Varför är det så lätt att fastna i små förtretligheter

Igår var en dag då mitt humör och min energi fullständigt åkte berg- och dalbana. Jag fick ju en massa gjort egentligen; dammsög ju av och plockade ihop kläder och skräp i resten av N´s hus (2,5 rum plus badrum), tvättade 3 maskiner, vek ihop 2, åt vettig mat ur matlåda, var på intervju, läste ett kapitel och räknade ett annat i ekonomin, förberedde maten tills N kom hem samt postade 2 brev (varav den ena var en julklapp från arbetspraktiken). Jag menar hur svårt kan det vara att välja på typ 8 saker ur en katalog. N tyckte de långskaftade knivarna, men sådana använder jag aldrig eftersom de ger mig med min skelning för dålig precision och han har 2, så till slut blev det ändå skålarna i kombination med handdukar och salt- och pepparkar. Visst man måste ju inte nyttja presenter så, om man inte behöver dem, men lite svårt är det allt att låta bli ...

Sedan åkte jag hem till stan och hade egentligen ytterligare ett hem att ta tag i, men där var det tomt och tyst. Suck, dessutom med en stor disk, dubbelsuck. Det knäppa med mig är att jag antingen har energi på morgonen eller får mina knäppa ryck sent på kvällen, men det är inte så lyckat om man ska upp 4.53. Så istället blev det bara slöande förutom att jag gick iväg och handlade äpplen, dubbel frukt gäller på jobbet numera, annars hungrar jag ihjäl innan lunch och blir ytterst otrevlig. N brukar märka direkt när det är dags att ge mig mat. :-)

Ja, sedan var det ju dags att öppna posten. Jippie jag hade fått ett brev från Ica, det måste ju vara bankkortet de tyckte jag skulle testa gratis ... Nä, det visade sig att jag kunde ju inte få något, eftersom jag har skyddad adress .... Där rök den efterlängtade hotellnatten man fick om man gjorde ett köp.
Jag tror inte jag varit på semester sedan jag var sambo sist, och det var för fem år sedan. Det måste varit 2005 vi var i Skåne och Blekinge ... så det hade ju varit så skönt, eftersom min ekonomi som tidvis arbetslös gör att jag inte vågar ta mig för för extravaganta saker. Att gå ut och äta brukar kännas som en stor grej. Synd om mig är det inte, men jag längtar efter en tid då jag kan unna mig saker utan att behöva tänka efter före.

Tja, kanske hade jag rätt att bli lite nedstämd av detta besked ... så det slutade med att jag unnade mig en trädgårdstidning och möttes av beskedet att jag hade för lite pengar på matkontot. Suck. Ja, det är ju inte världens kris, men jag vill ju helst kunna hålla mig inom budget och det är ju inte månadsslut än på ett bra tag. Å andra sidan finns det gott om matburkar i frysen fortfarande, plus att jag har både kycklingfilé, lax och 400 g falukorv hemma. Sedan är det ju inte konstigt om kassan tryter när jag har köpt 10 par strumpor för 2 gånger 79 kr och en trädgårdstidning för 39 spänn vad jag vet så här rakt upp och ner.

Det som stör mig är väl att jag är inne i en period då jag bara vill få shoppa loss och inte har räknat på ekonomin för ett halvår framåt och vet hur det egentligen ser ut. Jag vet ju knappt hur mycket jag får ut i lön på 50% eftersom jag antingen inte haft en full månad eller också jobbat extra timmar och inte riktigt har koll på skattesatsen. Varför ska sådant vara så tråkigt? Men å andra sidan är det svårt att beräkna när jag har 50 % månadslön, a-kassa som kommer varannan vecka och extratimmar månaden efter, så det är inte helt lätt att ha koll på, men minimiinkomsten borde jag ju kunna räkna ut genom att ta månadslönen plus a-kassa övriga halvtiden för att ha koll på ett ungefär. Tja, jag borde kanske börja med att redovisa sista tiden plus att skicka in det där jäkla papperet e-kassan ville ha. Just nu hatar jag alla måsten, som jag inte får tummen ur till.

Imorgon är en annan dag ...