lördag 27 mars 2010

Ute på vift

När jag och min kollega började som planeringspedagoger i januari började vi använda små djur på våra sångsamlingar. Då kom jag på idén att sy en tavla med fickor för att gömma mina små IKEA-djur som jag samlat på mig under många år. Tanken var att samtidigt prata med barnen om var de bor på vintern.

Det har tagit mig lång tid att sy den under mycket mutter och fula ord när jag har brottats med symaskinen som låter undertråden trassla och har en övertråd som går av med jämna mellanrum, så när väl knapphålssömmarna var klara tog jag paus.

Men nu är det inte många dagar kvar tills min kollega går på mammaledighet och då kände jag att jag måste få den klar, så efter några timmars kämpande var den så gott som klar. Ja, det fattas några stygn för hand efter den vändsyddes, men det tänkte jag att det gör jag innan den används första dagen.

Så här blev det:

Kanske inte det snyggaste, för jag har tagit den tråd jag haft hemma.
Och här har djuren flyttat in.
Sedan fick den följa med på min första samling. Barnen som fått "köpa djur" på förra samlingen fick nu istället gå och hämta djur, vilket verkade uppskattas, så jag tänkte att jag tar med den nästa dag också då vi skulle ha två pass i samma barngrupp.

Då fick jag äntligen med mig tråd till de sista stygnen och skulle sy dem när jag kom fram med tåget.

För ovanlighetens skull var jag riktigt pigg och läste hela vägen och fick bråttom att packa ner boken. Det jag inte tänkte på var att plastpåsen, där denna låg i, inte fick plats i ryggsäcken utan spändes under locket, så medan jag läste låg den mellan sätet och ryggsäcken.

Skyndsamt klev jag av tåget och traskade rask mot skolan för att kolla lite på datorn. Först när jag knäpper upp locket på ryggsäcken upptäcker jag att jag glömt påsen på tåget.

Suck! Jag ringer senare till Krösatåget, men det var för tidigt för att de skulle fått in den. Det återstår att se om jag återfår den eller om den finner en "bättre ägare" eller också uppfattas påsen som så lätt att den slängs rakt av ...

Ja, den som lever får se ... mest saknar jag mina samlade djur, en ny tavla går ju sy igen ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar