på att bedöma folk första gången jag träffar dem eller vad??
Ja du, här blir väl inte riktigt lika mycket gjort som jag tänkt. Jag glömmer bort vilken dragningskraft som soffan kan ha emellanåt..