Boken inleds när två flickor som är som dag och natt, träffas i fjortonårsåldern. Trots sina totala olikheter blir de ändå vänner. Den försiktigare tjejen lever i en härlig kärnfamilj medan den andra periodvis bor hos sin mormor då hennes mamma väljer att flippa ur och leva hippieliv. För att skydda sig själv hävdar flickan inför sin väninna att mamman har cancer istället för missbruk. Detta uppdagas när den andra mamman kommer över med välkomstmat. Besvikelsen hos den nyblivna vännen är stor, men de väljer ändå att gå vidare och lovar att inte ljuga för varandra i fortsättningen.
Under åren som går kommer den tuffare tjejen på att hon vill bli journalist, men självklart inte utan sin väninna, så den blygare av dem lovar att de ska satsa på att bli fantastiska journalister ihop. De följs åt genom high school och universitetet och den mer framåt tjejen fixar jobb åt den mer försiktiga tjejen, i samma veva som hon funderar på att fullfölja sina egna planer ...
Deras vänskap provas många gånger under årens lopp. Den tuffaste vill hjälpa sin vän, men ställer till mer skada än nytta och deras vägar skiljs åt ...
Jag minns inte när jag fällde så många tårar över när relationsbanden mellan både vänner, mor och dotter och i kärleksrelationer prövas. Det är verkligen en känslostark bok som speglar både hemmafruns respektive kändisskapets fram- och baksidor.
En bok som fick mig att reflektera över hur fantastiskt det är att ha vänner som stöttar i vått och torrt, så jag får nog vara tacksam över min feberhelg som gav mig tid att läsa den här härliga romanen. Annars har det mest blivit trädgårdsböcker det senaste halvåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar