Jag vill leva dolce vita, aaah ...

jag vill leva dolce vita aah,
jag vill bada i champagne min vän,
på resa genom gryningen ...

Nä, champagne är väl inte riktigt min grej, det räcker med någon cider någon gång då och då. Däremot upptäckte jag hur mycket jag saknat dansen.

Jag cyklade mest iväg igår kväll för att kolla närmre var lokalerna låg sen jag sett studieförbundets skylt från tåget. Största tanken var att höra med Mikael hur det är på lindyn på tisdagar. Tyvärr blev det ju ingen kurs i januari och nu var det en nybörjarkurs igen så frågan är väl på vilken nivå den ligger. Dessutom får det ju inte vara för stort överskott på tjejer heller om det ska bli kul.
Tack vare att jag frågade honom så fick jag koll på att den börjar en timma senare. Det gynnar ju mig för då hinner jag hem och äta innan, när jag kommer hem med tåget. Ja, vi får se vad jag säger imorgon.

Sedan hyste jag ju visst hopp om att behövas på buggtvåan, men de var visst jämna par, vilket för min del var en besvikelse. I pausen fick jag reda på av en danskompis att motionsdansen börjat på ett annat ställe och den vill jag ju definitivt gå på. Dilemmat är ju bara att på onsdagarna kommer ju N upp med bilen för att jag ska kunna åka direkt till jobbet (sovmorgon ges) och stanna hos N för att äta innan vi gemensamt åker till kören på vägen hem. Hmm, jag vill ju dansa ... Så frågan är om jag måste välja mellan dansen och umgänge med pojkvännen eller om det går lösa på annat sätt??? För jag vill nästan helst dansa på onsdagar om inte lindyn är jättebra.

För skojs skull och med hopp om att få dansa stannade jag kvar till trean började. Förvånansvärt nog var det brist på tjejer annars har jag ju tidigare gått in och dansat kavaljer vilket är en rolig utmaning, så det kändes riktigt konstigt att dansa tjej, men kul var det. Ja, jag hade ju inte hoppat in om inte ledarens meddansare sagt något förståss.

Å, vad jag saknat dansen. Det återstår att se om de tycker att jag behövs i fortsättningen, annars ger dansen inte så mycket mer än motion, eftersom jag gått buggtrean några gånger tidigare och mest behöver förfina min teknik. Senare har jag dansat fyran i en annan klubb, men då man skulle bestämt sig redan innan lucia blev det inget för då hade jag ju inte en susning om eventuella kommande arbetstider ...

Dessutom är det så familjär stämning på det här stället, så man känner sig alltid välkommen och jag fick en kram av ledarens meddansare när jag kom. Dessutom är det kul att känna igen många ansikten som hejade glatt då jag gick in och satte mig och tittade på.