Utvärdering av målen vecka 3

Under vecka 3 har jag/vi fullföljt vår första riktiga vecka som planeringspedagoger. Vi har jobbat på fem avdelningar och huvudet har känts igenkorkat av all information och alla nya namn. 8 namn fungerar att lära sig, men 15 eller fler på tre timmar är omöjligt om man inte har bättre bildminne. Alla barn verkar vara blonda eller svarthåriga. Dessutom har jag jobbat måndagen och blev uppringd från HallonEtt om att jobba där samtidigt. Synd att de inte ringde på fredagen istället.
Under helgen fick jag iväg 4 ansökningar.

Det har blivit en del umgänge med vänner också. På onsdagen blev vi spontant inbjudna på kvällsmat i form av varma mackor och de mackorna är verkligen supergoda. Trots att vi hade ätit innan slank det ändå ner några. Vi kunde inte stanna så länge eftersom vi skulle ner till pojkvännen, så jag kunde ta bilen på torsdagen så vi kunde hinna i hyfsad tid till kören. Det var kul att börja sjunga igen, men jösses vad snurrigt det var med ny körledare och nya änglasånger. Mest irriterande var att hon verkar tro att det räcker med att ha noter och att vi sedan kan sjunga medan hon spelar och sedan kan det efter en gång. Frågan är om hon har fotografiskt musikminne, det har definitivt inte jag ...

På fredagen var vi och fikade med mitt gamla gäng. Tyvärr blev vi väl lite oeniga, så det blev lite konstig stämning. Det hela påbörjades när en kvinna som är rätt ny i gänget dök upp oanmäld kraftigt försenad och det inte fanns plats till henne. Hon är en person som prövar mitt och även andras tålamod genom att vara riktigt gnällig både vad gäller ämnen och tonläge samt dessutom är väldigt intolerant vad det gäller religösa frågor som hon gärna spårar in på, så vi var väl inte så villiga att möblera om på caféet en gång till för hennes skull. Det minsta man kan göra är ändå att höra av sig som vi andra gjort, så hon blev rätt sur när hon inte fick sitta där det kunde funnits plats, men inte var okej för servitrisen. Med tanke på att hon inte genomförde ommöbleringen satt vi vid två olika bord istället. För vår del fungerade det rätt bra, men hon var väl inte helt nöjd och några försökte vara alla till lags. Kanske inte helt schysst, men tyvärr tillför hon knappast något positivt och jag kan inte tycka synd om någon som börjar tidigast åtta och tycker det är jobbigt, när jag går upp 4.55.

På lördagen var N´s son här. Han fick delvis hjälpa till med rensningen och åka med till sortergården. På kvällen åkte vi direkt upp till en vän i Jönköing, men då vi var rätt trötta så vi var nog rätt tråkiga som inte stannade så länge.

Så mycket motion blir det inte mer än de naturliga promenader som blir till och från tåget och jobbet. Jag äter som en häst, men det verkar inte påverka vikten tack och lov och så mycket annat har jag inte orkat med den här veckan.