Det svåra med att inte veta

Varje måndag och fredag är det likadant när jag inte redan har jobb inbokat. Jag går upp vid sju, duschar, klär på mig, lägger fram jobbkläder och går och äter frukost. Sedan uppstår den svåra frågan om hur man ska planera dagen. Det känns inte som att det är någon större idé att jag sätter igång med några större projekt, om jag ändå inte får slutföra dem, men det vore ju samtidigt bra om man fick något vettigt gjort. Oftast blir det att jag fastnar vid datorn och framåt halv tio, tio kan jag dra slutsatsen att det blev en "ledig dag", det vill säga fri från arbete, men med krav om att söka jobb och nyttja den till max med annat.

Igår kväll skrev jag faktiskt en lista på saker jag kan/borde göra idag och en hel del har faktiskt blivit av.

Efter frukost städade jag i krukskåpet (hyllan) och satte in de krukor som stått i vardagsrummet och skräpat i brist på plats.

Det blev väl inte riktigt lika snyggt när alla plastkukor tog plats. :-)

Därefter färglade jag vårt jobbschema och satte in det tillsammans med telefonlistan i min anteckningsbok. Jag gick in på bibliotekets hemsida och försökte låna om böckerna, men det slutade som väntat med en tur till bibblan. Tack och lov behövde jag inte tjata på N (som har ledig dag) om att vi skulle ta en promenad dit så vi fick lite dagsljus. På vägen tog jag kort vid högskolan till min resumé av arbetspraktiken. Mycket har jag redan lagt in i powerpoint, men en del har jag med tiden kommit på att jag har glömt.

Väl på bibblan skulle jag väl helst bara låna en roman, men som vanligt när jag inte ska låna böcker så slutade det med ett flertal.

Dessutom har jag ringt till Miroi för att diskutera när jag ska göra slutprovet i ekonomin. Just nu är jag inte särskilt motiverad att göra slutprovet om tre veckor och därmed behöva plugga som en liten blå varje ledig stund typ. Som tur var kunde jag skjuta på det till efter påsk även om jag inte vet hur livet ser ut på jobbfronten just då. Kanske fortsätter jag på mitt nuvarande och behöver komplettera med jobb, alternativen är att jag jobbar någon annanstans eller är arbetslös. Ja ja, den som lever får se. Jag har i alla fall lämnat ett meddelande i röstbrevlådan med kontonummer för att få lön för den dag jag jobbade på förskolan där jag gjorde arbetspraktiken. Sedan var energin slut och jag la mig i sängen och läste efter att ha lagat mat och ätit tillsammans.

Tankarna har idag kretsat mycket kring mens, graviditeter och missfall. Jag vill ju bli, men kan egentligen ingenting veta då jag fortfarande har mer oregelbundna mellanrum än innan. Under hösten har det känts som att det gått rätt exakt 3,5 veckor mellan varje gång. På sista tiden har det istället förändrats till 3 respektive 4 veckor emellan nu de senaste två gångerna.

Sedan strax innan jag började jobba, har jag varit vrålhungrig. Det började på kvällarna och nu senast har jag varit jättehungrig både förmiddag, lunch, eftermiddag och kväll. Jag måste helt enklelt äta något för att inte vara skitsur och orka. Kanske beror det på pendlandet och om jag nu hade gått upp i vikt så hade det ju varit en sak, men istället har jag gått ner i vikt och lagt på mig på nedre delen av magen, så efter maten har jag fått knäppa upp knappen och dragkedjan för att sitta bekvämt.

Visst många gånger har jag lurats att tro att jag är gravid, bara för jag vill, men den här gången har jag känt trötthet i ryggen, så tankarna har farit vilt de två senaste veckorna. Kanske var min höga plötsliga feber en förklaring till varför mensen idag har känts rikligare och färskare och jag har haft mer ont både i magen och ryggen eller kanske är det ändå bara som vanligt ... fast med längre tids mensvärk. Jag minns någon gång i somras då jag nästan grät av att det gjorde så ont ...

Kanske förklarar det varför jag höll på somna på förskolan varje eftermiddag för några månader sedan ... Dessutom påstår N att han inte märkt av att jag har haft pms som förr de senaste gångerna, och den har inte varit att leka med kan jag säga. Under hösten har jag varit sur som ättika dagen innan och ibland storbölat, men det har jag inte känt av nu.

Ja ja, den som lever får se ... men på ett sätt vill jag veta, men det får väl vänta till helgen i så fall. Fast samtidigt vill jag inte veta innan jag får klarhet i jobb fram till sommaren.

Tänk om det vore lika enkelt att vänta på det beskedet som att vänta på att min amaryllis skulle slå ut ...

Visst var den värd att väntas på!