Livets stora beslut

Igår tackade jag ja till sommarjobbet på orten där pojkvännen bor och därmed blir det nej till kortids och personlig assistent-jobbet i en annan kommun som jag "kunde räkna med". Äldreomsorgen och demens är ju ett nytt område för mig, så det kan ju bli en bra merit i fortsättningen, samtidigt som min utbildning är mer inriktad mot barn ... så det är lite blandade känslor, men det är ju först till kvarn jag får köra på.

Tydligen verkar jag kunna få åtta veckor på uppåt heltid. Det känns jättebra att äntligen ha jobb fixat, samtidigt kommer ju oron över hur man ska orka. Kommer jag vara ledig några veckor i juni eller kommer livet gå i ett? Ja ja, det löser sig i sinnom tid, än så länge har jag jobb maj ut.

Genast dök nästa stora fråga upp "och när ska jag säga upp lägenheten?". Tja, efter mycket funderande under dagen och diskuterande med pojkvännen på kvällen kom vi överens om att köra hårt och få in papperet redan den här månaden. Det är nog med blandade känslor jag lämnat in det i brevlådan, för nu är det ju oåterkalleligt. Så nu är det full fart med att få ordning på ytan till första visningen. Ja, som tur är, är det ju bara en hyreslägenhet, men man vill ju inte direkt framhäva sina vrår av mindre tjusiga röror.

Samtidigt är det lite vemodigt att lämna stan där jag snart bott i 15 år för en mindre byhåla utan normalöppet bibliotek och mataffär, långt till vänner och aktiviteter, så det får banne mig bli snyggt hemma för att jag ska trivas. Lite nya köksskåp får väl stå näst på tur. Solkiga invändigt, med fula uttag för lampor, avsaknad av vissa hyllplan och ostängbara dörrar vill jag inte ha.

Sedan har jag träffat min nya kollega som jag ska jobba med i vått och torrt 20 timmar i veckan ... Ja, tyvärr fick jag väl inte det mest positiva intrycket och samarbetet måste ju bara funka när man jobbar så tätt ihop. Visst hon verkar trevlig, men så mycket fart och fläkt och nya idéer ska jag nog inte hoppas på. Jag hoppas att det inte blir allt för tungrott så jag får ta alla samlingar på egen hand, så torsdagens planering får väl börja med att sätta en sångbok i händerna på henne så hon kan skriva av texterna till de mest kända barnvisorna.

Ja ja, allt löser sig i sinnom tid, men just nu känns det som det är lite föör många förändringar i mitt liv samtidigt. Jag får nog sätta mig ner och invänta själen ...

Och plugget väntar ...

Ja, motivationen var inte på topp idag heller utan jag var snarare på ett förskräckligt humör imorse. Jag förstår inte vart allt dåligt humör kommer ifrån just nu ...


Jag blev skitsur över pojkvännens alla dåliga ursäkter för att gå ut och röka. Han har slutat åtminstone en gång, men faller tillbaks igen och igen. Det som retar mig mest är att han periodvis påstår att han inte röker något på jobbet, men när han träffar mig som avskyr rök så är det tydligen helt okej. Detta gör mig vansinnig, så vår långa diskussion idag slutade med att han skulle göra ett nytt försök att sluta för gott.


Sedan går jag fortfarande och retar mig på den tavellist som någon av oss trampade bort en kant av i helgen, bara för att han valt att slänga den på golvet nedanför sängen tillsammans med en hög kläder ovanpå. Visst det är bara en sak, men i den fanns också drömmarna om att få färdigt min skrubb, så jag äntligen får ett hörn som bara är mitt innan/när jag flyttar dit.


Nu får jag leta rätt på en ny. I hans värld handlar det ju bara om att man kan köpa en ny (79 spänn), men med min vanliga otur på IKEA så hade den utgått ur sortimentet och den trämönstrade skulle också snart utgå. Alltså måste jag antingen hitta en på ett annat ställe eller vänta de veckor det tar att få eländet snyggt färdigmålat ... vilket tar en massa tid och extra energi.


Ja, jag har kollat runt. Visst nån list fanns på Rusta, men den är för smal eftersom jag vill få plats med mina pennburkar ovanpå. På Mio hade de en för 199 spänn, men den var inte ens snygg, så jag får väl slösa mer tid på att leta vidare. N får bevisa först att målningen av plywoodskivan blir bra, nu när han snodde bitar av bänkskivan till sin jäkla postlåda. Visst jag har en i köket också, men den börjar bli lite skamfilad och passar ju där den sitter ...


Tja, sen har jag faktiskt fått en del gjort, även om det inte var mycket av det jag skulle. Jag har läst ut en trädgårdstidning, läst lite i en annan bok medan N ockuperade köket. Sedan har jag sopat loftgången och slängt grangrenarna samt rensat och diskat ur krukor. Det fick bli en tur och köpa planteringsjord, så jag kunde plantera mina påskblommor. Därefter har jag sått en del till och möblerat om på "miniväxthus"-hyllorna.


Taklampan jag köpte på Myrornas har kommit till användning. Den kvarvarande lampskärmen från köket monterades med lampfästet från taklampan och fogades ihop med en strömbrytare. I samma veva uppfann jag ett användningsområde till de två andra lamphållarna, så nu huserar de som belysning för växterna. För att sammanlänka den plockade jag en förgreningsdosa från taklampan, så nu är det bara takfästet kvar av den lampan.


Sedan har jag slängt en del grejer till återvinningen och hittat en hjärtstol och ett hängande balkongbord. Det komiska är att det är en sådan modell jag kikade lite lätt efter förra året, men var för snål för. Istället blev det compact living på balkongen och i år blir det ju inte många månader, men det kanske går använda vidare i det tänkta växthuset ...

Ute på vift

När jag och min kollega började som planeringspedagoger i januari började vi använda små djur på våra sångsamlingar. Då kom jag på idén att sy en tavla med fickor för att gömma mina små IKEA-djur som jag samlat på mig under många år. Tanken var att samtidigt prata med barnen om var de bor på vintern.

Det har tagit mig lång tid att sy den under mycket mutter och fula ord när jag har brottats med symaskinen som låter undertråden trassla och har en övertråd som går av med jämna mellanrum, så när väl knapphålssömmarna var klara tog jag paus.

Men nu är det inte många dagar kvar tills min kollega går på mammaledighet och då kände jag att jag måste få den klar, så efter några timmars kämpande var den så gott som klar. Ja, det fattas några stygn för hand efter den vändsyddes, men det tänkte jag att det gör jag innan den används första dagen.

Så här blev det:

Kanske inte det snyggaste, för jag har tagit den tråd jag haft hemma.

Och här har djuren flyttat in.

Sedan fick den följa med på min första samling. Barnen som fått "köpa djur" på förra samlingen fick nu istället gå och hämta djur, vilket verkade uppskattas, så jag tänkte att jag tar med den nästa dag också då vi skulle ha två pass i samma barngrupp.

Då fick jag äntligen med mig tråd till de sista stygnen och skulle sy dem när jag kom fram med tåget.

För ovanlighetens skull var jag riktigt pigg och läste hela vägen och fick bråttom att packa ner boken. Det jag inte tänkte på var att plastpåsen, där denna låg i, inte fick plats i ryggsäcken utan spändes under locket, så medan jag läste låg den mellan sätet och ryggsäcken.

Skyndsamt klev jag av tåget och traskade rask mot skolan för att kolla lite på datorn. Först när jag knäpper upp locket på ryggsäcken upptäcker jag att jag glömt påsen på tåget.

Suck! Jag ringer senare till Krösatåget, men det var för tidigt för att de skulle fått in den. Det återstår att se om jag återfår den eller om den finner en "bättre ägare" eller också uppfattas påsen som så lätt att den slängs rakt av ...

Ja, den som lever får se ... mest saknar jag mina samlade djur, en ny tavla går ju sy igen ...

Vad pågår egentligen?

Imorse var jag lagom snuvig när jag kom på mig och snöt mig så blodet skvätte, bokstavligen. Tur att det finns vatten på tåget så jag slapp gå med blodprickiga händer.

När jag kom hem från stan var jag helt genomsvettig så det fick bli en dusch innan matlagningen. Och nu sitter jag här och fryser lite smått. Jag kanske helt enkelt ska strunta i allt och gå och lägga mig tidigt så jag inte blir sjuk, för det har jag ju inte tid med. Å andra sidan fick jag ju en oerhört positiv kommentar från min närmsta rektor att vi hållt oss förvånansvärt friska trots att vi träffar uppåt 70 barn per vecka, så det vore ju sjukt om jag nu dukar under.

Det luriga med mig är ju att jag kan känna mig frusen även om jag inte har feber och å andra sidan ha feber utan att jag fattar det.

Den som lever får se.

Varför är det så lätt att fastna i små förtretligheter

Igår var en dag då mitt humör och min energi fullständigt åkte berg- och dalbana. Jag fick ju en massa gjort egentligen; dammsög ju av och plockade ihop kläder och skräp i resten av N´s hus (2,5 rum plus badrum), tvättade 3 maskiner, vek ihop 2, åt vettig mat ur matlåda, var på intervju, läste ett kapitel och räknade ett annat i ekonomin, förberedde maten tills N kom hem samt postade 2 brev (varav den ena var en julklapp från arbetspraktiken). Jag menar hur svårt kan det vara att välja på typ 8 saker ur en katalog. N tyckte de långskaftade knivarna, men sådana använder jag aldrig eftersom de ger mig med min skelning för dålig precision och han har 2, så till slut blev det ändå skålarna i kombination med handdukar och salt- och pepparkar. Visst man måste ju inte nyttja presenter så, om man inte behöver dem, men lite svårt är det allt att låta bli ...

Sedan åkte jag hem till stan och hade egentligen ytterligare ett hem att ta tag i, men där var det tomt och tyst. Suck, dessutom med en stor disk, dubbelsuck. Det knäppa med mig är att jag antingen har energi på morgonen eller får mina knäppa ryck sent på kvällen, men det är inte så lyckat om man ska upp 4.53. Så istället blev det bara slöande förutom att jag gick iväg och handlade äpplen, dubbel frukt gäller på jobbet numera, annars hungrar jag ihjäl innan lunch och blir ytterst otrevlig. N brukar märka direkt när det är dags att ge mig mat. :-)

Ja, sedan var det ju dags att öppna posten. Jippie jag hade fått ett brev från Ica, det måste ju vara bankkortet de tyckte jag skulle testa gratis ... Nä, det visade sig att jag kunde ju inte få något, eftersom jag har skyddad adress .... Där rök den efterlängtade hotellnatten man fick om man gjorde ett köp.
Jag tror inte jag varit på semester sedan jag var sambo sist, och det var för fem år sedan. Det måste varit 2005 vi var i Skåne och Blekinge ... så det hade ju varit så skönt, eftersom min ekonomi som tidvis arbetslös gör att jag inte vågar ta mig för för extravaganta saker. Att gå ut och äta brukar kännas som en stor grej. Synd om mig är det inte, men jag längtar efter en tid då jag kan unna mig saker utan att behöva tänka efter före.

Tja, kanske hade jag rätt att bli lite nedstämd av detta besked ... så det slutade med att jag unnade mig en trädgårdstidning och möttes av beskedet att jag hade för lite pengar på matkontot. Suck. Ja, det är ju inte världens kris, men jag vill ju helst kunna hålla mig inom budget och det är ju inte månadsslut än på ett bra tag. Å andra sidan finns det gott om matburkar i frysen fortfarande, plus att jag har både kycklingfilé, lax och 400 g falukorv hemma. Sedan är det ju inte konstigt om kassan tryter när jag har köpt 10 par strumpor för 2 gånger 79 kr och en trädgårdstidning för 39 spänn vad jag vet så här rakt upp och ner.

Det som stör mig är väl att jag är inne i en period då jag bara vill få shoppa loss och inte har räknat på ekonomin för ett halvår framåt och vet hur det egentligen ser ut. Jag vet ju knappt hur mycket jag får ut i lön på 50% eftersom jag antingen inte haft en full månad eller också jobbat extra timmar och inte riktigt har koll på skattesatsen. Varför ska sådant vara så tråkigt? Men å andra sidan är det svårt att beräkna när jag har 50 % månadslön, a-kassa som kommer varannan vecka och extratimmar månaden efter, så det är inte helt lätt att ha koll på, men minimiinkomsten borde jag ju kunna räkna ut genom att ta månadslönen plus a-kassa övriga halvtiden för att ha koll på ett ungefär. Tja, jag borde kanske börja med att redovisa sista tiden plus att skicka in det där jäkla papperet e-kassan ville ha. Just nu hatar jag alla måsten, som jag inte får tummen ur till.

Imorgon är en annan dag ...

Dåligt humör kan ge bra resultat

Jag vet inte om jag drabbades av lappsjuka eller vad det var igår eftermiddag, för efter att vi arbetat klart med taket för helger var jag på allmänt dåligt humör. Jag var allmänt sur och grinig och hade ingen lust att ta tag i något. Kan ju vara pms också, men det vill jag ju inte ha ...

Ändå finns det trevliga saker i väskan som att läsa trädgårdsböcker, virka, fixa till en dyna och måla lite saker, men jag bara ville inte.

Att jag har studier som hänger över mig som jag har svårt för att ta tag i om jag nu ska skriva den där tentan i företagsekonomi gör väl inte saken bättre. Ovanpå alltihop har jag varit trött både på veckorna och på helgerna de senaste veckorna, så jag har gett mig själv tillåtelse att vila med hopp om energi.

Så till slut var jag trött på pojkvännens röra. Bara för att man renoverar ett rum så ska det ju inte behöva se ut som att stormen har drgit fram överallt, så nu fick det bli ordning i köksskåpen. Tills jag flyttar in får hyllorna antingen målas eller skåpen snarast bytas ut för de blev inte helt rena. Nu hoppas jag ordningen bibehålls ...

Ja, när jag ändå var i farten så tog jag nästa skåp också. Saker vandrar ju som sagt en del mellan oss, men det är ju onödigt att samla på dubletter bara för att man inte ser vad man har. Ja, jag konstaterade ju att där stod en extra balsamvinäger, två paket café de Parissås, två med potatismos och tre påsar mjöl ...

Idag har min städiver fortsatt (jag slapp ju plugga på morgonen då) så nu är hemmet dammsuget, även renoveringszonen i vardagsrummet. De största bitarna sopades dock ihop.
Sedan har jag fortsatt tvätta så nu har han ett rent täcke MED påslakan och snart även rena kläder. Kvar återstår ett gäng byxor som han slänger allsköns bråte i och de vill jag ta i och sedan börjar det bli tomt i den innan överfulla tvättkorgen. Ibland har han en snäll flickvän.

Ja ja, jag får väl återvända till plugget, drygt ett kapitel har jag i alla fall läst innan jag gick in i lunchkoman.

Födelsedagsfixande

Igår kväll var jag och N bjudna på födelsedagskalas. Oftast firar inte vännerna ojämna år, men det är ju alltid kul att komma iväg och umgås med människor när tillfälle bjuds, för i vanliga fall läggs ju helgerna på renovering när vi är hos pojkvännen. Istället fick vi kliva upp tidigt idag, men å andra sidan var jag vaken vid sex ... Jag förstår inte varför kroppen ställt in sig på 6,5 timmar för egentligen tror jag att jag behöver mer. Fördelen var ju att jag hann fixa klart och packa en del innan N kom upp.

Som omväxling var paketet inhandlat i god tid, eftersom jag passade på när vi ändå var på A6 och handlade. Däremot hade jag ju ingen koll på om jag hade papper hemma ...

Men först var jag ju tvungen att se om det var ett bra val ... plasten fick dock sitta kvar på ljusstaken.

Ja, det gick att roa sig en bra stund ... och ja, jag var försiktig för man får kanske inte leka med andras presenter. ;-)

Sedan har jag ju fått inspiration till att skriva snygga kort när jag läste den här boken. För kort är ju inget jag har hemma ...

Efter mycket bråkande med datorn och billigt fotopapper som fastnade, (de fungerade tydligen inte i en HP-skrivare ... ) så lyckades jag. Det visade ju sig att HP-pappren visst har en kant att riva av, men det hade ju jag missat ...

Som tur är blev jag nöjd med resultatet. Några blommor i trädgården finns ju inte, så det fick bli ett foto taget i somras, medan kortet skrevs på enklast tänkbara vis eftersom tiden tröt.

Och det vanliga presentpappret räckte ju bara till ett paket, men som tur var fanns det ett vanligt pappper i julpapperspåsen jag köpte i julas. Jag förutsätter att isbjörnar gillar snö året om. :-)

En oväntat produktiv dag

Tack och lov är det inte varje dag jag vaknar med 37,6, så var jag inte strålande pigg igår morse precis, så det stora dilemmat var ju om jag skulle orka jobba en hel dagom jag blev uppringd för att jobba. Tack och lov slapp jag fatta ett beslut.

37,6 är väl egentligen inte så mycket att gnälla över, då det bara är infektionstemperatur, men samtidigt så ligger jag i normala fall ungefär en grad lägre. Därför blir jag rätt seg i kroppen och ovillig att göra saker, så valet stod mest mellan soffan, sängen och datorn. För enda sättet att bli pigg och frisk brukar ju vara att vila. Ha ha, ytterligare en bra anledning att slippa plugga ...

Det blev datorn som segrade, men jag kände mig rätt ointresserad av att sitta där och läsa bloggar, vilket jag annars gillar, så rätt snart försökte jag hitta något annat.

Konstigt nog lyckades jag få gjort en massa småsaker. En ram målades klart, ett förhänge och en påse syddes till badrummet.

När jag ändå hade symaskinen framme med rätt färg och den som omväxling skötte sig hyfsat passade jag på att laga två örngott och ett par byxor. Dessutom sydde jag klart mitt sedan länge halvfärdiga jobbprojekt (i och för sig slutar ju min kollega snart och hon har undrat hur det har gått ...). Nu fattas bara några stygn för hand.

Även det fina hjärtat som jag vunnit hos Bakom berget har efter mycket funderande fått en plats.

Dessutom ringde jag upp kvinnan som sökt mig om en förväntad jobbintervju, så nu har jag två inplanerade nästa vecka. Det ena på äldreboendet i byn där N bor och den andra på kortids åt andra hållet, så vi får se vad det blir till slut. Det vore ju smidigt att få in en fot här och ha nära till jobbet, samtidigt som det vore roligt att jobba vidare med barn. Om inte annat ges ju fler chanser till hösten. Dessutom går jag och funderar på om jag ska lyckas hinna läsa in året som krävs för förskollärarexamen parallellt med jobb på hel/deltid. Enligt det jag läst så går den på halvfart.

Med hopp om sommarjobb

Det bidde inget jobb idag heller och tankarna började så smått komma krypandes om jag inte stängde rätt på alla sätt och vis sist, fast å andra sidan som N sa, så hade de ju hört av sig i så fall. Sedan kanske alla håller sig friska och då behövs jag ju inte. :-( Det är väl bara det att det kändes lite konstigt att lämna nyckeln i brevinkastet, helst vill man ju ha bekräftelse på att den kommit i rätta händer, men jag har gjort vad jag kunnat i alla fall.

Däremot så fick jag ett trevligt telefonsamtal om sommarjobb på äldreboendet i samhället där N bor. Med tanke på att det är sagt att jag ska flytta dit innan augusti så skulle det ju innebära att jag får tid att sucessivt bo in mig. Å andra sidan ska jag väl inte ropa hej än, jag har ju inte ens varit på intervju än. Avdelningen det handlar om är ett gruppboende för människor med demens. N´s spontana kommentar var att: det hade han aldrig klarat. Jag har nog ingen åsikt om det, utan ser det mer som en spännande utmaning att ha fått arbeta med människor från 0 till livets slut. Vi får se hur det känns på måndag.

Annars har jag läst en del, samt varit runt i några affärer. Tja, så mycket spännande handlat blev det ju inte. Tapeterna fanns inte inne, så det blev bara tapetklister och en lampa på Myrorna. Denna har jag snott lampskärmarna i glas ifrån och monterat ihop och hängt upp i de gamla i köket. Det känns som att det börjar bli dags att ta ner de vita ljusbollarna jag köpte i julas för nu vill jag ju ha in våren och bort med alla "snöbollar", inne såväl som ute.

För att få extra mycket vårkänsla har jag sått en hel hög med fröer också. Vi får se om det händer något om några dagar.

Sedan kan man ju tycka att man ska ut i vårsolen också, men det har jag inte lyckats med mer än till och från bilen. Fråga mig inte varför det går så trögt att ta itu med saker ibland, även om jag gillar det när jag väl är där. Hmm, mina ställtider är lite väl långa. Kanske beror det helt enkelt på att det är tråkigt att gå ut själv när alla andra jobbar, ja N åkte ju hem till sig för att städa och då fanns det ju ingen att gnabbas med längre.

Nä, nu får jag hitta på något och inte bara fastna vid datorn ...

Änglarna sjunger i himlen, halleluuuuja,

glädjen är stor när vi söker leva som frälsaren lär,
halleluuja halleluuja ...

Ja, det kanske jag inte precis lyckades med idag, för imorse vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt. Jag vet inte vem som blir glad över att vakna klockan sex eller tidigare frivilligt. Ja, som tur är lyckades jag behärska mig till klockan sju. :-)

Visst det fick väl vara okej att gå upp då, men det är INTE okej att ha en köksbänk som ser ut som ett bombnedslag, så rätt snabbt förvandlades jag till en surkäring. Egentligen borde jag ju börjat plugga, men det hade jag inte ro till i ett stökigt kök och inte ställer jag mig och diskar när N sover, så jag får upp en surgubbe, så det fick vänta. Dessutom har vi ju bestämt att N diskar på helgerna, eftersom det inte finns så mycket hushållsarbete han kan göra här, som inte är enklare att jag gör själv, för nåde den som rör ihop mina högar eller inte dammsuger i hörnen.

Ja, efter en stunds surande så lyckades jag faktiskt få gjort lite saker. Ett smyckeskåp som hängde på trekvart i veckan spikades upp igen och smyckena återfick sina platser. Tidningshögen med PS med flera snyggades upp och noterades på en att läsa-lista (många har jag bara kommit halvvägs i trots att de är intressanta, för något annat har kommit emellan). En hög plastkassar sorterades för att ta mindre plats bakom dörren till köket. Tidningar och diverse förpackningar åkte ner i återvinningen. Berget på soffbordet sorterades upp i högar och jag började dammsuga, men det strandade när äggen som katterna skulle ha igår fortfarande låg på köksgolvet ... Suck, hur många gånger behöver man påtala saker för en man?

Ja, detsamma gällde ju datorn, som jag bett om hjälp med redan i fredags. Ja, N tyckte ju att jag kunde det eftersom han visat mig en gång. Dessutom hade jag ju pratat om 31 trojaner igår. Problemet är ju bara att han lyssnar på delar av meningar och pusslar ihop resten själv, så han förutsatte ju att det var gjort (det var en bloggares trojaner), medan jag var irriterad över att inget hände . Tja, med en del datorproblem emellan så lyckades jag äntligen få honom att få igång scanningen. Efter datorn hängde sig på DN´s hemsida vägrade den ju starta igen. Till slut fick vi igång allt och jag fick stränga order om att låta bli den, då jag lyckades få den att hänga sig igen när jag ville ut på nätet. Så småningom fick vi rensat bort uppåt 20 spyware. Så

YES, min dator verkar fungera både mycket bättre och snabbare, men tyvärr hann jag inte lyssna på skivan inför konserten.

YES, jag har dammsugit och svabbat större delen av lägenheten, efter att att ha läst bloggen Feng Shui i hemmet, som påtalade vikten av en ren hall slutförde jag resten.

YES, pojkvännen fixade maten utan tjat, även om jag fick handla det jag missade igår. Jag passade samtidigt på att panta lite, men det fattades ändå en 50-öringen till två bananer och lite färsk ingefära. Frågan är om jag gick förbi mellanskillnaden på vägen till Willys, men jag iddes ju inte ta upp burken på trottoaren.

YES, vi har haft en trevlig konsert med tre musiker på tuba, trumpet, dragspel och fiol. Ja, de spelade naturligtvis inte allt samtidigt. Det var lite häftigt att inte ha mer ackompanjemang än så, så nu har vi framför alla våra änglasånger, allt från Bach till Evert Taubes Änglamark till Eva Dahlgrens En ängel i mitt rum. Det är det som gör att det känns bra att sjunga i en kyrkoansluten kör även om jag inte är religiös precis. Någon form av tro har jag väl, men ingen självklar, däremot är jag uppvuxen med och trivs med kyrkans ritualer, men att verkligen genomgå konfirmationen igen vet jag inte om det vore 100 % ärligt.

YES, vi träffade vår förra körledare och hennes goa bebbe på tre månader. Jag kan ju bara säga att vi saknar henne såååå. Vi får se om hon tar vår köt till hösten igen. HOPPAS, HOPPAS, då blir det glädje i lägret igen. Vår vikarie ler nämligen inte med ögonen så hon känns rätt falsk. Dessutom så lyssnar hon inte när vi sopraner behöver öva något, utan kör sitt eget race.

YES, jag har tagit en promenad runt Munksjön och stannade för att mata änderna. Tyvärr ville de nog ha mer bröd. Dessutom träffade jag på årets första svan och vid nästa vattenhål fanns det två till. Det kändes härligt att det fortfarande är ljust vid sextiden och att delar av isen har smält bort. Sedan känner jag mig betydligt lättare när jag inte har 10-12 kilos packning med mig, så jag var nästan sugen på att springa. Ja, det var rätt smart att ta vandrarkängorna ändå, annars hade jag blivit rätt blöt om fötterna, eftersom bara 1/3 hade smält.

Yes, jag fick de två sista våfflorna av smeten från igår och avslutade med en halv Vienetta. Det är kanske inte så nyttigt, men gott. Så nu får jag nog lov att säga att jag hunnit med riktigt mycket och är på rätt gott humör. Enda tråkiga är väl att inte soffan är ledig ... och imorgon börjar ovissheten igen, jobba eller inte jobba? Som tur är gäller det ju bara 2 dagar per vecka.

HA EN HÄRLIG VECKA och PASSA PÅ ATT NJUTA AV VÅRSOLEN!

Nyfiken är jag ...

På mindre än en månad har det snart passerat 100 besökare på min lilla tankeblogg, så nu är jag rätt nyfiken på vem som blir den hundrade. Jag hoppas du vågar lämna en kommentar, eftersom det är kul att veta vem som passerar här förbi.

Jag hatar virus ...

Min tanke igår var att slutföra några påbörjade målningsprojekt, så glad i hågen skrapade jag bort färg som kommit på glaset till ett tittskåp.

Nästa steg var att skriva ut ett foto, men då behövde jag ju hitta det först bland alla bilderna.
På datorn har jag en stor mapp med överförda bilder från det gamla minneskortet, men där fann jag det inte. Troligen har jag inte lagt över det i datorn ännu.

Jag har för få portar till min dator och måste alltid dra ur en kabel för att kunna koppla in kameran, så antingen får jag stänga internetanslutningen eller också skippa tangentbordet, men då kan jag ju inte markera många filer samtidigt, så detta är ett litet företag helt enkelt, för oftast är ju internet på.

Så helt plötsligt satte jag igång att rensa bland korten då jag vet att jag har dubletter av många, vilket stjäl onödigt med minne på min dator som ändå är segare än segast, så nu önskar jag mig en NY dator för jag börjar så smått få panik på denna vad gäller att kunna använda internet och publicera bilder.

Tyvärr så upptäcker jag återigen att min dator spökar. När jag markerar filer börjar den lägga till samma filer i den öppnade mappen härivillt, så när jag fick kopia 12 på en fil så jag gav upp igår. Sedan hängde sig datorn fullständigt, ja inte ens Ctrl Alt Delete fungerar ... så N får sätta igång virusprogrammet från AVG i helgen, så hoppas jag det löser sig, för en fungerande dator vill jag ha.

Istället fick jag pyssla med annat. Tja, jag fick i alla fall tvättat mina snäckor som jag plockade dagen efter annandag jul, men det var ju först nu jag kommit på till vad ... men bilder får som sagt vänta. Glädjande nog försvann inte inlägget i alla fall, även om det mest var gnäll.

En seg start

Imorse var jag rätt trött efter en snurrig natt, men planen för dagen fanns oavsett hur den skulle bli. Direkt efter frukost tog jag tag i en massa småprojekt och fick också riktigt mycket gjort som inte var planerat. Först veks en maskin tvätt ihop och kom på rätt plats tillsammans med en till. Sedan har jag också tömt en gammal tvättlåda och en påse som har stått ett tag på golvet i sovrummet.

Därefter var jag på väg att skjuta på disken, men har jag väl torkat väggarna och diskhoarna så känns projektet mer överkomligt. Egentligen har jag inte så ont av att diska, men jag tycker det är oerhört tråkigt att sätta igång projektet. Oftast är det ju N som diskar, men han har ju en benägenhet att ofta lämna kvar lite grann, vilket stör mig enormt. Jag vill ju ha det helt rent så jag kan få ro i kroppen, så det var riktigt skönt att få ordning i köket igen, tills det var dags att äta igen ...

Tyvärr eller tack och lov blev det en ledig dag idag, med tanke på att jag har varit rätt seg i kroppen hela veckan, så jag ville helst bara ligga i soffan. Å andra sidan fanns det mycket att ta tag i som jag inte kände för, vilket är lätt att få dåligt samvete för när tiden finns, åtminstone till några projekt. Tyvärr är man ju sällan nöjd med vad man gjort med tanke på att det alltid återstår en massa.

Efter maten tog jag i alla fall tag i att ringa förskolechefen som jag träffade på intervjun. Tyvärr fick jag inte jobbet eftersom de skulle få tillbaks tjänstledig personal i kombination med att jag inte har rätt utbildning och inte kunde börja arbeta omgående. Däremot fick jag positiv kritik på mitt framförande under intervjun. Hon tyckte att jag uttryckte mig väl genomtänkt och hade tagit med mig mycket från tidigare ställen samt hade reflekterat över vad jag vill förbättra samt har en målinriktning. Ja, det kanske inte säger er så mycket, men det kan vara bra att ha orden på pränt när det känns nervöst att gå på intervju nästa gång.

Efter detta både negativa och positiva besked traskade jag iväg och köpte 10 kilo kattmat. Fråga mig dock inte hur jag trodde att den skulle få plats i en 30 liters ryggsäck ... fast med envishet går det mesta. Efter att vänt på påsen så fick den plats på botten och med hjälp av midjeremmen sattes påsen fast så jag kunde bära den på ryggen. Tyvärr ringde N mitt i så jag fick packa om, men hem kom jag efter 2 km promenad ändå.

Nu ikväll har jag mest slappat i soffan och läst för nöjes skull. Inte blev det något pluggat idag heller ... I och för sig vet jag ju inte ens om jag kommer kunna skriva tentan i april med tanke på jobb, så motivationen är väl inte så hög, men det känns ändå som en bra dag.

Bara en dröm

Ja, det är ju inte varje dag jag kör på andra bilar. Nattens dröm handlade om att jag kör in på en parkeringsplats där det finns en smal ruta att parkera i, men jag hinner inte stanna innan jag kör emot bilen framför som är parkerad med sidan mot mig. Den bilen flyttar nog också på sig och kommer emot bilen framför som den kör in i häcken på. Min instinktiva reaktion är bara att jag vill backa till min ruta eller fly därifrån. Varför jag inte fick stopp på bilen i tid är oklart. men det kändes som en kombination av för hög fart och fel pedal eller att den inte svarade.

Tack och lov var det bara en dröm. Som tur är brukar jag inte drömma sanndrömmar utan de är nog mer en påminnelse om vad jag ska tänka på. Kanske är det en reaktion efter min bilfärd i torsdags då det var 17 grader kallt och jag hade svårt att få rent på insidan av framrutan och höll på att köra i diket när jag skulle putsa det sista. Som tur var gick det bra, men jag har nu insett hur viktigt det är att ha full sikt.

Annars handlar drömmarna mest om att komma för sent, ha glömt något eller att vara jagad.

I väntan på ett tåg

I måndags, när det varnades för ett nytt oväder med klass 1-varning åkte jag iväg med bussen för att gå på intervju i en annan kommun.

Först fick jag vänta på bussen en halvtimma när den var försenad, så jag började bli måttligt nervös, tack och lov hade jag en timma tillgodo. Väl på bussen ringde pappa och undrade hur det var på vägarna, eftersom mamma hade kört fast på väg till jobbet (tror jag det var). Eftersom pappa nyss höftledsopererades får han ju ta det lugnt så de fick begära lite bättre hjälp än deras egna traktor.

Intervjun kändes bra och de var nyfikna på mina erfarenheter från min Reggio Emiliainspirerade arbetspraktik. Det var kul att få gå på intervju bland 15 sökande. Totalt var vi tre som kallats, men den ena hade de inte fått tag på än, så de visste inte om det blev av.

Jag hoppas att jag får besked snarast, eftersom jag måste lämna besked till mitt nuvarande jobb. Så som jag fattade det blir det en fortsättning om jag stannar, men gör jag det inte brinner tjänsterna inne på grund besparingar i samband med ändrade barnkoefficienter, men å andra sidan tolkade min kollega det som att inget var säkert, så vi får se.

På väg till tåget inför hemresan hade jag gott om tid så jag stannade naturligtvis när jag passerade ett vackert träd.

När jag skulle passa på att kolla platsbanken på af möttes jag av följande meddelande:

Undra vad de har för läckage? Fel uppgifter kanske? :-)

Ja ja, som tur är hade jag en fin utsikt från stationen så jag kunde fånga några härliga vintermotiv. Sjöar och träd är ju något jag uppskattar, så håll tillgodo.

Ja, ett besök i väntrummet hann jag också avlägga, innan jag hittade roligare sysselsättningar.

Svängda former i form av broar och trappor är också häftigt.

Ja, du får vända på huvudet för att det ska bli helt bra.

Rensa i röran vecka 8

Till och från går det trögt med rensningarna, även om det sakta, men säkert går framåt. Tyvärr är det ju inte varje vecka det sker så synliga framsteg, för ibland kan det ju bara vara en hög böcker som hamnar på plats eller lite papper ur en hög som rensas ut.

Veckans "stora" projekt var att få ordning i skåpet bredvid diskbänken.

Under en tid har både det ena och andra hamnat här och vissa saker som saknar en särskild plats har vandrat runt, men nu förvaras snart alla ugns- och bakformar, durkslag, Trangiakök samt andra bakattiraljer som kryddor och kokos här.


Som vanligt när jag städar vill jag torka överallt, både hyllplan och väggar, så jag förstår inte hur de som planerat köket tänkt ... för inte ska man väl behöva skruva bort dörrknoppen bara för att kunna ta ut och torka av hyllplanen??? Eller hur städar andra människor?

Ja, här ser du skåpsdörren och väggen, så snälla påminn mig om detta om jag någon gång kommer planera för ett praktiskt kök.

Ge mig ostörd nattsömn

Ja, jag har nog ingen att skylla på mer än att det verkar vara mycket uppe i kontoret som spökar. Visserligen var det väl bra att jag vaknade vid fyra och hörde Rullan ulka så jag hann putta ner henne från sängen i tid. Sedan var det ju bara upp och torka och sedan visade klockan 4.17 pip. Ja, jag hann nog somna innan mobilen gick på 4.55. Normalt sett har jag ju två klockor som ringer, men den första hade jag visst missat att ställa om av trötthet på kvällen.

Ja, även mina drömmar är minst sagt snurriga. Jag var typ tillbaks i korridoren där jag bodde som student och brandlarmet gick, men jag skulle göra färdigt något först ... Tydligen brann det på flera ställen. Dessutom fick jag reda på att N hade bytt kön så jag tror att vi tydligen var syskon. I alla fall var jag fortfarande försatt i detta konstiga tillstånd när jag vaknade och var allmänt paranoid när jag kom ut på gatan. Just nu har de släckt vissa gatlampor så det är kolmörkt utanför porten vid kvart i sex så det var lite läskigt att möta en lång smal kille med nedragen mössa. Ja, de där knäppa tankarna började väl redan igår när jag var i klädkammaren och hörde en massa konstiga ljud så jag var tvungen att kolla att ingen var utanför i loftgången.

Ja, för en normal människa låter detta säkert sjukt, men jag har nog rätt rimliga förklaringar, eftersom jag var på intervju igår och gick förbi huset där jag bodde med min exsambo i 2 månader medan den gamla lägenheten renoverades efter att vi blev utsatta för en mordbrand 2000. Dessutom passerade jag den gamla älskade lägenheten som jag nog kommer sakna resten av livet. Det enda som saknas där är äkta balkonger istället för de franska. Lägenheten har trä- och parkettgolv, öppen spis och utsikt över Vättern mellan träden. Dessutom är det ett litet hus med få lägenheter, bra tvättstuga, en fin trädgård med krikon- och päronträd där vi får odla och en park utanför att rasta katterna i ... mitt i stan. Ja, det är över 4 år sedan jag bodde där, men många positiva minnen finns kvar och inte bara de sotiga och hemska när vi hämtade akuttvätten.

Dessutom hade jag inga skäl att påföra för att förlänga min skyddade adress, så den tidsfristen gick ut nu i februari, så helt plötsligt blir jag synlig igen efter 9 år med skyddad adress. Helt säker kan jag aldrig bli, men det är bara att hoppas på under och att han blivit psykiskt frisk eller åtminstone har övergett tankarna på mig. Tvångstankar hade han ju redan då i form av att OED tror jag det heter, men detta tog det ju ett tag för mig att upptäcka. Dessutom var jag upp över öronen kär ... Tyvärr mitt största misstag tror jag. Dessutom sökte han då upp gamla klasskamrater som mobbat honom på högstadiet samt att vi fick brev efteråt om att det kan komma att upprepas en dag när vi minst anar det ... om dagar, månader eller år...

Så risken är väl att jag lite har kastats tillbaks i samma känslor av rädsla för vad som kommer ske, som jag hade efter branden, så det är väl bara att hysa tålamod så mattats det av med tiden också. Första tiden efter branden ryggade jag ju för varje människa jag mötte när jag skulle till tåget i vintermörkret och en kväll i nya lägenheten lyckades en kompis skrämma upp mig rejält i samband med att steg hördes i trapphuset. Som tur är har jag igenskruvat brevinkast och annat namn på dörren numera, så en exakt upprepning blir svår. Dessutom påstods det att det inte var meningen att ha ihjäl mitt ex katter i ett av breven efteråt, nu har jag i alla fall en dekal utanför för mina katter vill jag inte mista, de är det käraste jag har i "prylväg".