Utan rena trosor

För att säkert få med trostvätten tillsammans med handdukarna brukar jag alltid ha dem liggandes i en separat tvättkorg på toaletten. Nu har den inte blivit skurad efter flytten utan jag har använt en påshållare istället i väntan på tvätten igår.

Idag kommer jag på att jag inte sett röken av några tvättade trosor och börjar fundera på vad som hänt. Dessutom upptäcker jag att jag knappt har några rena trosor och att ett par ligger utanför sambons tvättkorg. Mystiskt, där har inte jag tagit av några. Så det är fasike mig inte lätt att vara sambo när jag inte ens får ha mina smutsiga trosor ifred. Mitt medvetna val har medvetet sumpats och maskinen är redan igång och snart ska jag jobba så det får väl bli ett gammalt tragiskt undantagspar imorgon. Suck, så tydligen hjälper inte ens goda förestser längre.

Oro för misse

Ja, det är inte lätt för missarna att komma ut på landet och tampas med både katter och flygfän. Imorse vaknade jag av att det var ett fasligt fräsande på Gullan så jag fick ta på mig glasögonen för att se vad som står på. Tja, det var väl inte så konstigt, nedanför sängen stod grannens svartvita katt som ännu en gång kommit in, dock är han väl inte så välkommen.

För att få lite mer ro var det bara att se till att han kom ut, vilket visade sig lättare sagt än gjort. I hallen stod nämligen Rullan och vaktade och fräste lika mycket hon så inte var det lätt att komma ut genom källarvägen då. Medan misse sprang in igen öppnade jag ytterdörren och gjorde sen ett nytt bättre försök med att få ut inkräktaren. Jag tror misse var rätt lättad över att få komma ut i friheten igen. Men frågan kvarstår ju om han blivit injagad eller gått frivilligt av nyfikenhet?

På kvällen kollade sambon över Rullan som haft en förhårdnad på svansen. Denna gången lyckades han klämma ut både var och en massa blod. Jag kan ju säga att Rullan inte uppskattade behandlingen utan morrade högljutt, antagligen för att hon inte gillade att vara fasthållen och sedan vet vi ju inte hur ont hon har. För säkerhets skull ringde vi vetrinären ikväll eftersom vi båda jobbar imorgon. Hon trodde väl att Rullan varit i slagsmål och kanske fått en klo som sedan blivit en böld och nu tömts naturligt, så vi fick i uppdrag att hålla koll på henne och tvätta henne antingen med koksaltlösning eller ljummet vatten. Just nu får hon vila för vi var ju inte direkt populära, så vi får ta det senare.

För egen del funderar jag lite över en röd prick med en blå ring runt som jag upptäckte på ryggen igår. Det är ju inte ofta jag studerar ryggen, men med tanke på att jag hade en halterneckklänning lyckades jag se den. Kanske har jag haft den länge, men jag blev ju lite extra fundersam efter att ha läst Livet kan inte vänta samma dag. Inte för jag direkt tänker på cancer, men leverfläckar och dylikt ska man ju hålla koll på. För hoppningsvis kan jag fråga sjuksköterskan på boendet för det är svårt och se om det istället skulle kunna vara ett blåmärke, som sambon föreslog, men å andra sidan brukar de ju vara helfärgade. Jaja, det är inget superakut precis.

Nattliga äventyr

I natt kom äntligen det första efterlängtade regnet efter flera veckors torka. Tyvärr så hjälpte det inte så mycket mot temperaturen i sovrummet, så sambon fick panik och gick för att hämta min fläkt. Visst fläktade det skönt, men inte vågade jag ha på den hela natten för fler förkylningar vill jag inte ha. Dessutom har jag svårt att sova det när det surrar och låter.

Till slut somnade vi nog båda två för att mitt i skönhetssömnen väckas av en katt som bestämt jamar mjau, mjau, nu vill jag ha uppmärksamhet. Som tur var klappade jag inte upp henne i sängen utan insåg i tid att det var ett annat läte. Inte blev det bättre av att stunden senare höra ben som krasade. Usch, säger jag bara.

Det oljudet vill inte jag lyssna på, så det var bara att leta fram glasögonen och tända lampan med en mycket sur sambo som följd. Misse släppte bytet som var typ 10 cm långt, troligen en sork. Fåglar fixar jag med papper, men möss och annat otyg med lång svans är bland det äckligaste jag vet. Som tur var hittade jag två kattspadar så jag kunde bära ut f-nskapet. Då visade sig att misse hade kvar ytterligare en blodig del, så det var bara att ta en runda till. Nu var hon verkligen INTE välkommen upp i sängen, utan jag körde iväg henne ner i källaren.

Jag hoppas verkligen att det var sista gången för detta var andra gången sedan i fredags som vi väcks av att katterna fångat elände nattetid.

Någon timma senare när vi hunnit somna upp dök hon upp igen och ville upp i sängen, men en dränkt katt ville inte jag, så jag lyckades vinna duellen och få henne att gå tvätta sig istället.

Äntligen kunde lugnet sänka sig igen ....

... tills sambon ska iväg till jobbet och stampar omkring som ett ilsket bi med skorna på efter sin keps. Ja, det är ju inte första gången som denna spårlöst försvinner ... Förra gången var väl jag skyldig som blev förbannad över att det låg vid datorn så alla papper åkte i golvet och den fick hamna i tvättkorgen. Den här gången berodde det på honom själv.

Jag hoppas han har lärt sig nu att man kan lägga den på SAMMA ställe varje kväll för jag uppskattar inte att bli väckt halv sex, så imorse var det en rätt trött fröken som vaknade trots sovmorgon.

Varför kan inte män kommunicera?

Det är inte ofta som jag äter smörgåsar med smör, men jag ser det som en självklarhet att det ska kunna finnas ett paket hemma. Skulle även det ta slut skriver man upp det på listan på kylskålpet eller köper ett bums. Jag har till och med skrivit på locket "ska stanna hemma". Hur tydlig ska man behöva vara???????

Lik förbannat fanns det inget smör hemma när jag kom hem efter handlingen idag och skulle äta Hönökaka. Hur surt är det inte att behöva gå tillbaks till den jävla affären bara för att män inte kan kommunicera? Visst det är inte många kvarter, men det handlar om principen.

Har ni några tips på hur man får en man att förstå att kommunikation krävs för att inte göra sin sambo urförbannad varenda gång något saknas på grund av brist på kommunikation?

Nu har jag visserligen fått ätit mina smörgåsar, men det lär varken vara första eller sista gången han "inte tänkt på det" eller "glömde".

Sovmorgon trodde jag

Å, vad jag såg fram emot att vara ledig när jag gick av passet igår vid åtta. Underbart med hela 3,5 ledig dag i sträck med tid att vila och komma ikapp lite med tvätt och uppackning samt trädgårdsarbete. Men mitt i skönhetssömnen väcks jag vid halv sju med frågan om jag kan jobba. Tack och lov räcker en snabb dusch för att jag ska vakna till och en halvtimma senare när passet började var jag på plats. Det är ju rätt okej när det bara handlar om fyra timmar och jag får en halv deltidsdag mindre att redovisa. De där 75 dagarna som regeringen bestämt rullar ju fort på ...

Så nu är det dags att stoppa lite mat i magen och sedan ta tag i jobbsökandet som måste redovisas senare idag. Usch, det är så tråkigt att söka jobb, men det är ju ett nödvändigt ont när man inte har arbete på heltid. Ja ja, dags att gå och handla lite så jag kommer någon vart. Ikväll vankas i alla fall grillfest på Vätterstranden så jag har något att se fram emot. Vädret verkar ju än så länge lovande.

En liten paus

Det känns som att livet varit rätt hektiskt på sista tiden. Efter flyttstädningen var klar började jag jobba och sedan är det ju dags att packa upp också samtidigt som jag vill hinna njuta av det fina vädret. Så mycket för bad och solande är jag inte, men lite frisk luft vill jag hinna få även om jag helst ligger i hängmattan i skuggan. Dessutom ligger jag fortfarande efter i trädgården med alla vårens projekt. Ja, en del får ju vänta, men vissa saker måste bli av snarast innan det dör eller är för sent.

Just att jobba kväll till 21 och sedan börja morgonen därpå vid sju, halv åtta känns rätt hektiskt. Jag har svårt att komma till ro och under natten försöker hjärnan snurra rätt på allt som gäller de boendes vanor och mediciner, så jag vaknar superseg. Som tur är piggar en dusch upp mig till mer vaken tillvaro. Så tack och lov var min kollega frisk idag så jag slapp hoppa upp tidigt imorse (blev två turer igår), men det gjorde ju ändå att jag sov lite oroligt. Så efter en tidig frukost och bloggläsande ska jag nog återvända en stund till sängen för lite läsning och vila. Jag jobbar kväll och sedan ska jag fira helg. För hoppningsvis hinner jag komma ikapp lite mer med tre dagars ledigt. Det kan ju vara trevligt att träffa en vaken sambo idag också ...

En trött dag

Inte blir man så munter när man efter måååånga timmars sömn vaknar och fortfarande är trött. Frågan är om man behöver vila vidare eller duscha för att piggna till. Annars var ju dagen tänkt att användas till fortsatt uppackning så min hörna av vardagsrummet kan bli klar snart samt att plantera tomaterna jag inte iddes med igår ...

Eller är tröttheten ett tecken på uttråkning? I den här byn träffar jag ju inte en kotte mer än pojkvännen ...

Snälla, ge mig energin tillbaks för ikväll ska jag ju jobba några timmar plus fler i helgen.

Det fria vårdvalet - en bluff?

Jag har ju i dagarna flyttat och behövde nu hitta till en ny vårdcentral då förkylningen vägrar ge med sig och jag trodde den var på väg upp i bihålorna. Detta visade sig dock inte vara så enkelt.

Jag vet ju att sambon går i ett litet samhälle två mil bort, men dit hittar jag inte ens. Då kändes det vettigare att välja en större ort så jag slog upp ortens vårdcentral på nätet. När de väl återringde visade det sig att det inte var så enkelt, eftersom olika orter "hörde" till olika vårdcentraler, så efter att hon samtalat med sin chef så fick jag ringa till ett annat ställe. Detta ställe visade sig vara nyöppnat och där fick jag frågan NÄR jag ville komma. Detta var ju positivt för mig, då jag kunde ta bussen istället för vår bil som kunde få för sig att strula då den är inne på service idag.

Visst känns det lite konstigt att gå till ett okänt, nytt ställe, men jag antar att de gjorde vad de skulle. De försökte titta mig i halsen, lyssnade på lungorna och tog ett blodprov för att se att det bara var virus jag hade i kroppen. Hem kom jag med hostmedicin och tips om att använda koksaltlösning i näsan för att inte få bihåleproblem, så nu hoppas jag förkylningen kan närma sig sitt slut.

Frågan är bara om jag har biverkningar av Cocilanan idag eftersom jag är allmänt snurrig i huvudet och därmed saknat matlust. Visst lite fick jag i mig, men det stannade inte kvar så länge ... Däremot verkar det hittills gått bättre med Mariekexen och blåbärssoppan, men snurrigheten kvarstår ... eller beror det på energibrist? Det är ju inte så mycket som smakar vid förkylning ...

Tack och lov att vi sköt på flyttstädningen tills imorgon och då blir det ingen medicin eftersom jag ska köra bil ...

För skojs skull googlade jag på det fria vårdvalet och konstaterade att de påstod att alla fått en valblankett i februari. Någon sådan har jag aldrig sett till ...

Mycket flyttande blev det

Igår hade vi stora flytten, så jag började dagen vid åtta då jag inte lyckats fått packat allt jag borde. Jag förstår inte att allt ska ta sådan tid.

Det var väldigt skönt att ha en stor flyttkärra som slukade massor. Problemet är nu bara att få plats och ordning i pojkvännens hus ...

Sedan hade jag ju tänkt packa ur några enkla kartonger för att ha i reserv, men inte var de nedflyttade till källaren, så det blev inget med det. Som tur var tänkte jag att jag har ju några dagar på mig så det ordnar sig säkert. Problemet var bara att när vi åter kom till lägenheten kläcker pojkvännen ur sig att vi måste få med allt NU, på grund av bilen. Jippie, vilken smart planering, så medan de andra packade kärran och bilarna fick jag packa ner saker. Mycket var ju packat, men självklart ta även småsakerna en massa plats. :-(

Naturligtvis räckte inte kartongerna, men väldigt mycket kom med i alla fall. Nu får väl resten vänta några dagar då bilen måste in på service på onsdag först. Snacka om bad timing. Tack och lov, säger jag, att vi bestämde att ta den stora flytten i god tid, för jag börjar ju jobba snart också.

Men idag blir det vila och tid för återhämtning och förhoppningsvis fortsatt tillfrisknande från förkylningen för imorgon börjar jag gå bredvid. Därför var det extra skönt med sovmorgon idag.

Ett stort tack till mina föräldrar och pojkvän som kämpade strävsamt på med flytten, så från och med idag får jag nog räkna mig som permanent sambo även om inte adresssändningen blivit gjord än.

Jag hatar förkylningar

Nu är jag trött på att vara gnällig över hur jag mår, så nu vill jag bli frisk!

Jag vet inte hur länge mina luftrör har varit nedsatta, eventuellt har de inte återhämtat sig sedan förkylning jag fick efter blodgivningen i april. Dessutom fick jag en envis torrhosta häromdagen. Tack och lov hjälpte det med Noskapin, men jag vill ju inte leva på hostmedicin.

Idag har jag dessutom blivit snuvig och fått ont i halsen så livet är inte direkt på topp. Ovanpå allt försvinner ju lukt och smak så mat är inget roligt kapitel. Blåbärssoppa och yoghurt funkar samt saker som är tillräckligt fräscha, så till lunch blev det grönsakssoppa med köttfärs i.

Men nu ikväll dök hungern upp igen och jag tänkte att det skulle vara okej med en knäckemacka med ost som variation till smörgåsgurkan tidigare. Tyvärr upptäcker jag att kar´n som vanligt har ätit upp saker utan att påtala det. Visst ost fanns det ju gott om, men på bordet stod ett TOMT knäckebrödspaket. Varför spara ett tomt paket? Det måste vara någon form av manlig logik. Tack och lov var det mjuka brödet tillräckligt färskt, så nu sitter jag här med min kvällsmacka och är hyfsat pigg efter allt vilande och sovande under dagen.

Motivationen har totalt lyst med sin frånvaro och ute har det nog regnat i princip hela dagen, så jag har inte ens haft nosen utanför dörren. Jag hoppas morgondagen blir bättre för på måndag ska jag ju gå bredvid på äldreboendet och då kan jag ju inte må så här ...

Dansa eller inte dansa?

Jag har knappt inte dansat på ett halvår så jag börjar längta ut, men antingen verkar tröttheten eller förkylningar stoppa mig. Tröttheten är väl rätt okej då jag lägger mig och somnar mellan åtta och halv tio på kvällarna. Istället vaknar jag ju vid fem och sju, men som tur är kan jag behärska mig bara jag får lite mat i magen. :-)

Så idag är jag rätt pigg, men istället har jag en envis hosta som tar ner konditionen på luftrören. Det verkar som jag fick den som en fortsättning av magsjukan. Jag ska väl tydligen inte få vara för frisk ...

... så frågan återstår om jag kan dansa? Det är ju bara på nationaldagen som det är dans en söndag då jag har tid att vila upp mig hela dagen. Annars är det ju onsdagar som gäller ...

... men å andra sidan är det ju kombinerad dans idag med hälften gammeldans så det bjuds väl på gott om pauser, vilket ju kunde vara till min fördel, så jag borde kanske leta fram en gammal Bricanyl och försöka ha lite kul ...

... men först väntar en del arbete i trädgården ...

Det är ju några timmar kvar till sju så jag hinner nog ändra mig ett antal gånger fram och tillbaks. :-)

Ha en härlig dag i solskenet!

Arbetslös igen

Ja, jag har ju länge vetat att sista arbetsdagen i maj skulle komma och att jag därmed var arbetslös igen. Tyvärr verkar det inte gå att förbereda sig på frånvaron av arbete utan apatin kommer smygandes varje gång. Sedan är ju det sjuka att i måndags när jag var inne som vikarie på ett av de ställen jag varit på som planeringspedagog så kunde jag fått jobba på ett ställe till. I tisdags var jag inne några timmar där och sedan har det varit tyst.

I tisdags och onsdags lyckades jag faktiskt nyttja hemmatiden till att få packat, rensat och slängt en del så det fanns tre fulla flyttkartonger att ta med när vi åkte hit i onsdags. Men sedan jag väl kom hit har energin flutit bort. Det är ju inte det att jag saknar saker att göra, för det finns både trädgårdsarbete och uppackning att göra, men jag har ingen lust. Igår låg jag mest i sängen och läste då jag visste att det skulle bli svårt att kunna jobba då jag hade ett möte inplanerat på eftermiddagen. Det var väl visserligen ett möte som jag var lite nervös för, men då är det ju trots allt bättre att sysselsätta sig.

Idag har jag i alla fall kommit upp i vanlig tid vid sju, om jag skulle få jobba, men tyvärr blev det inte så. Så sedan dess har jag ätit frukost två gånger, sett tre avsnitt av trädgårdsfredag och läst ikapp på bloggarna. Ute skiner ju solen så det vore perfekt att gå ut och fixa klart i odlingslådan och så, men varför ska det vara så svårt att ta första steget?

Samtidigt är det väl inte sysselsättning jag längtar efter, utan social samvaro ... Pojkvännen är ju inte hemma förrän halv sex och dit känns det väldigt länge. Dessutom pyr det dåliga samvetet över att jag inte orkar ta tag i jobbsökandet. Kanske är det så segt eftersom jag inte kan ta nästa jobb förrän i augusti och dit känns det som en evighet. Sommarjobbet är ju redan klart, så den 14-16 går jag bredvid och har introduktion och sedan börjar jag jobba måndagen efter midsommar och förhoppningsvis åtta veckor framåt, så det är ju inte så många arbetslösa dagar det handlar om ...

men jag vill vara pigg, energisk och motiverad till att göra en massa saker ... Jag ska väl ta och börja med att gå ut i solskenet ...

Åter på banan

I onsdags gjorde jag näst sista dagen på jobbet som planeringspedagog. I fikarummet satt en kollega som jobbar i köket och berättade hur sjuk hon hade varit av magsjuka på måndagen så hon inte ens orkade lyfta armarna. Dessutom tyckte hon kollegorna kunde passa på att äta upp kakorna som var kvar innan sommaren.

Magsjuka är som sagt det värsta jag vet, så jag jag avstod glatt från kakorna och tänkte nog inte så mycket på det mer än att jag tyckte det var lite konstigt att hon pratade om hur bra Proviva var för magen med min närmsta kollega när hon gick och drack det. Som tur är brukar jag inte drabbas av magsjuka (inte sedan 91), men som regel gör bara vetskapen om att det går mig supernervös, men konstigt nog brydde jag mig inte mer om det.

På kvällen åt vi lax med ris och wokade grönsaker. Med tanke på att jag har lite svårt för stekt mat just nu så ville jag helst vila en stund efter maten, men det gjorde pojkvännen galen och han stampade rastlöst av och an i lägenheten, så det var bara att kliva upp ur soffan och sätta fart att packa. Just nu går ju flyttlasset så det är bara bra om vi får med så många kartonger som möjligt. Under tiden passade han på att vila i soffan ....

På kvällen/natten hade jag svårt att sova eftersom jag var upblåst i magen och försökte gå på toaletten för att bli av med uppblåstheten, men istället kom kväljningarna vällande över mig så det var bara att ta den delen först. Suck, det tog ett tag att acceptera att det var magsjuka jag fått och inget annat. Mamma har ju haft njurstenanfall, så det sätter alltid igång tankarna när jag får ont i magen och inte kan identifiera vad som är vad.

Ja, det var bara att acceptera att toaletten fick bli en oas med jämna mellanrum under resten av natten. Tack och lov att vi har en go röd matta på golvet för stengolvet är ju svinkallt annars upptäckte jag som även annars fryser om fötterna.

Någon sista dag på jobbet eller någon avslutningsfika med kören på kvällen blev det inte och det är verkligen första gången jag missar ett sådant tillfälle så det kändes lite snopet. Som tur är ska jag in som vikarie på måndag så jag kan hämta mina grejer och kören har sista uppsjungningen på söndag så jag missar ju inte allt förståss. Det vore ju annars lite surt att behöva åka tåg 70 minuter enkel resa bara för att hämta mina saker.

Framåt eftermiddag var det värsta över och det var underbart att bara kunna gå på toaletten och kissa. Däremot var jag helt slut i kroppen så mestadels slimrade jag bort dagen. Att äta var heller inget problem eftersom jag aldrig hunnit må illa, men jag tog allt i små portioner för säkerhets skull. Som tur är kunde pojkvännen ta en sväng ifrån jobbet så jag fick lite blåbärssoppa och cola att leva på, för jag visste ju inte om jag orkade gå dit och dessutom ville jag ju inte smitta ner någon i onödan. Att fråga närmsta grannen som klippte gräs om hjälp kändes ju lite väl pinsamt.


Igår var jag förvånansvärt pigg igen och hade mest tråkigt av att bara vara hemma. Visst blev det mycket vila och fortsatt diet på blåbärssoppa och cola utöver vitlöksbrödet jag blev sugen på. Kanske inte bästa starten precis ... Som ett brev på posten blev jag istället förstoppad, men nu 1,5 dygn senare är jag lycklig över att magen verkar ha kommit tillbaks till normala takter. I morse var jag till och med hungrig igen och jag fick världens ryck och har dammsugit överallt inför att N´s son skulle komma. Nu börjar jag bli trött på alla slappa ungkarlsfasoner och vill ha ordning tills jag flyttar in. För hur svårt är det att bära tillbaks disken och starta en diskmaskin???

Nu hoppas jag på bra väder så jag orkar göra lite i trädgården också.

HA EN TREVLIG HELG!

Skilda på låtsas

Ja, nu tror ni väl att jag är riktigt knäpp som hittar en bok på biblioteket med titeln Skilda på låtsas - i stället för skilsmässa av Kristina Haggård, som jag lånar hem och läser, innan jag ens har hunnit flyttat ihop med pojkvännen.

Egentligen är det nog inte så dumt som det låter då jag vet hur svårt det kan vara att skapa bra rutiner i en ny relation då båda är rätt slarviga. Jag har mestadels papper som dräller omkring, gärna i högar på borden som ibland förpassas ner på golvet (dessutom dålig på att handdiska och dammsuga) medan pojkvännen sprider ut det mesta som kan spridas ut, både på golv och bord. Detta retar såklart mig till vansinne då jag inte förstår varför han inte kan få disken att hamna i diskmaskinen, skräpet i skräppåsen och tvätten i smutskorgen åtminstone, det tar ju inte många minuter varje dag. Ibland slutar det med att jag gör en räd och ibland slutar det mest i sura miner ...

Hjälp, säger ni säkert nu, det är ju som bäddat för att misslyckas och ja, det är jag väl medveten om. I sådana stunder när jag varken är nöjd med mitt eget handlande eller andras så är det rätt skönt att läsa böcker med stor igenkänningsfaktor och förhoppningsvis inspireras av andras lösningar och få ny energi att ta tag i saker.

Skilda på låtsas handlar om en kvinnas längtan efter skilsmässa då hon totalt tröttnat på att ha totalansvar för både barn och hem medan mannen flyr in i mer och mer arbete. Hennes lösning är att skiljas då hon åtminstone får egentid varannan vecka, medan hennes man inte vill skiljas. Med hjälp av familjerådgivning, många diskussioner och gemensam läsning av böcker om barn och familjeliv med efterföljande diskussioner skapar de en metod i taget för att komma fram till ett sätt att leva som ger dem båda glädje att fortsätta relationen.

Väldigt öppenhjärtigt delar de med sig av sina metoder, dess lyckanden och misslyckanden fram till metoden "skilda på låtsas" där de har totalansvar för barn och hushåll en vecka i taget medan den andre parten får möjlighet till egentid för umgänge med vänner, träning, egen utveckling samt bonusstunder med barnen för gos och roliga aktiviteter.

Två gånger i veckan (tisdagar och fredagar) har den "ansvarsfria" parten i uppdrag att ordna gemensam vuxentid med vacker dukning och lagad middag med efterföljande aktivitet som film, spel, massage, bad eller liknande för att skämma bort den andre.

På lördagen läggs en gemensam tid för att umgås och hitta på något med hela familjen medan kvällen är fri för den andre om man inte har något gemensamt uppbokat.

Nivån på hemarbete och uppfostran läggs av den som har ansvaret. Denna part tar även och lämnar barnen måndag morgon till fritids/skola medan den andre börjar sin vecka med att hämta. På söndagen läggs tid för avstämning och överlämning av tider och planerade aktiviter. Det är även på söndagen som den övertagande parten har tid att handla och förbereda den nya veckan pigg och utvilad.

Nu säger inte jag att vi kommer följa det här, men det kan ju vara rätt tänkvärt att det i förväg är bestämt vem som gör vad. Om båda är lika trötta efter jobbet kan det ju vara rätt skönt att ha hand om matlagningen en vecka i taget eller två dar i stöten eller liknande då det även inbegriper att se till att allt finns hemma och dessutom städa upp efter sig! Det som stört mig en del på sistone är att jag kan bli utkörd från köket, men jag kan minsann bli ombedd att duka eller gå handla något som fattas ... för att inte tala om att saker länas kvar efteråt som grönsaksrester i vasken och disk och matvaror lite här och var. Sedan har jag inget emot att gemensamt laga middag eller städa tillsammans, men det har nog pojkvännen betydligt svårare för. Ja, det kan bli en spännande utmaning ...

Jag hänger inte med

Just nu har livet gått in i ett skede då jag inte vill något mer på kvällarna än att bara ligga i soffan och slappa. Visst det kan väl vara okej ett tag, men inte varje vardagkväll då det även finns hushållsarbete att sköta.

Jag vet inte riktigt vad som hände när jag lämnade blod för 3,5 vecka sedan, för sedan dess har jag konstant legat på infektionstemperatur 37,3 och nu oftare 37,5. Normalt ska jag nog ner mot 36,5.

Visst detta går ett tag om man har en förkylning i kroppen, men när man börjar bli tveksam till att ens det är fallet blir åtminstone jag lite fundersam. Kanske finns det en naturlig förklaring, men det hjälper ju inte med tröttheten som kommer i temperaturhöjningens fotspår. Så efter mycket kämpande då jag på sistone varje dag håller på att somna på stationen efter jobbet och slumrar större delen av timmen hem vill jag ändå bara ta det lugnt i soffan.

Imorse var jag fortfarande jättetrött så nu var det dags för time-out. Troligen blir jag hemma imorgon också. För det fungerar ju inte att inte ha ork att sköta hushållet då disken hopas och dammråttorna frodas. Tyvärr jagas de inte ens av katten. Dessutom räcker ju inte maten i frysen till hur länge som helst.

De senaste två dagarna har nödlösningen hetat smörgås och Keldas soppa samtidigt som kroppen egentligen skriker efter något mer näringsnyttigt, men jag kommer inte på något jag vill ha när orken att laga dessutom tryter. Som tur är har jag jobbat och på jobbet måste jag äta något ordentligt så det fungerar i alla fall. Imorse kokade jag spaghetti till frysens köttfärssås att ta med, men nä idag fick det vara nog, seg i kroppen och urtrött. Det positiva är att det gav vettig lunch i alla fall, men först landade jag i sängen, låg en stund och inte somnade och undrade om jag verkligen hade skäl nog att stanna hemma, så upp igen, på med kläderna, men insåg återigen hur seg i kroppen jag är. Att sova resten av förmiddagen talar kanske sitt tydliga språk ...

Nu vill jag bara bli pigg och alert igen så jag orkar packa och ta itu med alla projekt i livet, men medicinen heter väl vila och åter vila för att komma igång igen.

Vad var det då jag ville göra?

Jag vill bygga fler odlingslådor för att få ett grönsaksland.

Jag vill ha en förodlingshylla vid fönstret för att få plats med fler sådder. Bara idag och igår har jag sått massor med solrosor, luktärter, krasse, slingerväxter, gurka med mera. Egentligen går ju mycket sås direkt ute, men då det finns en del kvar att göra innan dess så får det bli mer förodling.

Jag vill dokumentera och visa hur fin trädgåden ser ut på sina ställen, dessutom är det bra för det dåliga minnets skull ...

Jag vill få flyttat garderoberna i sovrummet och få mina första flyttade lådor på plats så jag känner mig på g.

Jag vill gräva till en ny rabatt.

Jag ville köpa min första ko-på-påse, men jag har redan glömt var den skulle användas.

Jag vill få upp listerna i vardagsrummet, så det blir ordning så jag kan stapla kartonger där i väntan på att möblerna flyttas, men N behöver vila.

Ja, så såg listan ut innan jag tog mig för något. Nu ett antal timmar senare är maten lagad och äten och jag har fått energin tillbaka. Jag har på egen hand flyttat om garderoberna i sovrummet, så jag har fått mina två på plats och lådorna från bilen har fått flytta in.

Sedan har jag borstat av trappan och försökt få den ren med lite vatten, innan jag fortsatte med gången. Därefter har jag ställt ut blommorna jag köpte på torget och byggt om mitt stenröse och flyttat undan de trasiga gångstenar som inte behövdes. Sedan blev det ju ett antal runda stenar över så började jag gräva ur en upphöjd gräshög med kommande prästkragar och bergsklint samt ett antal tegelskärvor som jag retat mig på väldigt länge, men då detta hål (i gräshögen) är ett tillhåll för pissmyror har det inte känts så lockande.

Tack och lov var inga myror vakna, så nu är diverse grova rötter avsågade och rabatten på 180 cm i diameter är färdig för återplantering. Tyvärr var det innan jag kom att jag ju tänkt lägga gamla löv/kompost i botten för att få lite bättre höjd, men det får som sagt vänta till imorgon. Ja, två maskiner har tvättats under tiden.

Nu är jag åtminstone på gott humör, även om jag är lagom trött i benen. Det återstår att se vad ryggen tycker imorgon. På morgonen satt jag på golvet och sådde en massa och det brukar inte vara helt ultimat ur ergonomisk synvinkel. Ja, blir man nyfiken på resultatet får man läsa i min trädgårdsblogg På grön spaning med Skoogstrollet.

Dessutom piggnade pojkvänen till efter maten så ungefär hälften av listerna är på plats.

Det sägs att en olycka aldrig kommer ensam ...

Ja, någon olycka är det väl egentligen inte, men nu börjar det bli lite mycket strul.

Så länge jag har haft mobilt bredband via Telenor har det fungerat fruktansvärt mycket sämre än det fasta bredband jag kunde ha innan, men jag har väl bitit ihop och stått ut och tänkt att det blir väl inte bättre med min gamla skruttdator. De senaste veckorna har anslutningen brutits så fort täckningen har förändrats till en pinne mer, men igår tog det priset då inga sidor var anträffbara trots att jag hade täckning!!!

Så efter några försök under en timmas lopp gav jag upp och ringde supporten. Deras råd var att uppdatera till en ny version, detta måste man tydligen göra själv, men det är naturligtvis inget de upplyser en om, varken att eller hur. Igår fick jag i alla fall en steg för steg-beskrivning och sedan skulle det nog fungera ...

Ja, uppdateringen löste faktiskt min sega dator och kände igen modemet gjorde den också, men sedan var det tvärstopp när den skull finna drivrutinerna. Suck, från pest och kolera till stendöd internetuppkoppling. Ja, det var ju bara att ringa igen. Ja, du får kolla modemet mot en annan dator och se om det fungerar annars tar service bara två veckor, men har du tur finns ett modem att låna under tiden.

Jaha, där försvann den kvällens nöjen och kanske de kommande två också.

Jaja, så idag stegade jag iväg till Telenorbutiken, eftersom pojkvännen vägrade kolla det mot sin dator eftersom han var rädd för konflikter med tanke på hur struligt det varit med Telenor. Tyvärr gav ju inte Telenorbutiken någon service, för de kunde bara kolla sådant när chefen var där så då får jag vänta tills tisdag och något lånemodem hade de minsann inte. Däremot kunde jag ju byta upp mig om jag ville förlänga abonnemanget, men med allt strul sa jag upp skiten igår så det blir inte många dagar utöver mitt år ...
Ja, frågan kvarstår ju fortfartande om det är programvaran det är fel på eller om det är ett sekunda modem jag fått, men har jag tur kan jag avinstallera den nya versionen och hoppas att den hittar den gamla igen ... åtminstone tills tisdag.

Som tur är, är vi hos pojkvännen i helgen, men när jag väl kom hit insåg jag att jag kört iväg utan både körkort, plånbok, mobil och kamera såklart, så blogglivet får väl stå på standbye till nästa helg. SUCK och jag som såg fram emot att fota trädgården med mera. Nu längtar jag bara hem ...

Dessutom hade de inte virket på två byggmarknader som jag ville ha till min förodlingshylla och jag och pojkvännen blev lagom osams. Det återstår att se om de har kört sånt virke på hans jobb till nästa helg eller nästa eller nåt, men jag vill ha min hylla NU!!!

Nu ska jag äta så blir kanske både magen och jag på gladare humör, ute skiner solen i alla fall ... :-)

Underbart med en ensam förmiddag

Idag ska jag inte iväg och jobba förrän vid tolv så jag räknade redan imorse med att få sovmorgon till åtta. Naturligtvis så vaknar jag redan vid sju, men å andra sidan är det ju rätt gött att få ligga kvar och läsa en timma.

Sedan har jag passat på att göra en massa saker som är så svåra att få gjorda när jag har kar´n hemma, så nu har jag slängt två soppåsar och tidningar mm i vårt grovsoprum, diskat, skurat rent bänkarna i köket samt snyggat till på köksbordet. Yes, vad skönt.

Det jag inte förstår är varför det är så mycket lättare att få gjort saker direkt på morgon än senare på kvällen som när jag kommer hem från jobbet eller hit på söndagseftermiddagen.

Det återstår ju att se hur vi ska lyckas skapa bra rutiner när jag flyttar in hos pojkvännen där det känns som jag kan gå och plocka för jämnan ...

Kanske blir det bättre när vi är två om matlagningen och har tillgång till diskmaskin, men jag förstår inte hur det är så svårt att plocka ur diskmaskinen för att slippa få gammal disk drällande ... Är det typiskt manligt???

Nu återstår bara de där listerna i vardagsrummet innan vi kan få ordning och jag kan få ro att flytta in en del, snart är det ju bara två månader kvar så det känns som det börjar brinna i knutarna om jag ska få möjlighet att göra mer än bara packa och flytta de närmsta månaderna.

Sedan är det ju dags att byta en del skåp i köket för att få både plats och fräschhet och ett källarförråd som behöver skuras och eventuellt målas, det känns som ett ekorrhjul som aldrig slutar snurra med saker att göra för att få ett fräscht och lättunderhållet hem.

Snacka om snurrigt

Idag när jag var på biblioteket så ringde typiskt nog mobilen, vilket typ aldrig händer så därför hade jag inte stängt av ljudet. Smått pinsamt var det så jag var inte helt fokuserad. Den som ringde jobbar på den avdelningen där jag gjorde min arbetspraktik i höstas, jag tror det var en kollega, men uppfattade två namn vilket snurrade till det. Hon mindes inte vem jag var, så därför blev jag extra osäker ... men glad i hågen tackade jag ja till att jobba imorgon.

Sedan när jag kom ut från biblioteket tänkte jag att det var bäst att skriva upp det i mobilen och kommer på att shit, det är ju bara torsdag imorgon och då är jag ju inte ledig. I min värld var det redan fredag imorgon ... Kanske hänger det ihop med att jag bär på en envis förkylning så jag var osäker på om jag kommer orka jobba imorgon och därmed snurrade till det extra att jag var ledig.

Ja ja, det var ju bara att ringa och erkänna mitt misstag. Det komiska är att kvinnan som svarade från en annan avdelning heller inte kopplade ihop vem jag var trots att jag arbetade tillsammans med henne i fredags ... Ha ha, livet var nog rätt snurrigt idag för många.

Och imorgon är det torsdag och jag jobbar om det inte blir värre. Jag avskyr de här dagarna man inte har feber, men en infektion som tröttar ordentligt. Med tanke på att jag haft den i 1,5 vecka så tror jag inte att jag smittar ner någon annan, framför allt inte bland alla hostande och snörvlande barn där jag jobbar.

Dessutom har jag under veckan fått lära mig en ny barnsjukdom -femte sjukan, som tydligen 2 barn haft på en avdelning. Dock lät symtomen så defusa för vuxna att det lät som vem som helst med en rejäl feberförkylning kunde ha den.

Dagens lärdom

Man kan inte äta Polly när man pluggar om man först sitter på påsen ...

Det blev något kladdigt ....

Trots en dålig start en bra dag

Glädjen över att jag vunnit en trädgårdskurs och fått dansat igår lyckades väl inte hålla i sig när jag vaknade med ont i halsen. I väntan på om de skulle ringa om jobb passade jag på att läsa ut en del biblioteksböcker som skulle tillbaks, så jag hade en rätt skön start på dagen i soffan. Enda bekymret utöver halsen var väl att solen värmde på väl bra, så jag fick röja ur fåtöljen längre in i rummet. :-)

Sedan läste jag en av bloggarna som är med i Ulrikas fin form-utmaning och hon lät så sporrad att äta nyttigt och börja motionera med stegräknare att jag blev sugen på att skaffa en ny, vilket jag har tänkt länge. Så med flera inplanerade ärenden på stan gick jag ut i solskenet. På vägen ut kollade jag brevlådan så nu har jag kopierat mina arbetsgivarintyg jag väntade på. Sedan blev det en unna-mig-räkbaugette på stan med medhavd juice på en parkbänk. Synen just nu var väl inte så uppmuntrande i parken, men det lär bli fint när alla tulpaner blommar.

Sedan blev det en tur till bibblan med återlämnande och lån av nya trädgårdsböcker. Därefter kollade jag på scarfsar och anteckningsblock, men kunde inte bestämma mig för om jag trivs bäst i en ljuslila eller turkos scarf. Det börjar bli dags att byta ut den oranga eller svarta mot något vårigare som höjer humöret.

Sedan stod jag länge och funderade på stegräknare, så jag fick en trevlig manlig expedit som kom dit och frågade om jag behövde hjälp. Mitt problem handlade väl mer om att bestämma mig hur viktig timerfunktionen var. Innan har jag ju haft en med fyra funktioner, men kalorierna klarar jag mig bra utan, men det kan ju vara rätt intressant att se hur stor del av dagen man gått. Min förra kollega (nu mammaledig) var ju såå imponerad över att jag går med min packning till jobbet. Tja, det krävs ändå några kilo till för full vandringspackning ...

Därefter kom jag äntligen iväg och klippte mig även om jag fick vänta en kvart. Det var verkligen välbehövligt för det har börjat bli rejält slitet och flygigt i topparna. Sedan behövde jag hem och boka tentatid innan fyra, så resten fick hoppas över, så nu sitter jag här och vill inte äta falukorv ... Äta måste jag nog om jag ska orka plugga och diska som också står på agendan. Fast mest längtar jag efter att få fortsätta sitta i soffan ... Jag börjar tydligen bli en riktig soffpotatis - eller handlar det om att passa på när den är ledig???

Jag vill leva dolce vita, aaah ...

jag vill leva dolce vita aah,
jag vill bada i champagne min vän,
på resa genom gryningen ...

Nä, champagne är väl inte riktigt min grej, det räcker med någon cider någon gång då och då. Däremot upptäckte jag hur mycket jag saknat dansen.

Jag cyklade mest iväg igår kväll för att kolla närmre var lokalerna låg sen jag sett studieförbundets skylt från tåget. Största tanken var att höra med Mikael hur det är på lindyn på tisdagar. Tyvärr blev det ju ingen kurs i januari och nu var det en nybörjarkurs igen så frågan är väl på vilken nivå den ligger. Dessutom får det ju inte vara för stort överskott på tjejer heller om det ska bli kul.
Tack vare att jag frågade honom så fick jag koll på att den börjar en timma senare. Det gynnar ju mig för då hinner jag hem och äta innan, när jag kommer hem med tåget. Ja, vi får se vad jag säger imorgon.

Sedan hyste jag ju visst hopp om att behövas på buggtvåan, men de var visst jämna par, vilket för min del var en besvikelse. I pausen fick jag reda på av en danskompis att motionsdansen börjat på ett annat ställe och den vill jag ju definitivt gå på. Dilemmat är ju bara att på onsdagarna kommer ju N upp med bilen för att jag ska kunna åka direkt till jobbet (sovmorgon ges) och stanna hos N för att äta innan vi gemensamt åker till kören på vägen hem. Hmm, jag vill ju dansa ... Så frågan är om jag måste välja mellan dansen och umgänge med pojkvännen eller om det går lösa på annat sätt??? För jag vill nästan helst dansa på onsdagar om inte lindyn är jättebra.

För skojs skull och med hopp om att få dansa stannade jag kvar till trean började. Förvånansvärt nog var det brist på tjejer annars har jag ju tidigare gått in och dansat kavaljer vilket är en rolig utmaning, så det kändes riktigt konstigt att dansa tjej, men kul var det. Ja, jag hade ju inte hoppat in om inte ledarens meddansare sagt något förståss.

Å, vad jag saknat dansen. Det återstår att se om de tycker att jag behövs i fortsättningen, annars ger dansen inte så mycket mer än motion, eftersom jag gått buggtrean några gånger tidigare och mest behöver förfina min teknik. Senare har jag dansat fyran i en annan klubb, men då man skulle bestämt sig redan innan lucia blev det inget för då hade jag ju inte en susning om eventuella kommande arbetstider ...

Dessutom är det så familjär stämning på det här stället, så man känner sig alltid välkommen och jag fick en kram av ledarens meddansare när jag kom. Dessutom är det kul att känna igen många ansikten som hejade glatt då jag gick in och satte mig och tittade på.

Nu har jag väntat länge nog ...

Jag vet numera inte hur länge sedan det var som makeovern av skrubben bredvid sovrummet började. Under resans gång har jag insett att mitt tålamod är ju inte det bästa.

Först skulle den målas tre gånger typ och sedan hade pojkvännen snott bordsskivan till sitt postlådeprojekt och jag fick nöja mig med en plywoodskiva istället som skulle målas och målas och slipas och målas och slipas och målas. Nu börjar den väl äntligen bli klar, men då jag frågar vad den ska vila på så oj det hade han inte tänkt på ...

Anledningen till att inte jag målar är att jag inte tål målarfärg som luktar. Många gånger ger det spränghuvudvärk med sänggående i mörker som följd. Dessutom är det bra att han får känna sig duktig när jag blir nöjd.

Idag fick jag dessutom nytt golv som blev över efter vardagsrummet, så nu börjar det likna något!

Det återstår bara att se när listerna och hållarna till bordsskivan är klara och sedan ska ju några hyllplan i lämplig bredd målas. Jag hoppas att det blir bitar över efter vardagsrummet, för det hade han väl inte tänkt på ...

Ja, ni ser ju vilket evighetsprojekt saker kan bli. Inte konstigt att mitt tålamod tryter ibland. Jag vill ha min skrubb NU! Visserligen har väl vardagsrummet kommit emellan, men detta projekt påbörjades ju betydligt tidigare och skulle enligt vår uppgjorda tidsplan varit färdigt för länge sedan, men det sägs ju att den som väntar på något gott ...

... alltid väntar för länge. :-)

Hur väljer man humör och energi?

Visst har jag lyssnat på Kay Pollak och hört honom säga att man kan välja glädje. Jag tror även att jag har läst böckerna, åtminstone den ena, men det var rätt länge sedan så jag minns inte så noga.

Visst så är det kanske, men jag har ändå svårt att tro det på morgonkvisten. För vissa dagar vaknar jag pigg och entusiastisk och skuttar lätt ur sängen, andra dagar är som idag då jag vaknar alldeles för tidigt och vill tillåta mig att sova längre när jag får. Samtidigt är jag trött och modlös, inte alls sugen på att plugga och så mycket annat är inte inplanerat. Ute är det mest grått till skillnad från dagens solsken.

Så frågan är, har jag sovit för länge så jag har blivit trött eller är det en biverkning av gårdagens blodgivning? Kanske har jag helt enkelt druckit för lite. Tja, det jobbiga är väl att det inte finns några tydliga svar. Visste jag det så vore det ju lättare att åtgärda. Jag somnade i alla fall runt tio och vaknade andra gången vid sju. Då blev det en lång stunds trädgårdsläsning innan jag slumrade till igen och nu är det mest en sådan dag då jag helst vill ligga i soffan och slöa, men inte är tillräckligt trött för att sova mer. Ja, jag får väl hoppas på att lite siffror väcker liv i mig. Går det åt fanders så vaknar irritationen till liv i alla fall.

Eller kommer energin med att man har något kul att se fram emot?

Just nu känns ju livet mest som en lång transportsträcka i väntan på att det är klart hos pojkvännen så jag kan börja ta tag i flyttandet. Igår fick jag i alla fall bekräftelse på min uppsägning tillsammans med en checklista för städningen. Jippie vad kul. Det går ju an om man har en ny och fräsch lägenhet som kan bli ren, men min är så pass sliten att man kan skrubba och skrubba. Dessutom så känns det lite vemodigt att lämna stans utbud, men men jag får väl roa mig i trädgården och bli bättre på att bjuda hem mina vänner samt göra biblioteksbesöken till små utflykter. I Jönköping går jag ju dit rätt ofta som sagt, så det lär märkas om inte närmsta biblioteket i byn är kvällsöppet.

Ha en energigivande helg!

Att vilja bli stucken och hänvisad att sticka

Ja, idag blev det äntligen av. Efter att jag ringt några samtal, dammsugit och svabbat hela lägenheten samt fått ordning på en låda som länge stått med diverse saker slängda i åkte jag iväg till sjukhuset. Lite nervös var jag nog, för jag är nog rädd att jag har kört i bussfilen när jag skulle hitta till parkeringen. I normala fall så cyklar jag ju alltid, så det ställde till problem i mitt huvud och gjorde mig övertygad om att parkeringen låg vänster om huvudingången, men där fanns ju bara personalparkeringar upptäckte jag. Det var nog tur att jag var nervös så jag slapp känna mig så dum som jag borde känna mig över att inte hitta rätt ... för hur många gånger har jag inte fått övningsköra dit med körskolan för bara drygt ett år sedan???

Sedan var det bara att traska in och anmäla sig. Konstigt att känna sig så nervös när det ändå var andra gången. Den här gången fick jag en ung man. Ja, det lät ju nästan som en raggningsreplik "att jag hade fina kärl" så han slätade snabbt över det i nästa mening med att han nog var miljöskadad och hade en förstående fru som var sjuksköterska. Nålen gjorde väl lite ont, men sedan flödade blodet på bra, så nu har jag lämnat min andra påse blod. Det känns bra att kunna göra en god gärning för andra människor utan att det krävs någon större ansträngning.

Tanken var ju att göra det betydligt tidigare, men jobbar man med uppåt hundra barn per vecka är det svårt att hålla och känna sig helt frisk.

Sedan fick jag min räkning från Radiotjänst idag och jag tyckte det var lika bra att passa på att avanmäla det direkt inför flytten. Första gången när jag äntligen kom fram hann jag precis uppge mitt kundnummer innan samtalet bröts och nästa gång fick jag den käcka upplysningen att jag ringde för tidigt och var välkommen åter först i maj, för så långt i förväg kunde man minsann inte säga upp abonnemanget (drygt 2,5 månad). Riktigt surt tyckte jag att det var, jag som annars aldrig brukar vara ute i såååå god tid. Dessutom påtalade jag surt till henne att det gott kunde stå på baksidan av räkningen!

Tiden går så fort

Idag har månaden med banarbete börjat, så numera får vi byta färdmedel till buss halvvägs. Visst det har fungerat med viss förvirring både bland resenärer och busschaufförer. Väntan blir ju lite nervös när enda kommentaren som finns skriftligt är att bussarna avgår söder om stationen. Hur sjuttan vet jag vad som är söderut? Numera har jag ingen kompass i fickan ...

Länge hade jag faktiskt det eftersom jag köpte en minikompass på orienterings-VM i Skövde 1987, tror jag det var. Annars är enda minnet därifrån att vi la ut madrasser som skulle ligga rakt med millimeterprecision. Det kanske mest berodde på att vi hade en man med militärbakgrund som boss.

Så något senare var vi ju hemma i stan. Direkt blev det en tur till banken innan 18 för att fixa ett nytt uttagskort. Som väntat så låg det där och hade tydligen gjort så i en månad, men inte har jag koll på när det kortet går ut ... och kvinnan i kassan undrade genast om jag slått fel kod tre gånger ... Så var ju inte fallet utan helt enkelt en följd av att ha skyddad adress ...

Sedan var det snabbt hem och vända för att hämta bibliotektsböckerna och sedan cykla iväg och lämna dem på biblioteket innan det stängde sju. Ja, självklart slank det ju med några nya trädgårdsböcker hem ...

Och har man nya böcker så måste man ju få börja läsa dem ... fast jag egentligen borde både plugga och laga mat, men med en kvarts pizza i kylen kändes inte det så lockande. Men efter några telefonsamtal utan större lycka, fick jag tag på en vän som skulle skriva en födelsedagssång tills imorgon, så jag blev väl så illa tvungen att göra något annat, så nu är maten fixad tills imorgon. Det luktar ljuvligt från köket av soja från det marinerade köttet med banan och annanas.

Plugget har jag däremot lyckats skjuta upp, fråga mig inte hur man lyckas med det så lätt? Och nu börjar det bli läggdags. Det var ju inte alls med glädje jag klev upp 4.53 imorse och inte kan man sova på samma sätt på tåget heller. Så det får bli läggdags snarast! :-(

Nu är jag trött

Under helgen har jag kämpat och kämpat med ekonomin. Ja, inte min privata, utan kursen jag läser i företagsekonomi.

Med tanke på att jag under hösten hade 100% sysselsättning så gick jag ner till att läsa på kvartsfart. Däremot har väl inte motivationen varit så hög, utan jag har gjort minsta möjliga och bara läst i boken och räknat uppgifterna som ingick i inlämningarna. DET straffar sig nu när det är hög tid att boka tid för slutprovet. Jag har ändå skjutit upp pluggandet ett tag eftersom fyra dagars sammanhängande studier kändes lovande.

Tyvärr är jag ju en tidsoptimist av STOOOORA mått, så min fina tidsplan uppgjord en månad innan sprack direkt, så nu sitter jag här och det går såååå långsamt framåt. Mina behövda åtta kapitel per dag har inte blivit mer än 2-3 om dagen, ändå känner jag att jag har varit duktig, men nu är jag trött.
Momssiffrorna som jag egentligen borde klara enkelt hoppar allt som oftast till fel sida så då är det väl dags att lägga ner även om jag på ett sätt orkar och är motiverad att göra mer, men hjärnan tar nog inte in mer är jag rädd.

Så det blir väl till att plugga på tåget. Klockan 6.15 är jag ju väldigt pigg i hjärnan, eller varför inte runt 7.45 när jag nyvaken klivit av tåget. Eller 15.50 när jag sitter och väntar på tåget efter avslutad arbetsdag och är trött eller sju på kvällen när jag kommit hem och ätit och bara vill slänga mig i soffan? Ja, det kommer nog krävas lite jäkla anamma om jag ska göra något på vardagarna innan jag eventuellt inte har jobb på fredag.

Ja ja, som man bäddar får man ligga. Dagen har i alla fall innehållit lite nöje i form av trädgårdsläsning på morgonen och uppsjungning med kören i kyrkan. Det var trevligt, men ändå roligare vore det om vår körledare vore ärligt glad och inte bara drog upp mungiporna för sakens skull. Av barnkörledaren fick vi beröm, men inte av vår tanta inte. Å, vad jag saknar vår gamla Maria som är hemma och gullar med sin bebis. Jag hoppas hon offrar sin arbetstid på oss i höst för då blir det roligt och livat i kören igen. Bara Marias soliga upenbarelse kan vända en trött dag till en positiv. Jag hoppas att jag i alla fall kan ge en gnutta av det till mina medmänniskor.

Pengaberoende ...

Idag har vi varit på IKEA och handlat golv till vårt ombyggda vardagsrum.

Naturligtvis hittade jag också lite roliga saker på vägen; bland annat pennor till whiteboarden som jag letat länge efter, en ny tavellist (fast i fel färg, min vita har utgått ...) och nytt tyg till min djurtavla, dock utan nya djur ... Jag saknar min älg, räv, uggla, ekorre, groda, kanin, fladdermus och så vidare som jag glömde på tåget.

När jag väl skulle betala fick jag beskedet att köpet inte medgavs. Suck, och jag som hittat två snygga tunnor på fyndavdelningen som jag ville ha. Resten kunde ju vänta till en annan gång.

Ja ja, efter ett snabbt beslut begav jag mig till minuten på A6 varvid apparaten käkar upp mitt kort!!!

Shit! När ska jag nu hinna till banken med tanke på mina arbetstider på annan ort??? Mitt kort lär ju ligga på banken som vanligt ...

Men jag ville ju ha mina tunnor och N hade ju till och med lånat en hundring av mig, så han gav ju ingen hjälp. Inte kunde jag lägga undan dem till imorgon heller och föra över pengar till N, men rätt snabbt kom jag på att det går ju ta ut pengar på ICA-kortet och med tanke på att det är ny månad så skulle ju i alla fall det funka. Sagt och gjort, N fick vänta och jag tog bilen till Maxi och fick så småningom betalt mina tunnor och resten.

Något positivt är i alla fall att jag vann tio kronor på tianlotten som jag löste in samtidigt som jag tog ut pengar. Dessutom hann jag i sista stund hämta ut mitt paket som jag redan fått en påminnelse om. Julklappar till påsk är väl bra? Ja, jag fick ju beställningskatalogen innan jul, men sen ska man ju bestämma sig också ...

Livets stora beslut

Igår tackade jag ja till sommarjobbet på orten där pojkvännen bor och därmed blir det nej till kortids och personlig assistent-jobbet i en annan kommun som jag "kunde räkna med". Äldreomsorgen och demens är ju ett nytt område för mig, så det kan ju bli en bra merit i fortsättningen, samtidigt som min utbildning är mer inriktad mot barn ... så det är lite blandade känslor, men det är ju först till kvarn jag får köra på.

Tydligen verkar jag kunna få åtta veckor på uppåt heltid. Det känns jättebra att äntligen ha jobb fixat, samtidigt kommer ju oron över hur man ska orka. Kommer jag vara ledig några veckor i juni eller kommer livet gå i ett? Ja ja, det löser sig i sinnom tid, än så länge har jag jobb maj ut.

Genast dök nästa stora fråga upp "och när ska jag säga upp lägenheten?". Tja, efter mycket funderande under dagen och diskuterande med pojkvännen på kvällen kom vi överens om att köra hårt och få in papperet redan den här månaden. Det är nog med blandade känslor jag lämnat in det i brevlådan, för nu är det ju oåterkalleligt. Så nu är det full fart med att få ordning på ytan till första visningen. Ja, som tur är, är det ju bara en hyreslägenhet, men man vill ju inte direkt framhäva sina vrår av mindre tjusiga röror.

Samtidigt är det lite vemodigt att lämna stan där jag snart bott i 15 år för en mindre byhåla utan normalöppet bibliotek och mataffär, långt till vänner och aktiviteter, så det får banne mig bli snyggt hemma för att jag ska trivas. Lite nya köksskåp får väl stå näst på tur. Solkiga invändigt, med fula uttag för lampor, avsaknad av vissa hyllplan och ostängbara dörrar vill jag inte ha.

Sedan har jag träffat min nya kollega som jag ska jobba med i vått och torrt 20 timmar i veckan ... Ja, tyvärr fick jag väl inte det mest positiva intrycket och samarbetet måste ju bara funka när man jobbar så tätt ihop. Visst hon verkar trevlig, men så mycket fart och fläkt och nya idéer ska jag nog inte hoppas på. Jag hoppas att det inte blir allt för tungrott så jag får ta alla samlingar på egen hand, så torsdagens planering får väl börja med att sätta en sångbok i händerna på henne så hon kan skriva av texterna till de mest kända barnvisorna.

Ja ja, allt löser sig i sinnom tid, men just nu känns det som det är lite föör många förändringar i mitt liv samtidigt. Jag får nog sätta mig ner och invänta själen ...

Och plugget väntar ...

Ja, motivationen var inte på topp idag heller utan jag var snarare på ett förskräckligt humör imorse. Jag förstår inte vart allt dåligt humör kommer ifrån just nu ...


Jag blev skitsur över pojkvännens alla dåliga ursäkter för att gå ut och röka. Han har slutat åtminstone en gång, men faller tillbaks igen och igen. Det som retar mig mest är att han periodvis påstår att han inte röker något på jobbet, men när han träffar mig som avskyr rök så är det tydligen helt okej. Detta gör mig vansinnig, så vår långa diskussion idag slutade med att han skulle göra ett nytt försök att sluta för gott.


Sedan går jag fortfarande och retar mig på den tavellist som någon av oss trampade bort en kant av i helgen, bara för att han valt att slänga den på golvet nedanför sängen tillsammans med en hög kläder ovanpå. Visst det är bara en sak, men i den fanns också drömmarna om att få färdigt min skrubb, så jag äntligen får ett hörn som bara är mitt innan/när jag flyttar dit.


Nu får jag leta rätt på en ny. I hans värld handlar det ju bara om att man kan köpa en ny (79 spänn), men med min vanliga otur på IKEA så hade den utgått ur sortimentet och den trämönstrade skulle också snart utgå. Alltså måste jag antingen hitta en på ett annat ställe eller vänta de veckor det tar att få eländet snyggt färdigmålat ... vilket tar en massa tid och extra energi.


Ja, jag har kollat runt. Visst nån list fanns på Rusta, men den är för smal eftersom jag vill få plats med mina pennburkar ovanpå. På Mio hade de en för 199 spänn, men den var inte ens snygg, så jag får väl slösa mer tid på att leta vidare. N får bevisa först att målningen av plywoodskivan blir bra, nu när han snodde bitar av bänkskivan till sin jäkla postlåda. Visst jag har en i köket också, men den börjar bli lite skamfilad och passar ju där den sitter ...


Tja, sen har jag faktiskt fått en del gjort, även om det inte var mycket av det jag skulle. Jag har läst ut en trädgårdstidning, läst lite i en annan bok medan N ockuperade köket. Sedan har jag sopat loftgången och slängt grangrenarna samt rensat och diskat ur krukor. Det fick bli en tur och köpa planteringsjord, så jag kunde plantera mina påskblommor. Därefter har jag sått en del till och möblerat om på "miniväxthus"-hyllorna.


Taklampan jag köpte på Myrornas har kommit till användning. Den kvarvarande lampskärmen från köket monterades med lampfästet från taklampan och fogades ihop med en strömbrytare. I samma veva uppfann jag ett användningsområde till de två andra lamphållarna, så nu huserar de som belysning för växterna. För att sammanlänka den plockade jag en förgreningsdosa från taklampan, så nu är det bara takfästet kvar av den lampan.


Sedan har jag slängt en del grejer till återvinningen och hittat en hjärtstol och ett hängande balkongbord. Det komiska är att det är en sådan modell jag kikade lite lätt efter förra året, men var för snål för. Istället blev det compact living på balkongen och i år blir det ju inte många månader, men det kanske går använda vidare i det tänkta växthuset ...

Ute på vift

När jag och min kollega började som planeringspedagoger i januari började vi använda små djur på våra sångsamlingar. Då kom jag på idén att sy en tavla med fickor för att gömma mina små IKEA-djur som jag samlat på mig under många år. Tanken var att samtidigt prata med barnen om var de bor på vintern.

Det har tagit mig lång tid att sy den under mycket mutter och fula ord när jag har brottats med symaskinen som låter undertråden trassla och har en övertråd som går av med jämna mellanrum, så när väl knapphålssömmarna var klara tog jag paus.

Men nu är det inte många dagar kvar tills min kollega går på mammaledighet och då kände jag att jag måste få den klar, så efter några timmars kämpande var den så gott som klar. Ja, det fattas några stygn för hand efter den vändsyddes, men det tänkte jag att det gör jag innan den används första dagen.

Så här blev det:

Kanske inte det snyggaste, för jag har tagit den tråd jag haft hemma.

Och här har djuren flyttat in.

Sedan fick den följa med på min första samling. Barnen som fått "köpa djur" på förra samlingen fick nu istället gå och hämta djur, vilket verkade uppskattas, så jag tänkte att jag tar med den nästa dag också då vi skulle ha två pass i samma barngrupp.

Då fick jag äntligen med mig tråd till de sista stygnen och skulle sy dem när jag kom fram med tåget.

För ovanlighetens skull var jag riktigt pigg och läste hela vägen och fick bråttom att packa ner boken. Det jag inte tänkte på var att plastpåsen, där denna låg i, inte fick plats i ryggsäcken utan spändes under locket, så medan jag läste låg den mellan sätet och ryggsäcken.

Skyndsamt klev jag av tåget och traskade rask mot skolan för att kolla lite på datorn. Först när jag knäpper upp locket på ryggsäcken upptäcker jag att jag glömt påsen på tåget.

Suck! Jag ringer senare till Krösatåget, men det var för tidigt för att de skulle fått in den. Det återstår att se om jag återfår den eller om den finner en "bättre ägare" eller också uppfattas påsen som så lätt att den slängs rakt av ...

Ja, den som lever får se ... mest saknar jag mina samlade djur, en ny tavla går ju sy igen ...

Vad pågår egentligen?

Imorse var jag lagom snuvig när jag kom på mig och snöt mig så blodet skvätte, bokstavligen. Tur att det finns vatten på tåget så jag slapp gå med blodprickiga händer.

När jag kom hem från stan var jag helt genomsvettig så det fick bli en dusch innan matlagningen. Och nu sitter jag här och fryser lite smått. Jag kanske helt enkelt ska strunta i allt och gå och lägga mig tidigt så jag inte blir sjuk, för det har jag ju inte tid med. Å andra sidan fick jag ju en oerhört positiv kommentar från min närmsta rektor att vi hållt oss förvånansvärt friska trots att vi träffar uppåt 70 barn per vecka, så det vore ju sjukt om jag nu dukar under.

Det luriga med mig är ju att jag kan känna mig frusen även om jag inte har feber och å andra sidan ha feber utan att jag fattar det.

Den som lever får se.

Varför är det så lätt att fastna i små förtretligheter

Igår var en dag då mitt humör och min energi fullständigt åkte berg- och dalbana. Jag fick ju en massa gjort egentligen; dammsög ju av och plockade ihop kläder och skräp i resten av N´s hus (2,5 rum plus badrum), tvättade 3 maskiner, vek ihop 2, åt vettig mat ur matlåda, var på intervju, läste ett kapitel och räknade ett annat i ekonomin, förberedde maten tills N kom hem samt postade 2 brev (varav den ena var en julklapp från arbetspraktiken). Jag menar hur svårt kan det vara att välja på typ 8 saker ur en katalog. N tyckte de långskaftade knivarna, men sådana använder jag aldrig eftersom de ger mig med min skelning för dålig precision och han har 2, så till slut blev det ändå skålarna i kombination med handdukar och salt- och pepparkar. Visst man måste ju inte nyttja presenter så, om man inte behöver dem, men lite svårt är det allt att låta bli ...

Sedan åkte jag hem till stan och hade egentligen ytterligare ett hem att ta tag i, men där var det tomt och tyst. Suck, dessutom med en stor disk, dubbelsuck. Det knäppa med mig är att jag antingen har energi på morgonen eller får mina knäppa ryck sent på kvällen, men det är inte så lyckat om man ska upp 4.53. Så istället blev det bara slöande förutom att jag gick iväg och handlade äpplen, dubbel frukt gäller på jobbet numera, annars hungrar jag ihjäl innan lunch och blir ytterst otrevlig. N brukar märka direkt när det är dags att ge mig mat. :-)

Ja, sedan var det ju dags att öppna posten. Jippie jag hade fått ett brev från Ica, det måste ju vara bankkortet de tyckte jag skulle testa gratis ... Nä, det visade sig att jag kunde ju inte få något, eftersom jag har skyddad adress .... Där rök den efterlängtade hotellnatten man fick om man gjorde ett köp.
Jag tror inte jag varit på semester sedan jag var sambo sist, och det var för fem år sedan. Det måste varit 2005 vi var i Skåne och Blekinge ... så det hade ju varit så skönt, eftersom min ekonomi som tidvis arbetslös gör att jag inte vågar ta mig för för extravaganta saker. Att gå ut och äta brukar kännas som en stor grej. Synd om mig är det inte, men jag längtar efter en tid då jag kan unna mig saker utan att behöva tänka efter före.

Tja, kanske hade jag rätt att bli lite nedstämd av detta besked ... så det slutade med att jag unnade mig en trädgårdstidning och möttes av beskedet att jag hade för lite pengar på matkontot. Suck. Ja, det är ju inte världens kris, men jag vill ju helst kunna hålla mig inom budget och det är ju inte månadsslut än på ett bra tag. Å andra sidan finns det gott om matburkar i frysen fortfarande, plus att jag har både kycklingfilé, lax och 400 g falukorv hemma. Sedan är det ju inte konstigt om kassan tryter när jag har köpt 10 par strumpor för 2 gånger 79 kr och en trädgårdstidning för 39 spänn vad jag vet så här rakt upp och ner.

Det som stör mig är väl att jag är inne i en period då jag bara vill få shoppa loss och inte har räknat på ekonomin för ett halvår framåt och vet hur det egentligen ser ut. Jag vet ju knappt hur mycket jag får ut i lön på 50% eftersom jag antingen inte haft en full månad eller också jobbat extra timmar och inte riktigt har koll på skattesatsen. Varför ska sådant vara så tråkigt? Men å andra sidan är det svårt att beräkna när jag har 50 % månadslön, a-kassa som kommer varannan vecka och extratimmar månaden efter, så det är inte helt lätt att ha koll på, men minimiinkomsten borde jag ju kunna räkna ut genom att ta månadslönen plus a-kassa övriga halvtiden för att ha koll på ett ungefär. Tja, jag borde kanske börja med att redovisa sista tiden plus att skicka in det där jäkla papperet e-kassan ville ha. Just nu hatar jag alla måsten, som jag inte får tummen ur till.

Imorgon är en annan dag ...

Dåligt humör kan ge bra resultat

Jag vet inte om jag drabbades av lappsjuka eller vad det var igår eftermiddag, för efter att vi arbetat klart med taket för helger var jag på allmänt dåligt humör. Jag var allmänt sur och grinig och hade ingen lust att ta tag i något. Kan ju vara pms också, men det vill jag ju inte ha ...

Ändå finns det trevliga saker i väskan som att läsa trädgårdsböcker, virka, fixa till en dyna och måla lite saker, men jag bara ville inte.

Att jag har studier som hänger över mig som jag har svårt för att ta tag i om jag nu ska skriva den där tentan i företagsekonomi gör väl inte saken bättre. Ovanpå alltihop har jag varit trött både på veckorna och på helgerna de senaste veckorna, så jag har gett mig själv tillåtelse att vila med hopp om energi.

Så till slut var jag trött på pojkvännens röra. Bara för att man renoverar ett rum så ska det ju inte behöva se ut som att stormen har drgit fram överallt, så nu fick det bli ordning i köksskåpen. Tills jag flyttar in får hyllorna antingen målas eller skåpen snarast bytas ut för de blev inte helt rena. Nu hoppas jag ordningen bibehålls ...

Ja, när jag ändå var i farten så tog jag nästa skåp också. Saker vandrar ju som sagt en del mellan oss, men det är ju onödigt att samla på dubletter bara för att man inte ser vad man har. Ja, jag konstaterade ju att där stod en extra balsamvinäger, två paket café de Parissås, två med potatismos och tre påsar mjöl ...

Idag har min städiver fortsatt (jag slapp ju plugga på morgonen då) så nu är hemmet dammsuget, även renoveringszonen i vardagsrummet. De största bitarna sopades dock ihop.
Sedan har jag fortsatt tvätta så nu har han ett rent täcke MED påslakan och snart även rena kläder. Kvar återstår ett gäng byxor som han slänger allsköns bråte i och de vill jag ta i och sedan börjar det bli tomt i den innan överfulla tvättkorgen. Ibland har han en snäll flickvän.

Ja ja, jag får väl återvända till plugget, drygt ett kapitel har jag i alla fall läst innan jag gick in i lunchkoman.

Födelsedagsfixande

Igår kväll var jag och N bjudna på födelsedagskalas. Oftast firar inte vännerna ojämna år, men det är ju alltid kul att komma iväg och umgås med människor när tillfälle bjuds, för i vanliga fall läggs ju helgerna på renovering när vi är hos pojkvännen. Istället fick vi kliva upp tidigt idag, men å andra sidan var jag vaken vid sex ... Jag förstår inte varför kroppen ställt in sig på 6,5 timmar för egentligen tror jag att jag behöver mer. Fördelen var ju att jag hann fixa klart och packa en del innan N kom upp.

Som omväxling var paketet inhandlat i god tid, eftersom jag passade på när vi ändå var på A6 och handlade. Däremot hade jag ju ingen koll på om jag hade papper hemma ...

Men först var jag ju tvungen att se om det var ett bra val ... plasten fick dock sitta kvar på ljusstaken.

Ja, det gick att roa sig en bra stund ... och ja, jag var försiktig för man får kanske inte leka med andras presenter. ;-)

Sedan har jag ju fått inspiration till att skriva snygga kort när jag läste den här boken. För kort är ju inget jag har hemma ...

Efter mycket bråkande med datorn och billigt fotopapper som fastnade, (de fungerade tydligen inte i en HP-skrivare ... ) så lyckades jag. Det visade ju sig att HP-pappren visst har en kant att riva av, men det hade ju jag missat ...

Som tur är blev jag nöjd med resultatet. Några blommor i trädgården finns ju inte, så det fick bli ett foto taget i somras, medan kortet skrevs på enklast tänkbara vis eftersom tiden tröt.

Och det vanliga presentpappret räckte ju bara till ett paket, men som tur var fanns det ett vanligt pappper i julpapperspåsen jag köpte i julas. Jag förutsätter att isbjörnar gillar snö året om. :-)

En oväntat produktiv dag

Tack och lov är det inte varje dag jag vaknar med 37,6, så var jag inte strålande pigg igår morse precis, så det stora dilemmat var ju om jag skulle orka jobba en hel dagom jag blev uppringd för att jobba. Tack och lov slapp jag fatta ett beslut.

37,6 är väl egentligen inte så mycket att gnälla över, då det bara är infektionstemperatur, men samtidigt så ligger jag i normala fall ungefär en grad lägre. Därför blir jag rätt seg i kroppen och ovillig att göra saker, så valet stod mest mellan soffan, sängen och datorn. För enda sättet att bli pigg och frisk brukar ju vara att vila. Ha ha, ytterligare en bra anledning att slippa plugga ...

Det blev datorn som segrade, men jag kände mig rätt ointresserad av att sitta där och läsa bloggar, vilket jag annars gillar, så rätt snart försökte jag hitta något annat.

Konstigt nog lyckades jag få gjort en massa småsaker. En ram målades klart, ett förhänge och en påse syddes till badrummet.

När jag ändå hade symaskinen framme med rätt färg och den som omväxling skötte sig hyfsat passade jag på att laga två örngott och ett par byxor. Dessutom sydde jag klart mitt sedan länge halvfärdiga jobbprojekt (i och för sig slutar ju min kollega snart och hon har undrat hur det har gått ...). Nu fattas bara några stygn för hand.

Även det fina hjärtat som jag vunnit hos Bakom berget har efter mycket funderande fått en plats.

Dessutom ringde jag upp kvinnan som sökt mig om en förväntad jobbintervju, så nu har jag två inplanerade nästa vecka. Det ena på äldreboendet i byn där N bor och den andra på kortids åt andra hållet, så vi får se vad det blir till slut. Det vore ju smidigt att få in en fot här och ha nära till jobbet, samtidigt som det vore roligt att jobba vidare med barn. Om inte annat ges ju fler chanser till hösten. Dessutom går jag och funderar på om jag ska lyckas hinna läsa in året som krävs för förskollärarexamen parallellt med jobb på hel/deltid. Enligt det jag läst så går den på halvfart.

Med hopp om sommarjobb

Det bidde inget jobb idag heller och tankarna började så smått komma krypandes om jag inte stängde rätt på alla sätt och vis sist, fast å andra sidan som N sa, så hade de ju hört av sig i så fall. Sedan kanske alla håller sig friska och då behövs jag ju inte. :-( Det är väl bara det att det kändes lite konstigt att lämna nyckeln i brevinkastet, helst vill man ju ha bekräftelse på att den kommit i rätta händer, men jag har gjort vad jag kunnat i alla fall.

Däremot så fick jag ett trevligt telefonsamtal om sommarjobb på äldreboendet i samhället där N bor. Med tanke på att det är sagt att jag ska flytta dit innan augusti så skulle det ju innebära att jag får tid att sucessivt bo in mig. Å andra sidan ska jag väl inte ropa hej än, jag har ju inte ens varit på intervju än. Avdelningen det handlar om är ett gruppboende för människor med demens. N´s spontana kommentar var att: det hade han aldrig klarat. Jag har nog ingen åsikt om det, utan ser det mer som en spännande utmaning att ha fått arbeta med människor från 0 till livets slut. Vi får se hur det känns på måndag.

Annars har jag läst en del, samt varit runt i några affärer. Tja, så mycket spännande handlat blev det ju inte. Tapeterna fanns inte inne, så det blev bara tapetklister och en lampa på Myrorna. Denna har jag snott lampskärmarna i glas ifrån och monterat ihop och hängt upp i de gamla i köket. Det känns som att det börjar bli dags att ta ner de vita ljusbollarna jag köpte i julas för nu vill jag ju ha in våren och bort med alla "snöbollar", inne såväl som ute.

För att få extra mycket vårkänsla har jag sått en hel hög med fröer också. Vi får se om det händer något om några dagar.

Sedan kan man ju tycka att man ska ut i vårsolen också, men det har jag inte lyckats med mer än till och från bilen. Fråga mig inte varför det går så trögt att ta itu med saker ibland, även om jag gillar det när jag väl är där. Hmm, mina ställtider är lite väl långa. Kanske beror det helt enkelt på att det är tråkigt att gå ut själv när alla andra jobbar, ja N åkte ju hem till sig för att städa och då fanns det ju ingen att gnabbas med längre.

Nä, nu får jag hitta på något och inte bara fastna vid datorn ...

Änglarna sjunger i himlen, halleluuuuja,

glädjen är stor när vi söker leva som frälsaren lär,
halleluuja halleluuja ...

Ja, det kanske jag inte precis lyckades med idag, för imorse vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt. Jag vet inte vem som blir glad över att vakna klockan sex eller tidigare frivilligt. Ja, som tur är lyckades jag behärska mig till klockan sju. :-)

Visst det fick väl vara okej att gå upp då, men det är INTE okej att ha en köksbänk som ser ut som ett bombnedslag, så rätt snabbt förvandlades jag till en surkäring. Egentligen borde jag ju börjat plugga, men det hade jag inte ro till i ett stökigt kök och inte ställer jag mig och diskar när N sover, så jag får upp en surgubbe, så det fick vänta. Dessutom har vi ju bestämt att N diskar på helgerna, eftersom det inte finns så mycket hushållsarbete han kan göra här, som inte är enklare att jag gör själv, för nåde den som rör ihop mina högar eller inte dammsuger i hörnen.

Ja, efter en stunds surande så lyckades jag faktiskt få gjort lite saker. Ett smyckeskåp som hängde på trekvart i veckan spikades upp igen och smyckena återfick sina platser. Tidningshögen med PS med flera snyggades upp och noterades på en att läsa-lista (många har jag bara kommit halvvägs i trots att de är intressanta, för något annat har kommit emellan). En hög plastkassar sorterades för att ta mindre plats bakom dörren till köket. Tidningar och diverse förpackningar åkte ner i återvinningen. Berget på soffbordet sorterades upp i högar och jag började dammsuga, men det strandade när äggen som katterna skulle ha igår fortfarande låg på köksgolvet ... Suck, hur många gånger behöver man påtala saker för en man?

Ja, detsamma gällde ju datorn, som jag bett om hjälp med redan i fredags. Ja, N tyckte ju att jag kunde det eftersom han visat mig en gång. Dessutom hade jag ju pratat om 31 trojaner igår. Problemet är ju bara att han lyssnar på delar av meningar och pusslar ihop resten själv, så han förutsatte ju att det var gjort (det var en bloggares trojaner), medan jag var irriterad över att inget hände . Tja, med en del datorproblem emellan så lyckades jag äntligen få honom att få igång scanningen. Efter datorn hängde sig på DN´s hemsida vägrade den ju starta igen. Till slut fick vi igång allt och jag fick stränga order om att låta bli den, då jag lyckades få den att hänga sig igen när jag ville ut på nätet. Så småningom fick vi rensat bort uppåt 20 spyware. Så

YES, min dator verkar fungera både mycket bättre och snabbare, men tyvärr hann jag inte lyssna på skivan inför konserten.

YES, jag har dammsugit och svabbat större delen av lägenheten, efter att att ha läst bloggen Feng Shui i hemmet, som påtalade vikten av en ren hall slutförde jag resten.

YES, pojkvännen fixade maten utan tjat, även om jag fick handla det jag missade igår. Jag passade samtidigt på att panta lite, men det fattades ändå en 50-öringen till två bananer och lite färsk ingefära. Frågan är om jag gick förbi mellanskillnaden på vägen till Willys, men jag iddes ju inte ta upp burken på trottoaren.

YES, vi har haft en trevlig konsert med tre musiker på tuba, trumpet, dragspel och fiol. Ja, de spelade naturligtvis inte allt samtidigt. Det var lite häftigt att inte ha mer ackompanjemang än så, så nu har vi framför alla våra änglasånger, allt från Bach till Evert Taubes Änglamark till Eva Dahlgrens En ängel i mitt rum. Det är det som gör att det känns bra att sjunga i en kyrkoansluten kör även om jag inte är religiös precis. Någon form av tro har jag väl, men ingen självklar, däremot är jag uppvuxen med och trivs med kyrkans ritualer, men att verkligen genomgå konfirmationen igen vet jag inte om det vore 100 % ärligt.

YES, vi träffade vår förra körledare och hennes goa bebbe på tre månader. Jag kan ju bara säga att vi saknar henne såååå. Vi får se om hon tar vår köt till hösten igen. HOPPAS, HOPPAS, då blir det glädje i lägret igen. Vår vikarie ler nämligen inte med ögonen så hon känns rätt falsk. Dessutom så lyssnar hon inte när vi sopraner behöver öva något, utan kör sitt eget race.

YES, jag har tagit en promenad runt Munksjön och stannade för att mata änderna. Tyvärr ville de nog ha mer bröd. Dessutom träffade jag på årets första svan och vid nästa vattenhål fanns det två till. Det kändes härligt att det fortfarande är ljust vid sextiden och att delar av isen har smält bort. Sedan känner jag mig betydligt lättare när jag inte har 10-12 kilos packning med mig, så jag var nästan sugen på att springa. Ja, det var rätt smart att ta vandrarkängorna ändå, annars hade jag blivit rätt blöt om fötterna, eftersom bara 1/3 hade smält.

Yes, jag fick de två sista våfflorna av smeten från igår och avslutade med en halv Vienetta. Det är kanske inte så nyttigt, men gott. Så nu får jag nog lov att säga att jag hunnit med riktigt mycket och är på rätt gott humör. Enda tråkiga är väl att inte soffan är ledig ... och imorgon börjar ovissheten igen, jobba eller inte jobba? Som tur är gäller det ju bara 2 dagar per vecka.

HA EN HÄRLIG VECKA och PASSA PÅ ATT NJUTA AV VÅRSOLEN!

Nyfiken är jag ...

På mindre än en månad har det snart passerat 100 besökare på min lilla tankeblogg, så nu är jag rätt nyfiken på vem som blir den hundrade. Jag hoppas du vågar lämna en kommentar, eftersom det är kul att veta vem som passerar här förbi.

Jag hatar virus ...

Min tanke igår var att slutföra några påbörjade målningsprojekt, så glad i hågen skrapade jag bort färg som kommit på glaset till ett tittskåp.

Nästa steg var att skriva ut ett foto, men då behövde jag ju hitta det först bland alla bilderna.
På datorn har jag en stor mapp med överförda bilder från det gamla minneskortet, men där fann jag det inte. Troligen har jag inte lagt över det i datorn ännu.

Jag har för få portar till min dator och måste alltid dra ur en kabel för att kunna koppla in kameran, så antingen får jag stänga internetanslutningen eller också skippa tangentbordet, men då kan jag ju inte markera många filer samtidigt, så detta är ett litet företag helt enkelt, för oftast är ju internet på.

Så helt plötsligt satte jag igång att rensa bland korten då jag vet att jag har dubletter av många, vilket stjäl onödigt med minne på min dator som ändå är segare än segast, så nu önskar jag mig en NY dator för jag börjar så smått få panik på denna vad gäller att kunna använda internet och publicera bilder.

Tyvärr så upptäcker jag återigen att min dator spökar. När jag markerar filer börjar den lägga till samma filer i den öppnade mappen härivillt, så när jag fick kopia 12 på en fil så jag gav upp igår. Sedan hängde sig datorn fullständigt, ja inte ens Ctrl Alt Delete fungerar ... så N får sätta igång virusprogrammet från AVG i helgen, så hoppas jag det löser sig, för en fungerande dator vill jag ha.

Istället fick jag pyssla med annat. Tja, jag fick i alla fall tvättat mina snäckor som jag plockade dagen efter annandag jul, men det var ju först nu jag kommit på till vad ... men bilder får som sagt vänta. Glädjande nog försvann inte inlägget i alla fall, även om det mest var gnäll.

En seg start

Imorse var jag rätt trött efter en snurrig natt, men planen för dagen fanns oavsett hur den skulle bli. Direkt efter frukost tog jag tag i en massa småprojekt och fick också riktigt mycket gjort som inte var planerat. Först veks en maskin tvätt ihop och kom på rätt plats tillsammans med en till. Sedan har jag också tömt en gammal tvättlåda och en påse som har stått ett tag på golvet i sovrummet.

Därefter var jag på väg att skjuta på disken, men har jag väl torkat väggarna och diskhoarna så känns projektet mer överkomligt. Egentligen har jag inte så ont av att diska, men jag tycker det är oerhört tråkigt att sätta igång projektet. Oftast är det ju N som diskar, men han har ju en benägenhet att ofta lämna kvar lite grann, vilket stör mig enormt. Jag vill ju ha det helt rent så jag kan få ro i kroppen, så det var riktigt skönt att få ordning i köket igen, tills det var dags att äta igen ...

Tyvärr eller tack och lov blev det en ledig dag idag, med tanke på att jag har varit rätt seg i kroppen hela veckan, så jag ville helst bara ligga i soffan. Å andra sidan fanns det mycket att ta tag i som jag inte kände för, vilket är lätt att få dåligt samvete för när tiden finns, åtminstone till några projekt. Tyvärr är man ju sällan nöjd med vad man gjort med tanke på att det alltid återstår en massa.

Efter maten tog jag i alla fall tag i att ringa förskolechefen som jag träffade på intervjun. Tyvärr fick jag inte jobbet eftersom de skulle få tillbaks tjänstledig personal i kombination med att jag inte har rätt utbildning och inte kunde börja arbeta omgående. Däremot fick jag positiv kritik på mitt framförande under intervjun. Hon tyckte att jag uttryckte mig väl genomtänkt och hade tagit med mig mycket från tidigare ställen samt hade reflekterat över vad jag vill förbättra samt har en målinriktning. Ja, det kanske inte säger er så mycket, men det kan vara bra att ha orden på pränt när det känns nervöst att gå på intervju nästa gång.

Efter detta både negativa och positiva besked traskade jag iväg och köpte 10 kilo kattmat. Fråga mig dock inte hur jag trodde att den skulle få plats i en 30 liters ryggsäck ... fast med envishet går det mesta. Efter att vänt på påsen så fick den plats på botten och med hjälp av midjeremmen sattes påsen fast så jag kunde bära den på ryggen. Tyvärr ringde N mitt i så jag fick packa om, men hem kom jag efter 2 km promenad ändå.

Nu ikväll har jag mest slappat i soffan och läst för nöjes skull. Inte blev det något pluggat idag heller ... I och för sig vet jag ju inte ens om jag kommer kunna skriva tentan i april med tanke på jobb, så motivationen är väl inte så hög, men det känns ändå som en bra dag.

Bara en dröm

Ja, det är ju inte varje dag jag kör på andra bilar. Nattens dröm handlade om att jag kör in på en parkeringsplats där det finns en smal ruta att parkera i, men jag hinner inte stanna innan jag kör emot bilen framför som är parkerad med sidan mot mig. Den bilen flyttar nog också på sig och kommer emot bilen framför som den kör in i häcken på. Min instinktiva reaktion är bara att jag vill backa till min ruta eller fly därifrån. Varför jag inte fick stopp på bilen i tid är oklart. men det kändes som en kombination av för hög fart och fel pedal eller att den inte svarade.

Tack och lov var det bara en dröm. Som tur är brukar jag inte drömma sanndrömmar utan de är nog mer en påminnelse om vad jag ska tänka på. Kanske är det en reaktion efter min bilfärd i torsdags då det var 17 grader kallt och jag hade svårt att få rent på insidan av framrutan och höll på att köra i diket när jag skulle putsa det sista. Som tur var gick det bra, men jag har nu insett hur viktigt det är att ha full sikt.

Annars handlar drömmarna mest om att komma för sent, ha glömt något eller att vara jagad.

I väntan på ett tåg

I måndags, när det varnades för ett nytt oväder med klass 1-varning åkte jag iväg med bussen för att gå på intervju i en annan kommun.

Först fick jag vänta på bussen en halvtimma när den var försenad, så jag började bli måttligt nervös, tack och lov hade jag en timma tillgodo. Väl på bussen ringde pappa och undrade hur det var på vägarna, eftersom mamma hade kört fast på väg till jobbet (tror jag det var). Eftersom pappa nyss höftledsopererades får han ju ta det lugnt så de fick begära lite bättre hjälp än deras egna traktor.

Intervjun kändes bra och de var nyfikna på mina erfarenheter från min Reggio Emiliainspirerade arbetspraktik. Det var kul att få gå på intervju bland 15 sökande. Totalt var vi tre som kallats, men den ena hade de inte fått tag på än, så de visste inte om det blev av.

Jag hoppas att jag får besked snarast, eftersom jag måste lämna besked till mitt nuvarande jobb. Så som jag fattade det blir det en fortsättning om jag stannar, men gör jag det inte brinner tjänsterna inne på grund besparingar i samband med ändrade barnkoefficienter, men å andra sidan tolkade min kollega det som att inget var säkert, så vi får se.

På väg till tåget inför hemresan hade jag gott om tid så jag stannade naturligtvis när jag passerade ett vackert träd.

När jag skulle passa på att kolla platsbanken på af möttes jag av följande meddelande:

Undra vad de har för läckage? Fel uppgifter kanske? :-)

Ja ja, som tur är hade jag en fin utsikt från stationen så jag kunde fånga några härliga vintermotiv. Sjöar och träd är ju något jag uppskattar, så håll tillgodo.

Ja, ett besök i väntrummet hann jag också avlägga, innan jag hittade roligare sysselsättningar.

Svängda former i form av broar och trappor är också häftigt.

Ja, du får vända på huvudet för att det ska bli helt bra.