En lång dag ...

Tack och lov är det inte varje helg som jag vaknar och är klarvaken kvart i fem. Med tanke på att pojkvännen sussade sött valde jag att lägga mig i soffan och läsa en stund. Som regel brukar det ju inte dröja så länge innan jag somnar om, men så var inte fallet denna gång.

Efter att jag läst ut Sofies resa som handlar om en tjej som överlever två bilolyckor varav den ena med 85 %-iga brännskador, så fortsatte jag läsa Trädgårdstidningen från Lord Nelson. Den var riktigt intressant så det ledde vidare till att jag försökte skapa en mer konkret plan över vad jag vill odla i de tänkta lådorna till sommaren. Till slut hade jag en hel drös lappar uppsatta med färgglada häftstift efter blommans färg och ordnade efter vilken rabatt det var tänkt.

Runt tio hittade N upp så det blev frukost och lite planering av dagen. Trots att jag tycker att det inte händer någonting har jag gjort en del framsteg. En hög böcker placerades in i bokhyllan, ett köksskåp rensades och lite kvarglömda grejer diskades. Lite småplock har hamnat rätt och kyl och frys är fyllda igen efter dagens handling. Dessutom tog jag en vända till återvinningen med två påsar, visserligen fyller ju juicepaketen rätt bra ...

Men nu börjar det bli dags att koja om jag ska vara pigg och alert på intervjun imorgon.

Ha en bra start på veckan!

Ett farligt ställe ...

Under det senaste halvåret har jag varit en bokslukare av stora mått och jag har svårt att hinna med att läsa allt jag vill, så många gånger får jag lämna tillbaks böckerna till bibblan innan jag känner mig helt färdig med dem.

Min senaste passion är ju trädgårdsböcker och dessa slukas fort som attan, men sedan vill jag ju helst läsa dem en gång till så jag kan anteckna det jag vill minnas, men DET går det lite mer trögt med. Det smartaste vore väl att inte låna några nya, men då har jag ju å andra sidan inget kul att läsa på tåget.

Men så kunde jag ju behöva lite ny inspiration till fortsatt rensande så jag tog med mig Maries tips med Feng Shui-böcker från bloggen Hem & harmoni till bibblan igår fredag. Med tanke på att jag inte skulle låna fler än "nödvändigt" så tittade jag bara på hyllorna där de skyltade med nya eller läsvärda böcker. (Jag lämnade två, därav besöket).

Man kan ju undra om det var meningen eller om bara slumpen spelade mig ett spratt för jag hittade dels en tipsad Feng Shui-bok och boken Lev enklare som bloggen Växla ner tipsade om för ett tag sedan. Dessutom var jag ju tvungen att tillåta mig en trädgårdsbok.

Så efter maten igår slängde jag mig ner i soffan med Feng Shui-boken.

En bra dag ...

Det känns som att jag har haft en bra dag.

Mobilen spelade sin trudilutt vid sju och jag och Gullan låg i sängen och mös, hon placerad på min arm, så inte ville jag gå upp utan snoozade genom att ligga kvar och läsa några sidor i en härlig bok. Innan frukost satte jag in receptet till fredagens fantastiska soppa med kyckling, kokosmjölk, ingefära, chilipeppar och champinjoner. Leta efter Blue Dragons nyårsbroschyr i affären, ja det gällde nog inte det svenska ... :-) Kanske finns det på deras hemsida också. Ja, det är inte ofta jag tycker min mat smakar som jag minns den från restaurangerna jag varit på.

Innan jag hann få fram frukosten ringde telefonen om jobb så det var bara att snabbt slänga i sig lite yoghurt, packa tofflor, fleecetröja och block för att dra på sig termobyxor och bege sig iväg. Mindre än en halvtimma senare var jag där.

Maten får de såvitt jag vet från högskolan och för ovanlighetens skull var potatis, sås och biffar riktigt gott, jag som varken gillar brunsås eller förfabricerade biffar, men det var inte de här bamsingarna i alla fall. Medan de andra nattade barnen städade jag köket och sedan gick tiden riktigt fort tills klockan redan var två och jag var ledig.

Visst funderade jag på en promenad, men jag var trött och det var riktigt kallt om kinderna så jag föredrog att krypa ner i sängen och fortsätta på min bok. Medan jag fortfarande låg kvar och drog mig ringde telefonen, så nu är jag kallad på intervju. Om jag har tur så kanske jag kan jobba 80% från och med april. Visst vill jag ha heltid, men det får väl gå lite deltidsdagar om nu tjänsten är förlagd på 5 dagar. Dessutom vore det såå skönt att veta vad man gör till juni ut.

Pojkvännen var väl som väntat inte så positiv, eftersom det ligger åt fel håll ... Nu har jag ju inte direkt möjlighet att rata jobb även om det vore praktiskt att få in en fot i hans hemkommun. Jag blev ju erbjuden en intervju där två dagar efter jag påbörjat mitt nuvarande jobb.

Sedan har jag gjort köttfärssås med gräddfil i. Det blev väl inte någon större skillnad mot creme fraiche som jag oftast har i mer än att jag saknade ketchupen. Varför ställer man in en i princip tomflaska utan att skriva upp det på listan? Nu ställde jag visserligen in den igen, men skrev samtidigt upp det på listan. Så nu har jag mat till tre portioner inklusive två med spaghetti. Jag har alltid lika svårt att få till lagom där.

Dagens enda besvikelse är att jag funderar på om en vän som jag inte sett på länge ska höra av sig. Vi bestämde att det skulle skrivas in i kalendern om att ses idag, men fortfarande har jag inte hört något ... Detta stod jag och irriterade mig över när jag lagade mat så jag skar mig när jag skärde lök. Inget att direkt gnälla över precis, men det kan ju vara bra att vara fokuserad på vad man gör när man har kniven i handen. Mest irriterande är att se framåt saker som inte infrias vecka efter vecka. Jag är en person som vill tro människor om gott trots en del elände i livet, men i det här fallet börjar jag fundera på om jag ska ge upp hoppet ...

Rensa i röran vecka 6

Ja, den här veckan har jag tagit nästa byrå med tre lådor, så nu är det ordning på både badlakan, tränings- och vardagskläder.

När jag var färdig upptäckte jag att nedersta lådan var svår att stänga så det blev till att ta bort skruvarna och se vad som orsakat problemet. Jippie, där hittade jag en fleecetröja som jag har saknat. Med lite assistans fick jag skenorna till lådan på plats igen.

Dessutom rensade jag ut ett gäng gamla handdukar som kan komma till nytta i ganla badrummet hos pojkvännen, som jag vill att vi använder när vi har skitat ner oss. Vi får se när N kommer till skott med att skura det.

Städningen fortsatte naturligtvis även ovanpå byrån.

Sedan var det dags att ta tag i misses elände, för hur kul är det med blomjord vid kudden när man måste sova bums? Ja ja, det var bara att bita i det sura äpplet och flytta på sängarna för att åtgärda eländet någon dag senare. På vägen dit hann jag bli rätt putt på pojkvännen som envisas med att strö sina kläder på golvet trots låda och väska under sängen samt påsar och en hel stol att lägga kläderna på, så de flyttades till hallen, varvid han blev sur över att jag la dem där det var smutsigt. Kanske det, du har ju inte torkat där jag bad dig att inte ställa skorna på golvet ...

Ja, jag vet att jag samlar saker och även jag skapar högar med tidningar och böcker på min sida av sängen, men jag försöker banne mig se till att hålla ordning på mina saker hos pojkvännen. Är det då för mycket begärt att ställa samma krav på honom hos mig ???

Dessutom sorterade jag upp en del papper i olika högar, vilket alltid leder till att vissa har jag full koll på medan andra jag hade koll på försvinner ... och en del hamnade i soporna med såklart.

Så småningom blev äntligen lägenheten städad och jag var nöjd och bad honom se resultatet varvid jag fick ytterligare en sur kommentar. Suck, han retar sig på min ordning hemma hos mig, men har tydligen jäkligt svårt att se framstegen ...

Ja ja, det viktigaste är ju att jag är nöjd, men det underlättar med en positiv helgsambo.

Min rensning mot var sak på sin plats kommer nog ta resten av livet är jag rädd, men jag fortsätter envist vidare.

Kommunikation - Hur gör man? kontra förväntningar Alla hjärtans dag

En vecka innan Alla hjärtans dag påpekade jag att det kunde vara trevligt att gå ut och äta då och N lovade att återkomma.

Med tanke på min ekonomi som arbetslös under perioder och halvårsvik andra så har jag blivit väldigt sparsam, på gränsen till att bli snål, så att gå ut och äta är en lyx. Visst händer det att vi köper hem pizza, som regel på N´s initiativ när han inte orkar laga mat eller vi inte lyckas komma överens om något, så det var med glädje jag såg fram emot det även om jag hade blivit bjuden på födelsedagsmiddag dagen innan.

Tja, dagen började väl egentligen redan dagen innan då jag slängde ur mig att jag önskade mig en skruvmejsel samtidigt som jag hoppades på något mer romantiskt också. För min del är presenter något som väljs ut med omsorg och jag hade sett ett par fina kuddar i reklamen till honom. Visserligen matchar de ett gardinpar jag inte använder, men de matchar ju hans mörklila gardiner också och soffkuddar är något han saknar, så med föresatsen att köpa kattsand (vilket var tänkt förra helgen) så kom vi sent om sider iväg och skulle handla lite snabbt. Visst ville jag hitta något annat när kuddarna inte fanns, men längsta tiden tog det att leta igenom affären två gånger efter honom.

När jag äntligen hitade honom fick jag kommentaren: ”Blir de här bra?”, uppvisandes ett skruvmejselhandtag med en massa bits av både sexkantshylsor och skruvspetsar utan förvaringslåda. Nä, tyckte jag, jag vill inte ha mer än nödvändigt att hålla reda på. Nästa förslag blev ett fempack. En något irriterad fröken upplyste honom om att det är EN stjärnskruvmejsel jag behöver. Samtalet avslutades med att jag sa att jag går och hämtar kattsanden, underförstått, sedan går vi till kassan. Det är väl självklart, för vem vill bära på en omtymplig påse på 20 kg?

Så jag betalar, packar ner sakerna och lyckas tappa ena paret hjärtljusstakar jag köpt i golvet. Som tur var hörde kassörskan detta så hon var snäll och lät mig hämta ett par nya. Sedan gick jag mot bilen. Hur svårt är det då att hitta en röd Ford? Ja, jag hann bli galen när jag inte hittade bilen och ingen pojkvän dök upp. Tungt var det ju som sagt.

Till slut hittade jag bilen och jag la sanden på bagageluckan och gick tillbaks för att leta efter pojkvännen, ganska förbannad nu, då vi skulle handla, laga mat och jag ville äta i god tid för jag skulle bli bjuden på mat av en kompis på kvällen.

Inte ser jag någon pojkvän i kassan inte. Irriterad rusar jag mot parkeringen igen, blir uppmanad av en kille att stanna ”Du tjejen ...” varvid jag stannar och snäser ” jag är förbannad på min pojkvän så jag har inte tid att prata med dig”. Han blir måttligt sur på mig och jag får tillbaks ”Vad har jag gjort dig?”. Ja, ingenting utom att befinna dig på fel plats och inte lyssna på vad jag sa, så det fick abonnemangsförsäljaren ta även om det kanske inte var snält, men min tanke var ju god även om den inte gick fram.

Så småningom fick vi handlat och mat i magen och jag blev väl lite snällare.

På kvällen slog jag in paketet med lite extra omsorg.

Tanken var att banden skulle vara en del av ett hjärta ...

På morgonen tog jag fram mina hjärteljus och vi åt frukost ihop. När vi var färdiga tog jag fram mitt lilla paket och gav honom. Till svar fick jag: ”Ja dina skruvmejslar ligger i bilen” ... Åhh, vad romantisk du är, kunde du inte ens ha slagit in dem ...

Ja ja, paket och inslagning är inte din starka sida, ja jag vet det.

Så småningom blev det inget restaurangbesök heller, för han ville ju på ett snällt sätt tala om att vi inte skulle gå ut och äta i veckan som gått, men det hade ju inte jag förstått. Jippie två hungriga personer ska planera mat, så det blev väldigt spännande; grillad kyckling, potatissallad och rostad lök. Om jag hade vetat det i tid kunde vi ju planerat något mer romantiskt.

Ja ja, det är ju bara en av årets dagar som jag såg fram emot lite extra, men den ena skruvmejseln har jag i alla fall använt. :-)

En delikat efterrrätt

I födelsedagspresent i december fick jag ett presentkort av min ena väninna, Du väljer restaurangen jag bjuder!

Jag brukar inte fira min födelsedag utan har valt att ha julfika med paketlek istället, men visst är det trevligt att få presenter när de ges av hjärtat och inte för sakens skull.


Nu är ju inte jag den som är ute och äter särdeles ofta, så vi diskuterade Pallas Athena och Twin City som alternativ. Båda är ställen som jag har varit på tidigare och där jag uppskattat maten. Säkert finns det fler trevliga alternativ, men det var de vi kom på, så det slutade med att ett bord blev bokat på Twin City.


Elin var sugen på vitlöksbröd så det började vi med. För att inte bli för mätta redan innan huvudrätten kom så var det enklast att dela. 2 stycken var räcker ju.


Till huvudrätt diskuterade vi Grillad vildsvinsfilé med parmesan & persiljerissoni, het paprika & chilikräm och amaronesky, men då det inte gick att få utan paprikakrämen så fick det bli pizza för min del istället, närmare bestämt en Frutti di mare med scampi, musslor, bläckfisk, räkor, kräftor, persilja och vitlök. Skaldjur är ju något jag verkligen gillar, men hemma blir det ju bara räkor och dem får jag äta ensam, eftersom N är allergisk.
Efter det var vi nog rätt mätta båda två, men efter att ha väntat lite så kunde vi allt tänka oss efterrätt också, ja det var Elin som hade gått och längtat efter det efter att ha studerat matsedeln hemma.

Så det blev Tartofo lemon med citroncrème & limoncellolikör, täckt med citronglass och citronmaräng.

Ja, det inte bara såg ut som en dröm, det smakade alldeles ljuvligt. Helt klart dagens bästa rätt.

Även jordgubben smakade ljuvligt även om det inte precis är säsong nu. Den uppstickande saken är citrongräs.

Mätt och belåten traskade jag hem för att fortsätta lördagkvällen i soffan. N gick och la sig tidigt medan jag såg slutet på melodifestivalen. Det kändes som att de låtar som gick vidare tillhörde mina alternativ i alla fall.

Ett stort tack för min goda middag!

Uppföljning av målen vecka 5

Tack och lov var jag normaltempererad på måndagen igen så jag kunde börja jobba. Inlämningen av ekonomin fick jag uppskov med till onsdagen, men då jag inte ville ha det hängande över mig så lämnade jag in den på måndag kväll efter att ha kollat igenom den lite snabbt. Visst jag var inte på topp, men det får helt enkelt duga.

Så mycket umgänge blev det inte i veckan. Jag var sugen på att umgås med vänner på lördan då jag hade tråkigt, men då N´s son, som hälsade på, hade fått någon bagbacill och inte fick behålla maten så kändes det säkrast att låta bli. För säkerhets skull inhandlades cola och blåbärssoppa och kräm utifall att vi skulle åka på det. Tack och lov så var det nog något han hade ätit hos mormor för vi har nu, snart två dygn senare fortfarande klarat oss.

På motionsfronten händer inte så mycket, det blir mina till jobb-promenader, men inte mer än så.

Lite bilder tas, men jag har inte varit inne på fotobloggen på länge och snart är det dags för en ny fotopromenad. Lite grann börjar jag sakna dansen, men jag har ju knappt hållt mig frisk och då blir det som det blir. Dessutom har jag ju inte anmält mig till någon kurs eftersom jag inte visste hur mitt liv skulle se ut. Just nu räcker det nästan med stressen det innebär att komma i tid till kören vid sju. Visserligen är det min längsta arbetsdag, så de andra skulle nog fungera bättre.
En kompis i kören funderar på att gå med i gospelkören och det känns ju lite lockade, men först får jag nog känna att jag har balans i mitt liv och hinner med det viktigaste.

Rensa i röran vecka 5

Vad skönt det är när man äntligen får lite tid hemma och kan putta undan en del måsten för att få gjort det man skulle behöva. Så nu har jag äntligen torkat ur de 6 byrålådorna där jag förvarar alla kläder jag använder utanför hemmet. Det lät kanske kryptiskt, men jag försöker skilja på hemmakläder och vardagskläder eftersom jag har katter och inte alltid vet när jag möter allergiska barn på förskolorna. Mysbyxor och festkläder förvaras på ett annat ställe, så det får bli en annan dag.

Ja, Rullan hjälper ju ibland till på sitt sätt. Råkar man lämna minsta lilla springa så kan man räkna med att hon är där och puttar upp lådan för att sedan fiska ur byxor för att göra det bekvämt, innan hon lägger sig i lådan och hårar ner, till mattes stora förtret.

Dilemmat när man ordnar upp kläderna är ju bara vad man ska för system som kan vara hållbart ett längre tag så man hittar sina favoriter och slipper riva runt och skapa kaos när man har bråttom. Byxor och tröjor är väl en sak, men vad ska man ha för ordning i lådan med topparna? Just nu är det färgsorterat i blått, lila, rosa, grönt, svart och randigt, samt en hög för svarta linnen att ha under andra tröjor.

Hur gör du?

En hög med sommarlinnen, gamla linnen och ge bort-linnen åkte ur lådan, så nu ser det betydligt snyggare ut. Dessutom åkte all tvätt in i lådorna, vilket blev en del eftersom jag tror jag tvättade 5-6 maskiner i helgen med alla kläder, lakan, handdukar, täcken med mera.

Sedan fortsatte jag damma, dammsuga, svabba och byta till nyinköpta lakan. Vad är väl underbarare än att krypa ner i en nybäddad säng?

Även köket fick sig en omgång så köksbordet är avtorkat med nystruken duk och papprena är uppsorterade i snygga högar. Det får bli en annan dag som dessa hamnar på ett bättre ställe.

Det andra paret panelgardiner ströks och åkte upp. Tyvärr fick jag fästa den ena med nålar då panelvagnen hade rymt, så det blir till att leta.

Pojkvännen blev satt på att diska, dammsuga och svabba några av de andra rummen som fortfarande behöver plockstädas och dammas av. Han fick också dammsuga av soffan så det tvättade vita överkastet kom på tillsammans med en turkos fleecefilt och mina kuddar med stentyg.

Sakta, men säkert går det framåt.

En härlig bok

Idag på alla hjärtans dag känns det bra att tipsa om den underbara boken Vad som än händer av Kristin Hannah som har både vänskapen och kärleken som genomgående teman.
Boken inleds när två flickor som är som dag och natt, träffas i fjortonårsåldern. Trots sina totala olikheter blir de ändå vänner. Den försiktigare tjejen lever i en härlig kärnfamilj medan den andra periodvis bor hos sin mormor då hennes mamma väljer att flippa ur och leva hippieliv. För att skydda sig själv hävdar flickan inför sin väninna att mamman har cancer istället för missbruk. Detta uppdagas när den andra mamman kommer över med välkomstmat. Besvikelsen hos den nyblivna vännen är stor, men de väljer ändå att gå vidare och lovar att inte ljuga för varandra i fortsättningen.

Under åren som går kommer den tuffare tjejen på att hon vill bli journalist, men självklart inte utan sin väninna, så den blygare av dem lovar att de ska satsa på att bli fantastiska journalister ihop. De följs åt genom high school och universitetet och den mer framåt tjejen fixar jobb åt den mer försiktiga tjejen, i samma veva som hon funderar på att fullfölja sina egna planer ...

Deras vänskap provas många gånger under årens lopp. Den tuffaste vill hjälpa sin vän, men ställer till mer skada än nytta och deras vägar skiljs åt ...

Jag minns inte när jag fällde så många tårar över när relationsbanden mellan både vänner, mor och dotter och i kärleksrelationer prövas. Det är verkligen en känslostark bok som speglar både hemmafruns respektive kändisskapets fram- och baksidor.

En bok som fick mig att reflektera över hur fantastiskt det är att ha vänner som stöttar i vått och torrt, så jag får nog vara tacksam över min feberhelg som gav mig tid att läsa den här härliga romanen. Annars har det mest blivit trädgårdsböcker det senaste halvåret.

En jobbig dag

Idag har det inte varit min dag och det började väl egentligen redan igår. När jag skulle lägga mig hade jag fullt med jord i sängen vid huvudkudden för misse hade tydligen roat sig i fönstret. Att plastkrukan ramlat var väl inte hela världen då den innehöll fröer som valt att inte gro, men det är ju såååå tråkigt att städa bakom sängen.

Det som drog igång det jobbiga idag, valde jag väl i och för sig att vänta med tills idag och det var nog tur det. Jag vill inte ha några onödiga tankar som distraherar mig då jag fortfarande är ovan vid att köra, vilket jag gör på torsdagar för att vi ska hinna i tid till kören på kvällen.
Beskedet var väl till viss del väntat även om jag trodde en del tecken kunde tolkas annorlunda. Ja ja, livet ger väl förhoppningsvis oss fler chanser, men jag ville så gärna.

Och när väl den sorgsna spiralen är igång så är det ju lätt att se allt annat i svart, så det var inte särdeles kul att se att frukosttallriken saknade en flisa. Jag älskar verkligen de där tallrikarna som bär mitt dubbelnamn och som jag fick ett tredjedels dussin av i pris på en löpartävling när jag var barn. Resten av dussinet fann mamma på Konsum när de hade utförsäljning för många herrans år sedan.

Ja, sedan blev jag sittandes vid datorn och läste bloggar medan jag hoppades på att få ett samtal om att jag behövdes som vikarie. Tyvärr var det "tyst och död är telefon, står där nästan som ett fån" ... så jag kom på att jag kunde damma av fönsterlamporna och hänga upp mina fönsterlyktor längre bort i vardagsrummet. Ja, det gick väl bra, tills jag såg hur fönsterbrädan såg ut ... Usch, vad äckligt, den var täckt av små gröna löss. Antingen är det julrosorna eller julstjärnan som fått spel. Julstjärnan åkte illa kvickt i soporna, medan jag hoppas att julrosorna överlever avlusade även om de har börjat vissna ner . Förhoppningsvis så klarar sig mina Streptokarpum med andan i halsen. Alla fick duscha.

Efter det kändes dagen bara skit och jag såg allt jag behövde ta tag i och fixa, men inte orkade uppbåda energi till. Det blir inte så mycket tid över när man pendlar som jag gör till och från jobbet samt varannan helg hos pojkvännen. Dessutom har det ju slumpat sig så dumt att jag har varit ordentligt förkyld eller orkeslös de helger jag tänkt få jättemycket gjort hemma, men antalet påbörjade småprojekt är nog ändå konstant.

Ja ja, det är småsaker jag gnäller över, men ibland får även små saker stora proportioner. Därför känns det väldigt bra att få andra perspektiv på livet genom att läsa sanna berättelser i böcker eller via bloggar. För gör man en jämförelse då kan jag vara evigt tacksam att jag är frisk, kan röra mig som jag vill, har ett hem, goda vänner, livsvilja med mera, men ibland behöver jag gå ner för att vända uppåt igen. Tack Karin för att du lyssnade och förstod och fick mig på rätt köl igen. 35-årskrisen är väl här.

Imorgon är en annan och förhoppningsvis bättre dag!

Kontakt med arbetsförmedlingens kundtjänst

Igår var det dags för mig att redovisa mina sökta jobb, eftersom jag inte vet om jag blir uppringd för jobb idag. Nu börjar ju klockan bli nio så det känns rätt kört, men det kändes ändå bäst att få detta gjort. Detta besök eller samtal är något jag verkligen drar mig för varje gång, eftersom det finns så många okänsliga arbetsförmedlare.
I och med att jag är grundskollärare i botten så verkar det vara ett brott att jag inte vill jobba med det längre. Efter en tuff period har jag lämnat yrket åt sidan med insikten att jag är för ambitiös för att må bra av att arbeta som grundskollärare. Sedan jag var klar 99/00 har kraven ökat allt mer om vad man ska hinna med under allt mer kompimerad arbetstid. Visst sörjer jag att inte få se barnens glädje i att lära sig och nå insikten att de kan läsa och skriva, men mitt eget välmående får vara viktigare även om det tog tid att komma på fötter igen.

Efter några års arbetssökande då jag tagit de jobb jag fått (som lagerarbetare, inom restaurang och städ samt som medicinteknisk operatör) har jag valt att återgå till pedagogiken och arbeta som förskollärare istället. Tyvärr är det ju inte så lätt att få jobb när man inte har rätt utbildning och det krävs ett år för att komplettera, vilket jag inte har ekonomiska förutsättningar för idag som ensamboende, så jag är tacksam över att jag har ett arbete på 50 % som kräver drygt en timmas pendlingstid plus väntetid. Sammantaget är jag borta 12 timmar från hemmet för att vara på arbetet i 7 timmar när jag väljer tåget framför det dyrare alternativet att ta bilen. Däremot så ger det oerhört mycket poitivt att både lära mig saker genom att studera min mer erfarna kollega samt möta så många barn och olika avdelningar.

Vid samtal med arbetsförmedlaren tyckte han att jag skulle fundera på något annat yrke om jag ville ha en tryggare anställning på längre sikt. Hans förslag var både arbetsförmedlare, coach, säljare eller informatör. Arbetsförmedlare är ju något jag aldrig skulle vill bli eftersom det verkligen är ett hatställe och jag känner inte att jag har den yrkeskännedom jag anser att man behöver. Dessutom är jag inte beredd att lägga min tid på att hålla modet uppe hos andra när jag tycker att det är tillräckligt tungt att söka jobb ändå, oavsett vad andra anser om mina formella meriter. Det jag möjligtvis ser att de skulle göra är i så fall, är att skapa möjligheter att ses i grupp för att höja motivationen genom att känna att man inte är ensam och att man kan peppa varandra framåt.

Någon säljartyp känner jag inte heller att jag är, men enligt honom så handlar det mesta inom försäljning om att skapa relationer. Tja, kanske är det så, men det är knappast de arbetena jag ser i annonserna. Skulle jag jobba inom den branschen hade jag väl kunnat tänka mig att arbeta som kassör eller möjligtvis informera om varorna, men att jobba på till exempel OnOff och försöka övertala kunder att köpa en viss vara, det är inte min stil.

Ja ja, det är bara att fortsätta kämpa med sökandet, även om det är fruktansvärt tråkigt och energikrävande. Min nuvarande halvtidstjänst går ju ut i mars. Därefter är ju framtiden lika oviss igen.

Det svåra med att inte veta

Varje måndag och fredag är det likadant när jag inte redan har jobb inbokat. Jag går upp vid sju, duschar, klär på mig, lägger fram jobbkläder och går och äter frukost. Sedan uppstår den svåra frågan om hur man ska planera dagen. Det känns inte som att det är någon större idé att jag sätter igång med några större projekt, om jag ändå inte får slutföra dem, men det vore ju samtidigt bra om man fick något vettigt gjort. Oftast blir det att jag fastnar vid datorn och framåt halv tio, tio kan jag dra slutsatsen att det blev en "ledig dag", det vill säga fri från arbete, men med krav om att söka jobb och nyttja den till max med annat.

Igår kväll skrev jag faktiskt en lista på saker jag kan/borde göra idag och en hel del har faktiskt blivit av.

Efter frukost städade jag i krukskåpet (hyllan) och satte in de krukor som stått i vardagsrummet och skräpat i brist på plats.

Det blev väl inte riktigt lika snyggt när alla plastkukor tog plats. :-)

Därefter färglade jag vårt jobbschema och satte in det tillsammans med telefonlistan i min anteckningsbok. Jag gick in på bibliotekets hemsida och försökte låna om böckerna, men det slutade som väntat med en tur till bibblan. Tack och lov behövde jag inte tjata på N (som har ledig dag) om att vi skulle ta en promenad dit så vi fick lite dagsljus. På vägen tog jag kort vid högskolan till min resumé av arbetspraktiken. Mycket har jag redan lagt in i powerpoint, men en del har jag med tiden kommit på att jag har glömt.

Väl på bibblan skulle jag väl helst bara låna en roman, men som vanligt när jag inte ska låna böcker så slutade det med ett flertal.

Dessutom har jag ringt till Miroi för att diskutera när jag ska göra slutprovet i ekonomin. Just nu är jag inte särskilt motiverad att göra slutprovet om tre veckor och därmed behöva plugga som en liten blå varje ledig stund typ. Som tur var kunde jag skjuta på det till efter påsk även om jag inte vet hur livet ser ut på jobbfronten just då. Kanske fortsätter jag på mitt nuvarande och behöver komplettera med jobb, alternativen är att jag jobbar någon annanstans eller är arbetslös. Ja ja, den som lever får se. Jag har i alla fall lämnat ett meddelande i röstbrevlådan med kontonummer för att få lön för den dag jag jobbade på förskolan där jag gjorde arbetspraktiken. Sedan var energin slut och jag la mig i sängen och läste efter att ha lagat mat och ätit tillsammans.

Tankarna har idag kretsat mycket kring mens, graviditeter och missfall. Jag vill ju bli, men kan egentligen ingenting veta då jag fortfarande har mer oregelbundna mellanrum än innan. Under hösten har det känts som att det gått rätt exakt 3,5 veckor mellan varje gång. På sista tiden har det istället förändrats till 3 respektive 4 veckor emellan nu de senaste två gångerna.

Sedan strax innan jag började jobba, har jag varit vrålhungrig. Det började på kvällarna och nu senast har jag varit jättehungrig både förmiddag, lunch, eftermiddag och kväll. Jag måste helt enklelt äta något för att inte vara skitsur och orka. Kanske beror det på pendlandet och om jag nu hade gått upp i vikt så hade det ju varit en sak, men istället har jag gått ner i vikt och lagt på mig på nedre delen av magen, så efter maten har jag fått knäppa upp knappen och dragkedjan för att sitta bekvämt.

Visst många gånger har jag lurats att tro att jag är gravid, bara för jag vill, men den här gången har jag känt trötthet i ryggen, så tankarna har farit vilt de två senaste veckorna. Kanske var min höga plötsliga feber en förklaring till varför mensen idag har känts rikligare och färskare och jag har haft mer ont både i magen och ryggen eller kanske är det ändå bara som vanligt ... fast med längre tids mensvärk. Jag minns någon gång i somras då jag nästan grät av att det gjorde så ont ...

Kanske förklarar det varför jag höll på somna på förskolan varje eftermiddag för några månader sedan ... Dessutom påstår N att han inte märkt av att jag har haft pms som förr de senaste gångerna, och den har inte varit att leka med kan jag säga. Under hösten har jag varit sur som ättika dagen innan och ibland storbölat, men det har jag inte känt av nu.

Ja ja, den som lever får se ... men på ett sätt vill jag veta, men det får väl vänta till helgen i så fall. Fast samtidigt vill jag inte veta innan jag får klarhet i jobb fram till sommaren.

Tänk om det vore lika enkelt att vänta på det beskedet som att vänta på att min amaryllis skulle slå ut ...

Visst var den värd att väntas på!

Uppföljning av målen vecka 4

På måndagen blev jag uppringd av en kollega från förskolan där jag gjorde arbetspraktiken. Det var verkligen helt underbart att få komma tillbaks till en invand miljö igen, där barnen spontant kommer fram och vill berätta en massa saker och sitta i knät. Ändå var jag trött när jag kom hem. Extra kul var det att vara med på sångsamlingen och få lite ny inspiration. Resten av veckan löpte på med nya barn, men jag fick luncha ensam de första två dagarna då min kollega var hemma med förkylning.

På fredagen var jag inne som vikarie och gick och frös hela dagen. Det var kallt att sitta både på stolar, golvet och mattan. Inte tänkte jag så mycket på det, det var ju ändå femton minusgrader ute och första dagen i Värnamo var det likadant och det var kallt både i skolan och utomhus.
På tåget hem frös jag så kroppen var skakig och jag började inse att jag nog kanske hade feber ändå. Det knäppa med mig är ju att jag känner av när jag har 37,3 och kroppen påtalar att jag har en infektion och ofta har lurats att tro att jag har feber. Annars krävs det ju en influensa för att jag ska ha äkta feber över 38.
Väl hemma skuttade jag i alla fall direkt i säng och konstaterade att jag hade 40 graders feber, inte konstigt att jag hade frysit så då. Ändå var jag mer rastlös och piggare på fredagen än på lördagen då jag mest låg i sängen hela dagen.

Den tänkta rensningen fick bli av kroppen genom vila istället. På ett sätt var det skönt att vi båda var dåliga, N hade 38 grader på fredagen, men jag var värst ha ha, tyckte jag ...

Vardagkvällarna präglades av att jag pluggade så mycket företagsekonomi som jag orkade, men jag såg ändå till att ha uppåt en timma till att slappa och göra något annat som att blogga och prata i telefon. Många samtal blev det med mamma för att få ordning på boksluten. Jag blir knäpp när det inte blir rätt och jag inte förstår varför. Tyvärr lyckades jag inte få in ekonomin i tid, men skrev ett brev till läraren så jag fick uppskov en halv vecka.

Någon extra motion blev det inte heller. På söndagen var jag glad över att jag orkade handla på Maxi och fixa dammsugarpåsar på Rusta, men helt återställd var jag väl inte för det var jobbigt att stå i kö.

Utvärdering av målen vecka 3

Under vecka 3 har jag/vi fullföljt vår första riktiga vecka som planeringspedagoger. Vi har jobbat på fem avdelningar och huvudet har känts igenkorkat av all information och alla nya namn. 8 namn fungerar att lära sig, men 15 eller fler på tre timmar är omöjligt om man inte har bättre bildminne. Alla barn verkar vara blonda eller svarthåriga. Dessutom har jag jobbat måndagen och blev uppringd från HallonEtt om att jobba där samtidigt. Synd att de inte ringde på fredagen istället.
Under helgen fick jag iväg 4 ansökningar.

Det har blivit en del umgänge med vänner också. På onsdagen blev vi spontant inbjudna på kvällsmat i form av varma mackor och de mackorna är verkligen supergoda. Trots att vi hade ätit innan slank det ändå ner några. Vi kunde inte stanna så länge eftersom vi skulle ner till pojkvännen, så jag kunde ta bilen på torsdagen så vi kunde hinna i hyfsad tid till kören. Det var kul att börja sjunga igen, men jösses vad snurrigt det var med ny körledare och nya änglasånger. Mest irriterande var att hon verkar tro att det räcker med att ha noter och att vi sedan kan sjunga medan hon spelar och sedan kan det efter en gång. Frågan är om hon har fotografiskt musikminne, det har definitivt inte jag ...

På fredagen var vi och fikade med mitt gamla gäng. Tyvärr blev vi väl lite oeniga, så det blev lite konstig stämning. Det hela påbörjades när en kvinna som är rätt ny i gänget dök upp oanmäld kraftigt försenad och det inte fanns plats till henne. Hon är en person som prövar mitt och även andras tålamod genom att vara riktigt gnällig både vad gäller ämnen och tonläge samt dessutom är väldigt intolerant vad det gäller religösa frågor som hon gärna spårar in på, så vi var väl inte så villiga att möblera om på caféet en gång till för hennes skull. Det minsta man kan göra är ändå att höra av sig som vi andra gjort, så hon blev rätt sur när hon inte fick sitta där det kunde funnits plats, men inte var okej för servitrisen. Med tanke på att hon inte genomförde ommöbleringen satt vi vid två olika bord istället. För vår del fungerade det rätt bra, men hon var väl inte helt nöjd och några försökte vara alla till lags. Kanske inte helt schysst, men tyvärr tillför hon knappast något positivt och jag kan inte tycka synd om någon som börjar tidigast åtta och tycker det är jobbigt, när jag går upp 4.55.

På lördagen var N´s son här. Han fick delvis hjälpa till med rensningen och åka med till sortergården. På kvällen åkte vi direkt upp till en vän i Jönköing, men då vi var rätt trötta så vi var nog rätt tråkiga som inte stannade så länge.

Så mycket motion blir det inte mer än de naturliga promenader som blir till och från tåget och jobbet. Jag äter som en häst, men det verkar inte påverka vikten tack och lov och så mycket annat har jag inte orkat med den här veckan.

Rensa i röran - slutet av januari

Ja, så här i efterhand kan jag väl inse att det inte har hänt särskilt mycket på rensningsfronten, å andra sidan fick jag ju tipset från bloggen Ulrika Gabriel Inspiratör att ta det lite lugnt nu när jag har fått jobb. Det var en del jag fick som svar på min fråga om smarta tips vid nytt jobb. Vill du läsa mer om hennes tips så gå in här.

Det som uträttats sedan sist är att besticklådan är urtorkad och att jag kommit på att jag ska använda mina trasiga blåa besticksskaft som blompinnar i landen till våren. Även de andra delarna sparas i dagsläget för att kunna tas med på utflykter och dylikt. Skulle de komma bort är det ingen förlust, annars är det med sorg jag ser mina bubbelbestick gå sönder. Tanken var ju att komplettera IKEA´s blåa Bubblor med ett nytt halvdussin efter separationen, men då hade de redan utgått. Istället blev det en billig liknande variant inför ett nyår, tyvärr av sämre kvalitet. Sedan dess har jag inte hittat några jag vill ha till vettigt pris, så det får duga med 2 sorters bubblor samt besticken jag fått av mormor och morfar som barn när jag fyllde år någon gång. Tyvärr blev ju inte alla fina efter en tidigare brand, men jag gillar definitivt dem jag har kvar. De är stilrena, lagom tunga och snygga med sin inristade rand.

Sedan har jag påbörjat årets ekonomipärm genom att sätta in ett register med nyskrivna flikar. Det komiska är att det fortfarande inte står Swedbank, eftersom jag brukar skriva av föregående års register.

Dessutom har jag rensat ut en hel del reklam och slängt i grovsoprummet till återvinning. Pojkvännen tycker jag är knäpp som läser reklam, eftersom jag samlar den på hög tills jag bläddrat igenom den.
Till viss del är jag beredd att hålla med. Sett ur miljöaspekten så borde jag inte ha den, men samtidigt är det ett kostnadsfritt nöje att fönstershoppa. Med tanke på att jag har varit arbetslös i halvårslånga perioder och sedan jobbat lika länge, så lever jag med en ekonomi inställd på sparsamhet. Visst shoppar jag lite extra kläder eller annat till hemmet när första lönen kommer, men sedan försöker jag lägga undan så mycket som möjligt till sämre tider för att fylla upp a-kassan eftersom jag är ensamboende. Visst jag har en pojkvän som proppsar på att jag ska flytta dit och bo fyra mil från stan, men jag är inte beredd att göra det bara ur ekonomisynpunkt eftersom jag får två mil till närmsta vän och fyra mil till alla aktiviteter och då är i princip totalberoende av bil. Däremot är det sagt att jag ska flytta dit till sommaren, så det är bara att hoppas på att förutsättningarna ser annorlunda ut då.

Det blev en lång utsvävning, tillbaks till reklamen. Genom att läsa/bläddra igenom reklamen får jag dels tillgång till nya recept, dels kan jag hitta vettiga erbjudanden om matvaror på både närmsta ICA, Willys och Maxi, så jag sparar ett antal kronor per vecka totalt sett. Det jag köper är ju i första hand basvaror som pasta, lax, kyckling med mera. Dessutom finner jag saker till hemmet som jag vill ha, men det krävs en rätt stor ansträngning för att komma iväg till just de affärerna och köpa dem, eftersom de flesta reklamaffärerna ligger en kvarts cykeltur bort, så det blir nästan bara efterlängtade saker. Dessutom har jag oftast en handlingslista med till mataffären och en begränsad budget på ICA-kortet.

I övrigt har det skett störst förändring i frysen då jag fortsätter plocka ingredienser därifrån. Extra nöjd har jag varit över att jag tänkt ut reservalternativ om jag blir hungrig på kvällen.

Även pojkvännen har fått ta del av rensningsutmaningen genom att vi har börjat sortera upp skräpet på vinden inför en tänkt kommande ombyggnation om vi ska bli tre i huset, för i framtiden kanske även N´s son kommer sova över där några nätter. Så vid en runda till tippen gjorde vi oss av med tre tv-apparater, två bildskärmar och ett expansionskärl. Ja, det sjuka i kråksången var att inte ens hälften tillhörde N utan fanns kvar sedan tidigare ägaren lämnade huset.

En stor skillnad oss emellan är väl att jag tänker på miljön genom min vilja att sortera medan han mer skiter i var sakerna hamnar, så vid utrensningen har jag sorterat upp skräpet. Jag motiverar mitt lilla engagemang med att jag är uppvuxen på landet, men det är ju han också ... Att sortera saker har varit en självklarhet sedan 97 då jag delade första egna lägenheten.

I jobbsammanhang har jag skapat flikar i mitt block för att skriva in viktig information för varje avdelning. Detta går så sakteliga framåt. Dessutom har jag skapat en sångpärm i A6-format som är lätt att ta med sig. Annars har mycket legat på sparlåga.