Kommunikation - Hur gör man? kontra förväntningar Alla hjärtans dag

En vecka innan Alla hjärtans dag påpekade jag att det kunde vara trevligt att gå ut och äta då och N lovade att återkomma.

Med tanke på min ekonomi som arbetslös under perioder och halvårsvik andra så har jag blivit väldigt sparsam, på gränsen till att bli snål, så att gå ut och äta är en lyx. Visst händer det att vi köper hem pizza, som regel på N´s initiativ när han inte orkar laga mat eller vi inte lyckas komma överens om något, så det var med glädje jag såg fram emot det även om jag hade blivit bjuden på födelsedagsmiddag dagen innan.

Tja, dagen började väl egentligen redan dagen innan då jag slängde ur mig att jag önskade mig en skruvmejsel samtidigt som jag hoppades på något mer romantiskt också. För min del är presenter något som väljs ut med omsorg och jag hade sett ett par fina kuddar i reklamen till honom. Visserligen matchar de ett gardinpar jag inte använder, men de matchar ju hans mörklila gardiner också och soffkuddar är något han saknar, så med föresatsen att köpa kattsand (vilket var tänkt förra helgen) så kom vi sent om sider iväg och skulle handla lite snabbt. Visst ville jag hitta något annat när kuddarna inte fanns, men längsta tiden tog det att leta igenom affären två gånger efter honom.

När jag äntligen hitade honom fick jag kommentaren: ”Blir de här bra?”, uppvisandes ett skruvmejselhandtag med en massa bits av både sexkantshylsor och skruvspetsar utan förvaringslåda. Nä, tyckte jag, jag vill inte ha mer än nödvändigt att hålla reda på. Nästa förslag blev ett fempack. En något irriterad fröken upplyste honom om att det är EN stjärnskruvmejsel jag behöver. Samtalet avslutades med att jag sa att jag går och hämtar kattsanden, underförstått, sedan går vi till kassan. Det är väl självklart, för vem vill bära på en omtymplig påse på 20 kg?

Så jag betalar, packar ner sakerna och lyckas tappa ena paret hjärtljusstakar jag köpt i golvet. Som tur var hörde kassörskan detta så hon var snäll och lät mig hämta ett par nya. Sedan gick jag mot bilen. Hur svårt är det då att hitta en röd Ford? Ja, jag hann bli galen när jag inte hittade bilen och ingen pojkvän dök upp. Tungt var det ju som sagt.

Till slut hittade jag bilen och jag la sanden på bagageluckan och gick tillbaks för att leta efter pojkvännen, ganska förbannad nu, då vi skulle handla, laga mat och jag ville äta i god tid för jag skulle bli bjuden på mat av en kompis på kvällen.

Inte ser jag någon pojkvän i kassan inte. Irriterad rusar jag mot parkeringen igen, blir uppmanad av en kille att stanna ”Du tjejen ...” varvid jag stannar och snäser ” jag är förbannad på min pojkvän så jag har inte tid att prata med dig”. Han blir måttligt sur på mig och jag får tillbaks ”Vad har jag gjort dig?”. Ja, ingenting utom att befinna dig på fel plats och inte lyssna på vad jag sa, så det fick abonnemangsförsäljaren ta även om det kanske inte var snält, men min tanke var ju god även om den inte gick fram.

Så småningom fick vi handlat och mat i magen och jag blev väl lite snällare.

På kvällen slog jag in paketet med lite extra omsorg.

Tanken var att banden skulle vara en del av ett hjärta ...

På morgonen tog jag fram mina hjärteljus och vi åt frukost ihop. När vi var färdiga tog jag fram mitt lilla paket och gav honom. Till svar fick jag: ”Ja dina skruvmejslar ligger i bilen” ... Åhh, vad romantisk du är, kunde du inte ens ha slagit in dem ...

Ja ja, paket och inslagning är inte din starka sida, ja jag vet det.

Så småningom blev det inget restaurangbesök heller, för han ville ju på ett snällt sätt tala om att vi inte skulle gå ut och äta i veckan som gått, men det hade ju inte jag förstått. Jippie två hungriga personer ska planera mat, så det blev väldigt spännande; grillad kyckling, potatissallad och rostad lök. Om jag hade vetat det i tid kunde vi ju planerat något mer romantiskt.

Ja ja, det är ju bara en av årets dagar som jag såg fram emot lite extra, men den ena skruvmejseln har jag i alla fall använt. :-)