Jag har antagit "Rensa-i röran Utmaningen"

Under hela hösten funderade jag på att jag borde ta tag i att storstäda lägenheten. Förr när jag var sambo så tog vi en helg och röjde igenom ett rum med följden att hyllor och lådor blev torkade, kläder hamnade i snygga högar, fönster putsades och gardiner tvättades och så vidare. Tyvärr har det väl inte varit lika roligt att göra det här på egen hand och pojkvännen är mest i vägen om jag får sådana ryck eftersom jag är mycket mer noggrann än vad han är. Städar jag så torkar jag alla sidor av böckerna, kanske just därför tar det lite tid och det blir lätt ett oöverstigligt projekt.

Varje år har jag sedan fyra år traditionen att bjuda på julfika och då vill jag ju att det ska se snyggt ut så en del dammande gjordes innan jul, men det dröjer ju inte så länge innan saker flyttar på sig igen. Fråga mig inte vem som har tiden till allt bus ... :-) Katterna är ju skyldiga till en del förståss ...

Så när ett nytt år skulle inledas ville jag försöka behålla hemmet såpass okey att jag lättare kan bjuda hem vänner, helst både planerat och även mer spontant. Sedan återkommer ju de där högarna som jag röjde undan (flyttade på) när jag skulle få ordning så nu gäller det att få ordning från grunden. Därmed kom Ulrikas utmaning "Rensa-i röran Utmaning" väldigt lägligt, men jag ville ju helst komma igång först innan jag antog den. Så i tanken har jag levt med utmaningen i en vecka, men anmälde mig på riktigt gjorde jag först vid midnatt.

Pojkvännen min tyckte att detta projekt var alldeles ypperligt då vi väl funderar på att jag ska flytta till hans hus om ett halvår, men jag förstår inte varför han inte vågar? Han har ändå ett hus där förra ägaren (ett kompispar) fortfarande har kvar saker i ett förråd och på vinden, tre år efter att de har flyttat därifrån. Visst jag har mer saker att rensa ut, men vi behöver nog utmanas båda två.

Är detta ett kvinnligt fenomen att våga anta utmaningar om städning?

Vill du veta mer om Ulrikas utmaning så gå in här.